Hjulanatomi

wp-1456065894881.jpg

Då många hör av sig och frågar om vad för hjul de skall köpa/välja/… så tänkte jag skriva lite om vad man kan och kanske bör tänka på. Vi kan kalla de för Hjulanatomi.

Hjulanatomi

Hjul kan vara av lite olika typ, nedan är några exempel:

  • Lätta hjul – dessa hjul är primärt sett lätta, har en liten egenvikt. Här är det viktigast att se till vikten i fälgen, ett lätt hjul med tung fälg är inte till någon direkt fördel jämfört med ett lika tungt hjul men där fälgen är lättare. Det är den roterande massan ytterst som är viktigast. Så två hjul som väger lika mycket där det ena har en lätt fälg och lite tyngre nav, medan det andra har lite tyngre fälg men ett lätt nav, välj då hjulet med den lätta fälgen och tyngre navet. Det är dock inte en nackdel att ha ett lätt nav, många av de de lättare naven är mycket välgjorda och de har hög finish med fina detaljer. De nav vi säljer mest av är DT Swiss, Tune och de stora tillverkarna Shimano och Campagnolo. Det finns flera andra tillverkare med bra produkter som inte togs upp här.
  • Aerodynamiska hjul – Dessa har som primär funktion att “skära genom luften med minsta möjliga friktion”, dessa har en utformning med en fälg som är högre än de riktigt lätta fälgarna, form och yta är sedan anpassade för att ge minsta möjliga luftmotstånd. Det skall dock tänkas på att många kanske endast kör i grupp/klunga, där är luften redan turbulent och att få ett aerodynamiskt hjul att skära genom luften är där inte primärt, det är snarare att ligga bra till i klungan. Att ligga i suget, har större effekt än vad hjulens profil kan ge. Dess hjul är ofta tyngre och är dessutom lite mer känsliga för sidvind(kantvind), dessutom vid kantvind så kan dessa hjul faktiskt ha sämre egenskaper än lågprofilfälgar (fälgar med låg/liten höjd). Det är riktigt obehagligt att cykla med högprofilfälgarl i stark byig  kantvind kan jag intyga.
  • Allroundhjul – dessa hjul är oftast något mellanting mellan ovanstående. De är lite som varken hackat eller malet. Det är bland dessa hjul som de flesta cyklister finner hjulen som används för det mesta. Dessa hjul skall vara pålitliga, de skall hålla och de skall fungera för det mesta. Vilket ger att fälgens profil är kanske 20-30mm för aluminiumfälgar, kolfiber går att göra lite högre och ändå få hyfsat lätt. De är oftast lite tyngre fälgar, de har lite mer gods vilket gör dem lite tåligare. Ekring fram är inte lika kritiskt som bak, detta då större delen av vikten bärs upp av bakhjulet, så framhjul med 20-24 ekrat fungerar. Framhjulen går dessutom sällan sönder, ekerbrott inträffar mycket mer sällan. Bakhjul skulle jag inte rekommendera med färre än 28 ekrat, 28-32, kanske rent av med 36 (har ett sådant hjul som jag kör med ofta, ett tubhjul).
  • Stryktåliga hjul – Som antyds är det primärt hållbarhet som rankas högst. Välj de mest robusta av alla komponenter. Fler ekrar innebär pålitligare hjul, lite tyngre fälgar som är välgjorda = pålitliga. Ekrar, välj reducerade ekrar oavsett, de är hållbarare. Ja lite så är det. Bra hjul här är pålitliga nav, som man kan serva och som håller för många mil. Ekrar är inte något konstigt, vi använder DT Swiss som är bra ekrar, vi har provat andra fabrikat men kommit fram till att DT Swiss är de som håller bäst.

Nästan alla saker har en baksida, de lätta hjulen är ofta lite känsligare och tenderar att flexa mer än högprofilhjul, de är dessutom lite känsligare än allroundhjul då en låg vikt medför mindre gods i delarna. De går med andra ord sönder lättare, kör man ned i ett hål i vägen så är risken större att det är något som går sönder. De har ofta ganska få ekrar, men det går att bygga hjul med fler ekrar som är lätta.

