Astana mistar sin World tour licens!

Astana blir av med sin world tour licens. Den dras helt enkelt tillbaks. Ja UCI har begärt att den skall dras tillbaka, men det skall påpekas att Astana har överklagat detta.

http://www.cyclingnews.com/news/uci-requests-withdrawal-of-astanas-worldtour-licence
Vinokourov

Är detta nu ett första riktigt steg mot att på allvar motarbeta alla gamla fuskare?

Brian Cookson har ju under sin väg till ordförande i UCI sagt att han skall ta tag i doping problematiken och har verkligen fortsatt på den vägen även efter han valdes. Nu har det som många nog var skeptiska till att det gick igenom, Astana fick en tävlingslicens, MEN nu har de alltså blivit av med den. Efter flera fall av doping inom laget under fjolåret och med en ledning som ju i högsta grad är lite tveksam i sin hållning till doping så känns detta ganska naturligt och helt rätt.

Det måste komma både nedifrån, dvs. de aktiva måste jobba aktivt mot doping, MEN även uppifrån och då måste ledningen och klubben aktivt jobba mot doping. Känns tveksam om så var fallet i Astana.

BRA detta!

Med ett nytt regelverk inom doping och hårdare straff för de som ertappas så hoppas jag verkligen att det skall ta skruv och dopingfallen skall tyna bort (läs minska till en minimal nivå).

En liten bisak var Rasmus Damsgaards uttalande nu i veckan, han var rätt övertygad om att det var dopade skidåkare med i VM! Det går bara inte att finna dem med dagens metoder. Det som dessutom var tydligt var att dagens blodvärden var signifikant lägre än tidigare!! Det är ju spännande, så alltså även hos norrmännen som ju så ihärdigt sa att det var deras höghöjdsträning som var orsaken, vilken de ju fortsatt köra.

Jag har ju skrivit det tidigare, cykel är absolut inte ensamma om att ha problem med doping, skidåkare, löpare, fotbollsspelare, det finns överallt. Cykel har tagit tag idetta och jobbar aktivt, tennis, fotboll m.fl. är dock långt efter och fäster inte mycket uppmärksamhet vid problemet, de ser det inte ens om ett problem. Prover som tas under tävling sparas nu i 10 år och eventuella vinnare kan alltså bli av med sina medaljer långt efter att de vunnit.

P.S.
Jag fick denna riktigt trista läsning skickad till mig från Tonny. Det är för jäkligt trist läsning. Spär på mina redan dåliga tankar om Astana. Det är Fredrik Kessiakoff som talar ut om sin tid i Astana. Läs denna misserabla artikel.
Fredrik Kessiakoff talar ut om sin tid i Astana

D.S.

Nya försök till att slå 1timmes rekordet – men bara försök…

Efter Jens Voigts nya världsrekord i höstas har det blivit både fler försök och nya världsrekord, men även misslyckanden.

Det skrev Roberto Vacci (har jag för mig) om tidigare och det är bra, för att rekordet skall verka trovärdigt så skall det inte kunna slås i en handvändning.

Fabian Cancellara, den flerfaldige tempovärldsmästaren var tidigare inne på att försöka slå rekordet, men har nu på sistone uttryckt en viss negativ attityd mot det. Jag har inte helt förstått vad som är fel och och så negativt från hans sida. Min övertygelse är att han inte helt enkelt kan slå det, jag tror helt ärligt att han skulle få det rätt svårt att slå nuvarande rekord. När skall han dessutom slå det, för efter honom kommer det fler!

Wiggins har ju gått ut och sagt att han skall göra ett seriöst försök till världsrekord, där är enligt mig det det stora problemet för Cancellara. Wiggins är idag enligt mig en bättre tempocyklist än Cancellara, i synnerhet på sådana här extrema saker som att nagla sig fast på en given effekt eller hastighet. Han har den vanan från sin erfarenhet på bana, han är ju inte för inte världsmästare även där i vissa moment. Så min gissning är att Wiggins kommer att vara världsrekordhållare när han försökt senare i år.

Så jag ser i vart fall fram emot hands försöks med spänning, i väntan på det så får vi kanske fler misslyckade försök som detta:

Thomas Dekkers misslyckade försök. Han missade nuvarande världsrekord av Rohan Dennis med 270 meter, inte mycket, men, men, fullt tillräckligt för att bli slagen. Nuvarande rekord är imponerande 52 491 meter på en timme.

För er som kanske är ointresserade eller nyfikna, prova att cykla i 50 km/h och hålla det så länge ni kan. Det är inte lång stund ni kan hålla den farten.

Träning inomhus – är det melodin?

