Gråzonen med astmamediciner

Insåg nyligen att min text för ganska precis ett år sedan var synnerligen träffande, för många och på många. Det var min text En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengarDet visade sig återigen vara en av de nämna idrottarna som hamnat i blåsväder. Teres Johaug som nämndes blev till slut fälld, 18 månaders avstängning, Chris Froome som nämns, har nu ertappats med  för höga blodvärden av en visserligen tillåten substans, men långt över det tillåtna.

Härom dagen läste jag tidningen “Idrott och kunskap” på biblioteket. I nummer 5 2017 så är det en artikel om just fusket eller gråzonen med astmamediciner. Astmamediciner har ganska entydigt visat sig inte ha någon positiv inverkan på friska individer. Forskningen har visat att  ta astmamedicin leder inte till en nämnvärt bättre prestation. Det har stämt så länge doserna var normala, normala doser är de som sjuka individer tar för att lindra astma-attacker och symptom. Doserna som idrottare, elitidrottare tar är så enormt mycket högre att det är något helt annat. Här har forskningen inte gjort några större studier. De tester som nu gjorts med stora doser har visat sig ge stora positiva fördelar för de som tar dessa mediciner.

I artikeln kan visas på påtagligt ökad styrka och prestation för de som tar astmamedicin. Inom elitidrott är det ofta små justeringar och förbättringar som avgör, att då få någon/några procent förbättrade odds är en dramatiskt förbättring och sannolikt avgörande för resultatet.

Lite ironiskt i hela detta är att det återigen är Team Sky som är aktuella. Sky har uttalat gått ut och sagt att de tar starkt avstånd från allt vad fusk och doping heter. De befinner sig som jag skrev i den tidigare artikeln i denna “gråzon”, en zon där saker och ting är tillåtna, där det är lite oklart vad för effekt saker och ting har. En zon där etik och moral är lite satta ur spel.  Det är oklart vad för effekt dessa tillåtna preparat har på idrottaren, gränsvärden är inte vetenskapligt satta. Chris Froome som så starkt uttalade sig mot detta för ett år sedan är nu ertappad med dubbla det tillåtna värdet för en astmasubstans i blodet. Nivåer som är mycket höga jämfört med vad sjuka individer i normalfallet tar och kan ha i blodet. Det är inom idrott WADA som sätter dessa gränser. Varför man tillåter så mycket högre värden inom idrott än för sjuka individer i övrigt verkar väldigt oklart. I synnerhet då just astma är lite oklart definerat. Om en individ har astma eller ej är alltså inte helt glasklart, det finns olika test som visar lite olika utfall då man testar.

Hur vanligt är det med astma?

Frågan är inte ny, den var exempelvis upp tidigare då det norska skidlandslaget använde astmamedicinering och apparatur för att behandla sk. “astma” på större delen av skidlandslaget, hade då alla astma? Nej, det var fler i det norska skidlandslaget som inte diagnostiserats med astma.

I artikeln i idrott och kunskap presenteras några siffror kring astma. De som sticker ut är framför allt konditionsidrotterna, så som längdsidor, triatleter och simmare. För cykel presenteras inte någon siffra, där har det dock varit en hel del turbulens kring vissa individer, så som nu Chris Froome, tidigare Bradley Wiggins, Alberto Contador, Alessandro Petacchi och Diego Ulissi, med flera. Även tidigare hade Team Sky svårigheter att visa på varför Bradley Wiggins hade sådana allvarliga astmaproblem och i synnerhet inför de större loppen som Tour de France med flera.

Inom längdskidåkning är det 7-8 gånger vanligare med astma än bland människor i övrigt. Där har förklaringen varit att de inandas så mycket kall luft att det triggar astmatiska besvär. Bland simmare har förklaringen varit att de inandas stora mängder av klor. Triatleter är dock inte helt lätt att förklara, de tävlar under varma omständigheter och simmar inte i klorhaltigt vatten. Andelen astmatiker bland triatleter är i paritet med längdskidåkare, det vill säga 7-8 gånger vanligare än bland människor i övrigt.

Vad är rimligt för en person med astma?

Katie Compton är en tungt meriterad kvinnlig amerikansk cykelcross stjärna, med en mängd nationella och internationella vinster så har hon en mycket lång lista med meriter. Hon är och har varit astmatiker under hela sin karriär. I en intervju uttalar hon sig och säger “jag har en känsla av att det är något lurt med det här (syftar då på fallet med Chris Froome), eller så är han ett avvikande fall (vilket Skys ledare David Brailsford säger i intervjuer). Hon berättar om hennes problem med sin astma och dagar då hon har allvarliga problem så går det inte att genomföra loppen, dagar utan problem så är jag kapabel att vinna. De gånger hon tvingas bryta och ta sina medicin så är nivåerna och mängderna av astmasusbstanser i blodet likväl under den tillåtna nivån. Ta medicinen och allt blir då lugnt, men att sedan sätta sig på cykeln och  ta i igen, det utlöser bara en ny attack som leder till att man måste ta mer medicin.

Så vad som verkligen försiggår med fallet Chris Froome är för henne lite märkligt. Han presterar ju på topp hela tiden, tar de precis tillåtna mängderna och verkar inte få några anfall. Han säger sig ha tagit doser som vanligt och det är doser som är inom gränserna för det tillåtna. Att han sedan har det dubbla tillåtna värdet i sin urin, det kan han inte begripa.

Det är fler aktiva elitcyklister som reagerar på användandet av astmamediciner, det svenska skidlandslaget likaså. Skidlandslagets ledning har tydligt sagt att det är mycket tveksamt och inte i linje med vad de förespråkar. Cykelproffset  Tim Wellens (Lotto Soudal) sade även han att det är märkligt med all användning av astmamediciner, han drog sig själv ur Tour de France ifjol på grund av andningsvårigheter, hellre det är än att hamna i all denna snåriga användning av tillåtna preparat.

Astmatiker vinner mer än icke astmatiker

I artikeln kunde man även  läsa att närmare 70 % av vunna skidtävlingar var av påstådda astmatiker. Då kan man ställa sig frågan. Tränar dessa som vinner mer än övriga? Träning de hårdare, kanske mer och får på så sätt en triggad astma? Eller är det så att det vinner för att de tar astmamedicin?

Andra siffror som finns att tillgå är från OS 2012 i London, där var 700 av 10 000 påstådda astmatiker (ha då i åtanke att det var alla utövare, alltså inte enbart konditionsidrott), vilket är i linje med hur antalet ser ut i verkliga livet. Tittar man sedan på de som vann så var det dubbelt så vanligt bland astmatiker att vinna, jämfört med icke astmatiker.

Att flera utövare än genomsnittet har astma inom elitidrott är nog ingen som reagerar över. Det kastar dock ett märkligt ljus över det hela då andelen som vinner är så stor andel astmatiker. Dessutom tillåter WADA lite märkligt höga nivåer i blodet. Jag hade själv astma som barn, det var då lite som Katie Compton sa, dagar då astman triggades, då var det mer att gå och kamma sig. Det gick inte att tävla, eller träna.

Wada borde göra något åt detta.  Det är ju naturligtvis väldigt tråkigt för en som lider av astma att kanske inte kunna tävla. Sånt är livet, det är inte helt rättvist. En person som vill bli sprinter, men saknar de rätta generna? Skall den få ta del av gendoping för att kunna konkurrera med de som har de rätta genetiska förutsättningar?

Tänk om Mo Farah ville bli sprinter, vem vet? Han presterar, ju vilket fall bra på långdistans.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös Betraktare.