Högprofilhjul, hjul  med fälgar som kanske är > 50mm höga, blir lite tyngre, dock har kolfiberns introduktion gjort att delar går att göra både lätta, starka och styva. Det är dock en baksida och det är även något som tillverkarna aldrig nämner. De har som argument att deras hjul är superduper, deras påvisade tester med minskat “drag” dvs hur mycket motstånd som just deras produkt har och reducerar i jämförelse med andra. Vi pratar här om små detaljer, priset skjuter rätt bra i höjden för dessa högprofilhjul med alla deras små optimeringar. Baksidan är att dessa hjul blir mycket känsligare för vind från sidan, optimalt fungerar dessa hjul som bäst i vind som kommer ganska rakt framifrån, med viss tolerans lite åt vardera hållet. Mer vind från sidan, dvs. mer kantvind gör att dessa hjul inte presterar bättre än hjul med lägre profil, snarare tvärtom. De blir dessutom mycket vingligare och vid stark kantvind är det direkt obehagligt att cykla med högprofilfälgar.

Jag går inte in på några direkta siffror här om vad som är bäst här. Det är dock ofta rätt undermåliga tester som redovisas, ofta är det dessutom tillverkarnas egna test som det baseras på, skulle ju vara märkligt om dessa test visade att konkurrenten hade bättre värden. Likaså är tidningarnas tester i princip aldrig vetenskapliga, vare sig vad gäller möjlighet att upprepa eller vad gäller resultatets giltighet och pålitlighet.

Det färdiga hjulet

Ett hjul vi byggde till en kund, navet är ett Powertap nav, ekrar är DT Swiss aerolight. Fälgprofilen är 100mm.

Så vad skall man välja?

De flesta köper nog med plånboken. Rådet vi brukar ge är att välja hjul som är pålitliga. Många av dagens hjul har enligt oss lite för få ekrar. Det räcker att gå 20 år eller så tillbaka i tiden och se att det sällan, kanske rent av mycket sällan var färre än 28 ekrat i bakhjulet. Vanligt var 32 ekrat, vissa fall av 36 ekrat tom.. Varför kanske man undrar, det håller bättre och ger faktiskt pålitligare hjul. Ett hjul med fler ekrar flexar dessutom oftast mindre, kanske inte alltid kritiskt men likväl.

Hur många med bakhjul där det är 24 ekrat och en eker smäller har inte tvingats stanna och kanske rent av tvingats bryta, det går inte att cykla då bakhjulet är som ett chips! En annan sak som påverkas är att varje eker som drar i fälgen får större inverkan och varje punkt där eker/fälg möts påverkas av större krafter. Detta gör att materialet slits i en snabbare takt.

Ekringsmönster

Det finns idag en mängd olika sätt att ekra ett hjul, det har tidigare i stort sett varit vanlig korsekring, 2-kors, 3-kors, m.fl. som gällde. Faktum är att det oftast är det som gäller fortfarande. Kraftöverföringen från pedal-kedja-till hjul är beroende på hur eker/nav är kopplade samman. Tänker inte gå in på några mer teoretiska resonemang här, men radialekring som är populärt är betydligt sämre på att föra över kraft än en korrekt ekrat flerkors ekring. Att ha radialekring på drivsidan av bakhjulet är lite obegripligt för mig. Det finns sedan fler mer eller mindre märkliga ekringar Fulcrums 2:1 ekring som jag tycker är lite “show off”, har inte sett några vetenskapliga bevis på att det skulle get bättre hjul likaså Campas märkliga G3 mönster. Dessa ekringsmönster är snygga, det kan jag själv tycka, men där stoppar det, de är betydligt krångligare att fixa då de blir skeva/vinda, de är känsligare då ekrar går av. De är rejält mycket dyrare med sina specialekrar, går det att få tag i ekrar, inte självklart!