Har precis sett hur Johan Olsson får kliva upp på pallen som segrare på 15km i VM i Falun. Vilken kämpe! Vilken spänning, och att få vinna på hemmaplan inför en stor publik i Sverige och Falun, som grädde på moset, ingen Petter Northug så långt ögat når. 😉

Han har haft fokus på detta under hela året, tränat mer eller mindre enbart med sikte på VM. Ingen visste ju egentligen formen på Johan, knappt han själv. Vi kan nu konstatera att det var inte något fel på den.

Han borde vara en inspirationskälla för många, för mig är han det definitivt.

Var jag vill komma med allt detta är till hans upplägg. För er som tittar på vinterstudion så har det varit mycket prat om “Johans rullband”. Han kör långpass inomhus, på rullband och rullskidor!
Han tränar alltså på egen hand och till stor del inomhus.

wpid-wp-1424876284631.jpeg

För oss som cyklar, kan detta utan problem översättas i att träna på trainer! (Se bild ovan)
För er som läst min blog tidigare så är ju inte det en hemlighet, jag gillar trainer som hjälpmedel och träningsredskap och även att cykla inomhus. Fokus på det viktiga, att bli starkare och bättre, inte någon möjlighet att gnälla på regn, blåst eller bilar som slickar en vid omkörning i mörker.

Jag har i år utan några som helst kopplingar till någon annan eller jämföra mig med någon återigen kommit igång med att träna cykel, dock lite lugnare än tidigare år jämfört med föregående år, dock cyklar jag i just till största delen inomhus. Jag tränar mindre i både tid och distans än de flesta andra i min bekantskapskrets som jag brukar cykla med. Vi får se hur väl min träning slår ut när våren kommer och det blir lite fart och distans på helger och i veckan.

Till Johan igen, han har varit sjuk under försäsongen och tidigt på tävlingssäsongen, var med på den svenska premiären sedan inte något mer tävlande.

Har har efter det tvingats eller kanske valt att träna på egen hand och mycket av träningen har varit på rullband, med betoning på MYCKET och hårt. Vad effekten av den träningen ger kan vi ju nu beskåda, det fungerar bra, riktigt bra.

Med rätt upplägg och förmodligen en otrolig förmåga och vilja att pressa sig. Ja då går det att nå så långt som Johan Olsson. Svårigheten med att träna på egen hand är ju att det dels inte blir tävlingsmoment, dels så finns inte jämförelsen med och mot andra åkare (cyklister i fallet för cyklister) inte heller sporren att träna med andra. Det måste alltså till att lägga träningen på en hög nivå, riktigt hög nivå och att verkligen kunna ta ut sig och då även det lilla sista. Motivationen måste också komma från en själv och inifrån.

För de allra flesta är detta kanske bara en massa blaj, träna det gör man för det skall vara kul, och att kanske hindra förfallet av kroppen! Eller för att se snygg ut på badstranden!

Så funkar inte jag vilket fall. Jag måste för min del sätta upp någon form av mål med träningen, finns inte dessa så är motiveringen som bortblåst. Det är så lätt att hoppa över träningar och rent av låta bli att träna under längre perioder. Det finns ju mycket som är kul som det går att göra istället för att träna.

Träning inomhus är då ypperlig, alla omvärldsfaktorer är avskalade och att mäta prestanda är relativt enkelt. För att dra parallellen mellan som Johan och hans rullband, på cykel har man trainer. Har du dessutom en Kurt Kinetic trainer, då har du redan ett redskap att kunna utvärdera dig och din prestation. Se tidigare blogg inlägg om trainer.
Vilken modell som helst, tag t.ex. Kurt Kinetic Road Machine här får man som cyklist precis det som behövs, en möjlighet att mäta sin effekt. Ett objektivt mått på sin prestanda.

Som avrundning, trainer kan man köra året runt! Kanske inte något jag förespråkar så där uttalat, men vid mörker och taskigt väder så är det enligt mig ett bättre alternativ än att cykla utomhus.

Ser nu fram emot och förhoppningsvis också väldigt spännande stafetter för både damer och herrar, likväl som de längre distanserna 30 och 50 km, vilket är de avslutande distanserna för VM i Falun.

För den som vill lägger jag med bild på min lilla träningslya, saknas på bilden, min stereo och mitt lilla bord för datorn.

wpid-wp-1424873143819.jpeg

Vi ses kanske på de skånska vägarna framöver!

6-dagars i Köpenhamn, en folkfest

6-dagars i Köpenhamn, en fest fylld med fart, show och spänning. 29/1 till 3/2, 2015 är velodromen i Ballerup fylld med publik som kommit för att se elitcyklister och världsnamn som tävlar under 6 dagar i en mängd olika moment inom bancykel. Hit kommer entusiaster såväl som familjer för att se cykel i världsklass.

