BBC har fått ta del av hemlighållna prover från friidrottare, 12 000 prover totalt av 5 000 tävlande som visade på  “mycket stor andel dopade”.  Proverna är tagna vid de riktigt stora tävlingarna, VM och OS. Proverna är analyserade och granskade av två av världens ledande experter inom detta, Michael Ashenden och Robin Parisotto. Ashenden har även tidigare medverkat i fall som rör cykel.

Vad jag tycker är bedrövligt är att det hemlighålls av IAAF som är friidrottens motsvarighet till cykelns UCI (dvs det centrala globala organ för sporten),  att det förekommer är inte en sensation, jag har personligen länge varit övertygad om att det förekommer inom alla idrotter och framför allt inom idrotter där det finns pengar att tjäna. Inom idrotter så som konditionssporter och styrkeidrotter är detta garanterat förekommande. Äran att vinna är visserligen något som är fint, men det är för många en bisak, pengar är styrande medel, fuskar man så är det ju för övrigt inte någon ära att “vinna”.

Det är helt galna resultat, läs på BBC sida, kan nämna några.

• Bland uthållighetsgrenar så är så mycket som en tredjedel vid OS och VM prover med märkliga och mycket misstänkta värden. Prover tagna mellan 2001-2012, ingen av medaljörerna har blivit av med sina medaljer.
• Mer än 800 av idrottarna, alltså en av sju har testvärden som beskrivs av de medverkande experterna som “mycket sannolika dopingfall, eller i bästa fall mycket avvikande och högst onormala”
• Flera länder sticker ut där medaljörerna har mycket misstänkta värden, Ryssland där har hela 80% av medaljörerna märkliga värden.

Jag behöver inte upprepa allt, läs mer på BBC sida.

Det är väl nu på tiden att alla som klankat ned på cykel också inser att samma skit som där försigått, kanske rent av alltid, har förekommit i kanske lika stor omfattning inom andra idrotter.

Cykel har idag absolut hårdaste kraven och mest rigorösa testerna av alla. Jag tror inte att cykelsporten är ren, men det är idag mycket svårare att fuska och resultaten antyder att det är mindre utbrett.

Tour de France hade i år som exempelvis lägre snitthastighet än tidigare år, visst ett trubbigt instrument att använda, men det resultatet pekar i samma riktning som mycket annat inom sporten att dopingen minskat.

Är alla anklagelser sanna som detta citat verkar antyda, då är cykel helt plötsligt i en annan situation:

In terms of the allegations themselves it is hard to know where to start, but it is perhaps best to divide them into the shockingly general, and the worryingly specific.

In the first pile, we have one whistleblower’s claim that 99% of all Russian athletes dope.

If true we can stop using cycling as our default example for out-of-control cheating, and Lance Armstrong will have to give up his “most sophisticated, professionalised and successful” doping scheme title.

Detta får mig även att minns dokumentären på TV, “när hjältarna ljuger”,  har för mig att det var i det programmet det internationella skidorganet (FIS) gjorde något liknande som IAAF har gjort här, dvs mörkat och lagt locket på.

Upprinnelsen till detta är den tyska dokumentären som sändes i slutet på förra året, december 2014, efter de så har det radats upp mängder med märkligheter inom framför allt friidrott.

Jag blir personligen lite bedrövad då jag verkligen älskar friidrott, det optimala idrottandet på något sätt. Den egna kroppen skall prestera utan några konstigheter. Tyvärr så är det idag igen tidigare dopade som är aktuella i högsta grad, exempelvis Justin Gatlin, fälld 2 ggr. för dopin, är idag hetaste namnet på 100m, Usain Bolt har varit skadad så vi vet inte hur han står i jämförelse.

Mo Farah, den brittiske långdistansaren är aldrig ertappad som fuskare, däremot är hans tränare misstänkt och det antyds om fusk och dokument där förbjudna preparat nämnts och förespråkats har kopplats till hans tränare Alberto Salazar, själv tidigare löpare av världsklass.

Följ gärna mina andra blog, mindre om cykel, mer om annat.