Ekringen är viktigast i bakhjulet, framhjulet är lite som stöd medan bakhjulet skall överföra kraft från cyklisten till hjulet som sedan skall driva cykeln framåt, med dålig ekring får man mer förluster i överföringen och då även en mindre effektiv drivning.

För framhjulet fungerar i princip alla typer av ekring, dock är det en viss poäng att ha en  typ av ekring och ekrar som inte är mer eller mindre omöjliga att få fatt i och som både kan vara snygg och hållbar.

Bakhjulet är fortfarande bäst ekrat med vanliga korsekring. 2-kors, 3-kors eller kanske rent av 4-kors i vissa specialfall. Att vissa hjul har radialekring på ickedrivsidan har sin förklaring i att vinkeln mellan eker/fälg då får en gynsammare vinkel, dock inte något vi förespråkar och skillnaden är oftast marginell.

Det dyker upp alltmer nav med flänsar för raka ekrar, det är en viss poäng med dessa så det minskar påfrestningen i böjen på ekern, det är oftast där ekrar går av.

Fälgprofil och fälg

Här tycker jag mycket har urartat lite, var och varannan skall ha högprofilhjul. Jag anser nog lite att det är både bortkastade pengar och onödigt. Blingfaktorn är dock för stark för många, hjulen ser lite fräcka ut. Så en lite lägre profil är nog att föredra, dessutom blir de inte lika känsliga för byig kastvind, vilket kan vara förödande. En annan viktig faktor att tänka på är att kolfiberfälgar bromsar lite sämre i blött väder. Byter man mellan aluminiumfälgar och kolfiber så brukar man byta bromsklossar. Dels då klossar till kolfiberfälgar kan ha lite annan struktur och kan vara i annat material, dels då klossar som använts på aluminiumfälgar kan har samlat på sig små metallspån som kan repa och slipa ned en kolfiberfälg om de används på dessa.

 

Handbyggda hjul

Att köpa sig ett par handbyggda hjul är lite som att skaffa sig ett nytt kök, eller som många gör då de är ute och reser, köper sig en nya kostym som är skräddarsydd. Du får det som du vill och anpassar delarna till dina behov, köper man fabriksbyggda hjul så får man något som redan är bestämt på förhand. Se det som en investering som skall bestå, det går att få delar i olika färger, vikter, mm., fram och bakhjul kan vara av olika typ, mm.  Idag är det ju annars prispress som gäller, allt skall helst inte kosta någonting men ändå vara av superkvalitet. Den ekvationen är olösbar i längden, ingen i hela kedjan vill jobba gratis, vare sig material eller arbetskraft är gratis.

Läs gärna min andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om annat, mindre om cykel och sport.

 

Dags för ett par nya hjul?

Lite av de olika nav vi har hemma på lager

Lite av de nav vi har hemma på lager. Tune, DT Swiss, Shimano, Cycle Ops, m.fl.

Vi har en hel del delar till hjul kvar på lager. Allt skall säljas ut så varför inte köpa sig ett par lätta och snygga hjul? Nedan kommer några exempel på hjul.

 

Lätta tubhjul

LÄtta fina tubhjul, Tune nav, Ambrosio CF20 fälgar

Lätta klassiska hjul med “box” ty p av fälg. Dessa var tidigare vanliga på vårklassiker som Paris-Roubaix. Väger in på ca 1300 gram

Komponenter i hjulen är:

Framhjul: Tune MIG 70 nav, DT Swiss revolution ekrar, DT Swiss alu nipplar i färg som matchar navet, Ambrosio Nemesis/CF 20. 28 ekrat

Bakhjul: Tune MAG 180(alt. 190, 170), DT Swiss Revolution+DT Swiss Competition, DT Swiss alu nipplar i färg som matchar navet, Ambrosio Nemesis/CF 20. 32 alt. 36 ekrat, finns i 28, dessa är endast för mycket lätta cyklister)

Tubfälgar som vi har hemma på lager är:

  • Mavic Reflex
  • Ambrosio Nemesis
  • Ambrosio CF 20
  • HED Stinger 6 (endast en fälg)
  • Zipp 26 tums kolfiberfälg

Lätta kanttrådshjul

Här finns lite olika varianter att välja bland. Bland naven har vi idag hemma DT Swiss 240 nav, exempelvis så skulle ett hjulset med DT 240 nav, Stans NoTube A340 fälgar och DT Swiss Revolution och DT Swiss Competition. Dessa väger in på ca 1350 gram

Byter man naven mot Tune nav som ovan på tubhjulen så sjunker vikten till ca, 1300 gram.