6-dagars har nu 50 år på nacken, från början kördes tävlingarna i arenan Forum inne i centrala Köpenhamn, numera förflyttad till Super Arena i Ballerup i utkanten av Köpenhamn.

Under den knappa veckan som tävlingarna pågår är det en mängd olika discipliner som skall avgöras, det är Keirin, madison, elimineringslopp i olika former, spurter, distanslopp på tid, mm.

Varje dag är det flera olika moment som avgörs och det i ett högt tempo. Pauserna mellan de olika tävlingsmomenten kan vara endast några minuter. Insprängt i programmet på lämpliga tidpunkter avbryts tävlandet för lite livemusik, eller andra former av uppträdande. Danmark har fina traditioner inom detta, med flera världsmästare och ett flertal världsnamn, som Ole Ritter, Mikael Mörkov, Alex Rasmussen, m.fl..

6-days opening

Det är upplagt för god underhållning. De tävlande får en värdig presentation, alla deltagande par, ja man tävlar parvis, cirkulerar i en nedsläckt velodrom med spotbelysning på det presenterade paret. Bilden ovan visar lite på hur det ser ut. Allt till dundrande musik i högtalarna, faktum är att det inte är tyst under hela tävlingen, musiken avlöses av speakerrösten.

I centrum hänger en stor display som är synlig för alla i hela arenan, den behövs. Det är under vissa av loppen otroligt svårt att hålla kolla på alla deltagande par, då varven i en fullstor velodrom är 250m så varvas cyklister om vartannat. Vid de flesta av tävlingsmomenten så räkas dels antal varv som körs, där är det bonus att försöka varva övriga cyklister, dels så samlas poäng vid spurter som läggs in med jämna mellanrum. Detta ger att varje lag dels får en summa på varv, relativt övriga lag. Så resultatlistan visar varje lags antal var, där det lag som kört flest varv står på 0, medan övriga får ett miunusvärde, de har alltså kört färre varv. Det andra värdet är antal poäng som samlats vid spurter eller vinster i de olika loppen.
Det är här som de centralt belägna tavlorna är stor hjälp, det är med dryga 30 åkare svårt att hålla koll på antal varv och poäng för respektive åkare.

Paced race

Ett lopp som är lite extra roligt att se är en variant av Keirin, här har varje åkare en egen “pace moped”, som på bilden ovan. Det går ordentligt fort där cyklist och paceåkaren måste vara synkade. De kör här 40 varv och först i mål vinner. Att ladda på för fullt är inte en god strategi, det krävs här taktik föra att vid rätt tillfälle lägga in tempoökning och om möjligt kunna gå ifrån övriga fältet. Föraren av mopeden ser lite ut som en Michelingubbe, som bilden ovan antyder, iklädd vit tröja och cykelbyxor.

Dessa mopeder som används är mycket speciella som det går att se på bilden, tanken sitter på styret och den går riktigt fort, de var uppe i över 60 km/h, kanske rent av 70 km/h. Det går att ana klingan med pedaler på som sitter på mopeden på bilden ovan, den används för att öka farten på mopeden, den som kör mopeden trampar med hela tiden och kan justera farten på lite olika sätt. Ett sätt är just att trampa på.

Ett annat tävlingsmoment som körs är 1 varv på tid. Där kör en av cyklisterna från varje par ett varv på tid, de får 5 varv på sig att få upp sin fart och med flygande start tas sedan tiden. Det är här farter över 70km/h som de snabbaste åkarna håller. Imponerande fort.

Detta är en upplevelse och kul även för de som inte är helt inbitna i denna sport. Det händer något hela tiden och under tiden finns det mat, dryck mm. att förtära och gå runt i arenan.

Vy över arenan

Något som inte framgår så tydligt och krävs att man är på plats för att framträda är hur doserade kurvorna är, de lutar 45 grader, vilket är rejält brant. Håller cyklisten inte farten väl uppe i kurvan så glider och slirar däcken cykel kanar ner, vilket är en katastrof och innebär en vurpa. Nu är det inte något dessa cyklister har problem med, de har en otrolig kontroll på sin cykel och krascher är väldigt ovanligt, detta trots att det under många av loppen är cyklister utspridda över hela banan och det är då uppemot 40 cyklister.

Detta kan rekommenderas för alla om inte varit på en bancykeltävling, det är underhållning på hög nivå. Tyvärr saknar Sverige helt velodromer frånsett den som finns i Falun, den uppfyller dock inte kraven på längd och storlek. Det är dessutom för lite med endast en enda velodrom i Sverige, i vart fall för att ge cyklister möjlighet att träna och tävla på en högre nivå. För boende i skåne är det smidigt att bara ta tåget och bussen ut till Ballerup, för övriga boende i Sverige får vi bara hoppas att det byggs lite velodromer även i Sverige.