Ytterligare lite vikt går att kapa om man väljer ett American Classic nav och aluminium nipplar, då är vikten nere på ca. 1270 gram.

 

Nu är jag inte någon förespråkare för extremt lätta hjul. Hjul skall framför allt vara pålitliga och hålla. Många av de fabriksbyggda hjulen har som exempel 24 ekrat bak, det är absolut inte pålitligt. Det ger dessutom ofta ett flexigt hjul, dvs. det kommer att vika sig i sidled vid påfrestning, skulle dessutom en eker gå sönder så är ett hjul som dessa obrukbart i många fall, det blir som ett chips. Högprofilfälgar kan fungera Ok med så få ekrar, fälgen i sig är då tillräckligt styv och stabil. Jag anser inte att dessa hjul passar som lite allroundhjul för de flesta.

Vi har en hel del olika nav på lager som är riktigt fina. Exempel är

Tune:(Endast Shimano)
MAG 180 – Guld
MIG 70 – Guld, Svart, Röd

DT Swiss (Campagnolo och Shimano)
DT Swiss 240 – Svart i olika hålkonfigureringar
DT Swiss 240 Vit, endast framnav
DT Swiss 370 nav, endast svart. Enkla men pålitliga nav, alla komponenter går att byta, precis som på 240 naven. Dessa är dock lite tyngre och lite enklare i sin konstruktion.

Shimano
Deore nav, enkla (mycket billiga och robusta)
Dura Ace – endast baknav 7850 nav (28 håls), har dessutom några 7700 36 håls nav liggandes. Har Ambrosio CF 20 fälg som passar till dessa, blir otroligt fina hjul av dessa.

 

Fälgar har vi: Se även länk till vår webbshop, priserna i webbshoppen är inte med rabatt så priset blir annat.
Ambrosio
Nemesis 32 håls
CF20 28 och 32 håls
FCS 28

DT Swiss
RR 1.2 – silver och svart
RR 1.1 – svart och vit
RR 450 – svart

IRD
IRD Cadence svart
IRD Cadence Aero

Mavic
Open Pro
CXP

Plus lite andra fälgar som HED, udda antal MTB fälgar, IRD, Ambrosio, m.fl.

Köper ni komponenterna av oss så bygger vi hjulen till halva kostnaden. Vi bygger gärna hjulen åt er även om komponenterna kommer från andra handlare, då är det dock fult pris.

Är det dax att gamla rekord stryks?

wp-1455182657967.jpg

Är det dax för en ren omstart? Stryk gamla rekord och börja om från början. Dopingavslöjanden avlöser varandra och det ena är värre en det andra. Vilka är riktiga rekord och vilka är fusk?

Det är kanske snart dax att stryka alla rekord och börja om från början. Forna DDR hade ett statligt program sanktionerat från högsta ort, målet var att vinna så mycket som möjligt, resultat framför allt annat var det som räknades. Genom att dopa sina inhemska elitidrottare skall målen nås. Det är väldokumenterat och det finns ett flera dokumentärer som sänts på TV om detta. Det tog dock inte slut i och med det, fusk har funnits sedan dag den moderna människan tog sina första steg på jorden och kommer med största sannolikhet att utvecklas parallellt med antifuskmetoder framöver. Senast i raden av fuskande nationer är ryssland som stängdes av under fjolåret från alla typer av deltagande och arrangerande av friidrott. Kina är nästa land att kanske granskas och få bita i det sura äpplet att ertappas med systematiskt doping. Wang Junxia erkänner doping, hon var en av Kinas topplöpare på längre distanser under 90-talet, det kan läsas hos BBC  om det. Hon beskriver hur hon tvingades att ta dessa preparat, Kina är en diktatur och har varit det under en lång tid. Att tvinga människor till sånt här låter för en svenska medborgare lite främmande, men i Kina är kanske inte alternativen så tilltalande. Flera afrikanska länder har misstänkts för mer eller mindre systematisk doping, där har det dock aldrig framkommit några starkare belägg för det det. Dock är det mycket korrupta personer på nyckelpositioner, senast igår (10 februari 2016) då det rapporterades om att Isaac Mwangi vd för Kenyas friidrottsförbund erbjudit löpare som var fällda för doping, Joyce Zakary och Fransisca Koki Manunga båda 400m, att betala en summa så får de halverat straff. Det är ju ett fint sätt att motverka doping.

Valet att fuska är ju personligt, det går ju inte att bortse från, men att välja att inte fuska i Kina är nog inte samma sak som att då få tävla ren (dock lite sämre prestanda)! Det hade garanterat blivit någon annan som ersatt henne, en som valt att prestera på topp men med fusk fuska. Sverige som ett land systematiskt arbetande med doping är dock svårt att tro eller att det förekommer, här är valen personliga i varje enskilt fall, jag vill och tror det i vart fall. Jag har dock slutat vara helt blåögd och skulle det visa sig finnas tränare på hög nivå som inte har rent mjöl i påsen så skulle man kanske bli lite förvånad, men helt oförberedd är man nog inte på ett sådant eventuellt avslöjande.

7 februari 2016, innan jag publicerat detta så sänder SVT och Sporten ett reportage om Ryssland och dess avstängning från allt deltagande inom friidrott. I inslaget intervjuas högsta ansvarige inom friidrott i Ryssland. Det är glasklart att de förväntar sig att avstängningen hävs innan OS i Rio. Det medges dock att de har bekymmer med inställningen till doping och fusk. En rad åtgärder nämndes, men sitter det så djupt som det gör i Ryssland med en så smutsig lång historia så är det inte något man råder bot på i en handvändning. Att häva en avstängning efter drygt 6 månader är förmodligen verkningslöst.

NYSTART – NOLLSTÄLL REKORD

Är det nu inte dax att starta om från början, en nystart! Tyvärr är min och många andras tilltro till toppidrott och kanske framför allt friidrott nere på botten, det är för många fall av doping och rekorden som gäller som världsrekord i många grenar är på en annan nivå än vad toppidrottarna idag presterar. Dessvärre misstror man ju även dagens idrottare, är de då helt fria från doping så är det ju verkligen beklagligt, men så är dagens idrott, presterar man bra så misstros man. Det är så tråkigt, friidrott som jag anser är idrotten framför andra, där tävlande med sin kropp utan några avancerade redskap tävlar.

Det finns säkert rekord som är korrekta, det är då verkligen trist om dessa skall strykas och den som håller rekordet blir av med det. Det är dock rekord som i stort sett är helt utom räckhåll, de är så extrema att det är helt hopplöst att slå. Det är ju även det orättvist och trist för de aktiva. Hur man än vrider och vänder på det så är det orättvist för någon.

Att ta genvägar till resultat är som jag uppfattar det allt vanligare, i en studie över dopingfall i Sverige så var den absoluta majoriteten motionärer. Vad har gått snett, det är ju helt galet. Vad är syftet med träningen för en motionär? Grundtanken är en god hälsa och välbefinnande, motion är i dess rena form av godo. Människan idag är dock inte lagd åt det hållet, idag skall det mätas, utvärderas, resultat framför allt, man jämför sig med allt och alla. Jag är lite så för egen del också, att prestera bättre är inspirerande, att ha målsättning med sin träning är också bra. Att mäta och utvärdera sin träning är givande och en bra inspiration. Det finns dock en gräns för många, det är att det skall vara på korrekta villkor, för de som tar till förbjudna medel är det dock annorlunda. Det går där fel på alla punkter, att stoppa i sig förbjudna preparat är ohälsosamt, ofta direkt förenat med fara för kropp och hälsa. Det är inte någon tävling, vad finns att vinna, träna mindre men bättre resultat, hur tänkte man där?

Nu var ju inte detta kanske tänkt som en text om motionärer och hur de tränar. Jag tror dock att samhället i stort återspeglas hur människor agerar. Att fusk accepteras är definitivt inget nytt, däremot har systematiskt fusk och till och med fusk sanktionerat på nationell nivå något som dels uppdagades tidigare i och med DDR, men nu verkar det ju även vara fler länder som har system som liknar DDR, Ryssland vet man inte riktigt, med en ledare som Putin så är nog det mesta fullt möjligt, otroligt opålitlig människa. Det har funnits antydningar om att högsta ort känt till vad som pågick inom rysk friidrott, Kina är lite för nytt, men vad som kunde tolkas ut så var det sanktionerat högt uppifrån. I Rysslands fall är det dock en verksamhet som pågått längre tillbaka än Putins tid vid makten.

Det har handlat mest om friidrott i denna text, men mycket av resonemanget genomsyrar andra idrotter. En korrupt nation och systematiskt sanktionerad dopingkultur slutar inte vid just friidrott, det är samma problem med andra idrotter. Cykel har problem, framför allt har de haft stora problem tidigare, där kan man se länder som Kazakstan, Italien, Spanien, Ryssland, m.fl. som sticker ut med fler fall. Visst det är stora cykelnationer med många aktiva, men som i fallet med Italien så var det även skidåkning under den riktigt smutsiga tiden flera fall, ganska många om inte hela landslaget som var dopade. Det togs upp i DOX dokumentären SVT för något  år sedan.

Läs gärna min andra blogg, “Rastlös betraktare”, mer om annat ´, mindre om cykel och övrig idrott.

6-dagars i Köpenhamn

6-dagars i Köpenhamn en fest för cykelintresserade eller ej. Cykelvärldens gocarts är på besök,  där olika moment avlöser varandra till till ljudet av hög musik och otroligt liv på läktarna.

6-dagars i ballerup är en deltävling bland ett flertal 6-dagars lopp i Europa, där det bl.a. tävlas i London, Gent, Rotterdam, Berlin, m.fl. Det är ett koncept som namnet antyder och löper över just 6 dagars tävlande. Under dessa dagar är det tävlingar varje dag och dessa startar oftast på kvällen och håller på till sent inpå natten. Olika typer av tävling avlöser varandra under dessa timmar. I Sverige är detta obefintligt, det räcker dock att åka över sundet för att få uppleva detta. Ballerup super arena håller detta evenemang årligen, cykel som sport är en helt annan grej i Danmark, kommer man sedan ned mot Holland, Belgien så är det stort. Läs gärna inlägget från ifjol, då vi också besökte tävlingen. Sverige är ett U-land inom cykel.

DSC_7547-06022016-196 DSC_7568-06022016-196

DSC_7528-06022016-196

Bild 3: Jesper Mørkøv avlöses av Alex Rasmussen under 60 minuters jaktlopp. Danmarks stora stjärnor inom denna tävlingsform.

60 minuters jaktlopp

Kvällen inleds med en presentation av de tävlande paren (de tävlar i par), mycket pampigt med nedsläckt arena och endast respektive par är upplyst när de till ljudet av hög musik presenteras ett efter ett,  varv efter varv. När det sedan är avklarat så kör det igång och start för kvällen är 60 minuters jaktlopp. 6-dagars har vissa moment som återkommer flera gånger under dessa dagar, en del mer eller mindre dagligen, just dessa jaktlopp i olika längd är återkommande. Om det är samma typ av program för alla de olika deltävlingarna ute i Europa är osäkert. Vissa av momenten riktigt bra underhållning och det händer något hela tiden, dessa jaktlopp är så, nya attacker avlöser varandra. Jag skrev vid fjolårets tävling att tavlan i centrum av arenan fyller en viktig funktion, detta gäller i synnerhet vid jaktlopp, under lördagen så var det 2 sådana lopp, ett på 60 minuter och ett på 30 minuter, först och sist på kvällen. Där går det framför allt ut på att bevaka sina konkurrenter och helst varva fältet. Under partier av loppet är fältet splittrat och det är lite rörigt, på tavlan kan man då se om ett par har varvat eller är varvat  i förhållande till övriga i fältet. Sammanfattningsvis så skall varje par, man tävlar i par där en cyklist åt gången är på banan och cyklar köra så många varv som möjligt under dessa 60 minuter. Den andra i paret cirkulerar då på banan, med jämna mellanrum så byter man cyklist som jagar. På bild 3 och 4 så är det växling av cyklister.

DSC_7569-06022016-196

Bild 4:

Derny Grand Prix

Under Derny GP så är det endast en cyklist per lag(team) på banan och de har alla varsin moped framför. Bilden nedan illustrerar hur det ser ut, först i mål vinner. Det är ett lopp på 40 varv. Det krävs god kommunikation mellan mopedföraren och cyklisten,  en god strategi krävs också. Här gjorde Lag 7 rent hus ifjol, Jesper Mørkøv lade under de sista varven (kanske 10 sista) in en riktigt hög växel och flög förbi övriga, det fungerade inte så bra under denna dags tävling. Det belgisk/danska paret (par 9) lade in en hög växel tidigt i loppet och avlägsnade sig alltmer från övriga fältet, det var till slut ett ointagligt avstånd som Jesper Mørkøv inte kunde hämta in. Det är inte helt ovanligt att kommunikationen mellan mopedförare-cyklist inte fungerat och cyklisten har blivit helt utelämnad, mopeden har helt enkelt kört ifrån cyklisten.


DSC_7955-06022016-197

Stayer Race over 20 km

Motor pace race, ett svenskt uttryck kanske finns men vilket fall är det i princip ett lopp över 20 km som körs med en motorcykel som sätter/bestämmer farten och bakom motorcykeln ligger cyklisten så nära som det tillåts. Se 2 bilder nedan. Moped duger inte här, det går för fort, det är stora BMW motorcyklar. Cykeln är i sig en lite märklig historia, där styre, ram och hjul är special anpassade till just detta lopp. Cyklisten sitter relativt upprätt, vilket kan verka motsägelsefullt, men fort går det, riktigt fort med snitthastigheter på uppemot 60 km/h. Detta är en tävlingsform som genomgått flera förändringar under årens lopp och det har inträffat riktigt eländiga olyckor, en del med dödlig utgång. Se klingan på cykeln nedan, den är enorm och ger en mycket hög utväxling.  Farten i loppet ligger en bra bit över 60 km/h varv efter var och i sluttampen på loppet säkert över 70 km/h.

DSC_8138-06022016-197

DSC_8090-06022016-197

DSC_8213-07022016-197

Hemmaåkarna och ett mycket vinstrikt par,  “par nr 7” (de har alltid nr 7), se bilden nedan. De har vunnit denna tävling 4 gånger, om det blir en 5 gång återstår att se. Lördagens tävlingar leddes av paret Jesper Mørkøv/Alex Rasmussen (par nr. 7), men då lördagen var till ända så hade de passerats och låg på en andra plats. Rasmussen såg riktigt sliten ut, det var inte något tryck i benen. Det är dock 3 dagar kvar så mycket hinner hända. Bilden nedan är från momentet “1 varv på tid”, där var det en riktigt svag insatts av dem, de hamnade på undre halvan i resultatlistan. Några som åkte otroligt bra var paret med hemmaåkaren Marc Hester/Jasper DeBuyst. Jasper De Buyst är en världsåkare och har många fina placeringar trots sina unga 22 år. Han är även proffs i Lotto-Soudal ett av tidigare team inom ProTour UCI. Efter lördagens avslutande tävling så var de i ledning före “par nr. 7”.

DSC_8191-06022016-197

Svensk cykel på deken?

Svenska elitcykel har en negativ trend och det har pågått under en längre tid. Svårt att säga vad Svensk cykel behöver för att locka fler till cykelsporten, att det behövs något är säkert. Sverige är idag en mycket marginel cykelnation, men med fina historiska resultat internationellt och många tidigare duktiga cyklister. Elitcykel i Sverige är mycket liten och dessvärre en krympande historia. Att Sverige helt saknar en godkänd velodrom är dessutom en riktigt trist insikt. Detta är underhållning så om inte annat så kan det locka åskådare och där det finns åskådare finns det pengar, där det finns pengar finns möjligheter.  Falun som håller Sveriges enda velodrom är bra i sig, men den är för liten för att arrangera officiella tävlingar, och den ligger dessutom en bra bit utanför de stora städernas närhet vilket gör att det inte blir en tillgänglig resurs på ett bra sätt. Trist att inte någon med lite kapital vill satsa på något sådant här, en arena som denna går att använda till mycket annat, i Ballerup så arrangeras det en mängd olika saker i arenan, det är ett vanligt golv för basket/handboll mm. inne i centrum på arenan. Koncerter går att hålla där, mm., inte minst så ger det möjlighet att träna cykel inomhus, på en velodrom!

I Sverige byggs det istället fullständigt menlösa arenor som Friends arena, Tele2 arena, arenor som blöder kopiöst. Lokalpolitiker och organisationsledare vill sätta avtryck i historien med pampiga arenor. De sätter avtryck, men dessvärre inte med önskad effekt och på ett sätt som främjar sporten. De går med så mycket förlust att fotbollsförbund, kommuner m.fl. får ta pengar från andra verksamheter och stoppa i de enorma håll som dessa skrytbyggen orsakat.

En sådan här arena kan bygga i befintliga lokaler bara de har rätt storlek, lite så som Falun gjorde. Det byggs skidtunnlar, vilka även de är stora investeringar och framför allt är det dyra att driva då de kräver kyla och ett helt annat underhåll.

Rekommenderas som underhållning,  det går att åka bil till Ballerup, parkeringen är stor så den sväljer många bilar.

Läs gärna mina andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om samhälle, foto och kultur, mindre om idrott och sport.

Eddy Merckx har fått luft

Fallen med mekanisk doping som jag skrev om häromdagen och som det blivit mycket uppståndelse kring har även fått gamla stjärnor att börja andas och ventilera sina personliga åsikter.

Eddy Merckx, för många kanske en förebild och idol, för andra en cyklist. Han var otroligt vinstrik under sin karriär och fick smeknamnet kannibalen då han ville smula sönder sina motståndare, ja mer eller mindre äta upp dem. Han har nu tagit bladet från munnen, ventilerar sina åsikter och har alltså börjat få luft. Han går så långt som att säga att mekanisk doping är skäl till livstids avstängning.

Jag är inte på något sätt emot ett sådant uttalande, fusk skall stävjas och det skall vara ordentliga straff, men att han gör ett sådant här uttalande är för mig bara dubbelmoral, han försöker motivera varför det skall vara så hårt straff på just mekanisk doping i jämförelse med “kemisk doping”, det luktar bara skit för mig. Det låter i mina öron som lite fusk är ok, lite enligt Eddy Merckx egna mall. Lite doping eller fusk,  det är att äta förbjudna preparat, däremot mekanisk doping som han nämner, 50 watt kanske 100 watt eller mer, det är fusk det, skäl till livstids avstängning. Var skulle en gräns gå? Det går ju inte att dela upp på detta sättet.

Jag tycker att Eddy Merckx skall krypa ner under sin sten igen, där kan han sedan stanna om han inte har något vettigt att komma med. Fusk oavsett form och typ skall behandlas på likvärdigt sätt. Det skall vara hårda och kännbara straff.

Merckx har varit otroligt tyst då det talas om EPO, steroider, mm., han har tom. ansett att vissa döms lite väl hårt, hur kan det komma sig? Är det månne så att “kannibalen” själv knaprade lite? Ingen skulle väl bli förvånad om han gick ut och sa att han åt lite annat än bananer, sportdryck och gröt.

 

Läs gärna min andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om annat, mindre om cykel och övrigt idrott.