Teknologi för god underhållning

Idag har jag för första gången i mitt liv suttit och tittat på orientering på TV. Orientering är nog en av de mer besvärliga, oattraktiva och odramatisk sporter som går att uppbringa för en publik. Sporten som sådan är fantastisk, men som publiksport är den helvissen, eller har jag fel?

Teknologin som finns idag har gjort att det går att följa orienterarna på TV, på skärmar, var som helst då mottagningen från varje löpare som nu har en GPS på ryggen kan visas på en skärm.

Jag hade precis tittat klart på lagtempot från Vårgårda som sändes på TV. Denna helg är dameliten från hela världen samlad för att tävla på cykel. Ett rätt trist producerat program om jag får säga det.  Direkt efter, eller snarare på andra kanalen sändes då orientering från VM som går i Norge. Jag knäppte över och sögs in i en otroligt spännande tävling. För Sveriges del en helt makalöst bra tävling, guld för både damer och herrar.

Teknologin har gjort orientering till en publiksport

GPS sändare och mottagare har verkligen i detta fallet revolutionerat sporten, projicerar man varje löpare på kartan så kan man se dem, och faktiskt följa dem hur de löper, hur de ligger till och var de är på kartan. Helt otroligt spännande. I Sveriges fall för damerna så var det inte så väldigt dramatiskt, där presterade alla damerna bra och de kunde till slut spurta hem stafetten. För herrarna däremot, där var det en otrolig dramatisk, Norge och Finland ledde tävlingen inför tredje och sista sträckan. Sverige växlade som 3:a, den svenske löparen sprang bra och tog sakta men säkert in, för att vid 3:e kontrollen eller så gå upp i ledning. Från att ha legat bakom de två ledande lagen med ca. 30 sekunder, helt plötsligt leda med över en minut. GPS punkterna visade var norrmannen gjorde helt galna vägval, den finländske löparen hakade tyvärr på (för deras del) Norge. Det kunde följas i realtid, vilket filmproducenten gjorde med inklippta sekvenser på Norges lag som stod i mål och väntade, ni kan ana reaktionerna på de andra i laget. Norge med Finland i hälarna irrade runt och tappade där ca. 1.5 minuter, där lades grunden till den Svenska vinsten, men det var inte slut där. Norge som gick ut i ledning gjorde fler dåliga val av väg mellan andra kontroller, vilket gjorde att det kunde slinka in fler länder emellan, Norge slutade till sist på 5:e plats. Allt kunde följas med löparna plottade som punkter på en stor monitor och för den breda publiken på TV. Utöver detta så är vissa kontroller TV övervakade och det finns även på vissa ställen kameramän som springer med.

Använd möjligheterna på rätt sätt

Fantastiska nya grepp för att göra en sport som har varit riktigt trist för publiken till något så spännande och kul att följa. Här har SVT något att lära, cykelsporten är ofta rätt trist producerad. Ett undantag är dokumentären om David Millar, Time Trial, riktigt snyggt filmad och producerad. I dagsläget kändes sändningen med orientering som nytänkande och ett stort steg framåt.

Teknologin är ibland fantastisk.

Alla oumbärliga tränings- och tävlingshjälpmedel

Marknaden fullständigt drunknar i oumbärliga tränings- och tävlingshjälpmedel. Nya designer, nya funktioner, nya material, alla lika viktiga och oumbärliga. Är de verkligen det? Behöver alla ett fitnes armband, behöver alla kompressions kläder, fungerar dessa över huvudtaget som det utlovas i reklamen? Så här har det varit under en längre tid, skillnaden nu är att marknaden är global och alla vi användare drunknar i alla goda råd som kommer via vanliga och sociala medier.

Jag drev min cykelaffär i närmare 10 år, en anledning till att jag startade denna var just att jag var intresserad av tekniska hjälpmedel och tillbehör.  Jag är skadad av att sätta siffror på saker och ting, vill analysera, utvärdera, mäta. Inom cykelsporten finns dessa möjligheter och har verkligen utvecklat detta. Effektmätare är just sådana tillbehör som ger stora möjligheter att analysera och utvärdera.

Effektmätare på cykel

Då jag skaffade min första effektmätare, ett PowerTap-nav. På den tiden, 2006/2007 fanns det tre olika tillverkare. Det var SRM, Ergomo och CycleOps Powertap. Alla hade sin plats och sin egna mätmetod. SRM mätte i vevpartiet, Ergomo mätte i vevlagret, Powertap mätte i navet på bakhjulet.

Idag finns det säkert 15-20 olika tillverkare, alla med sina specialiteter, priser har sjunkit och var och varannan cyklist har idag en egen effektmätare, elitcyklist såväl som motionär. Behöver alla en effektmätare? Nej, naturligtvis inte. Man behöver inte några tekniska hjälpmedel och tillbehör om man skall vara lite krass, det är just vad det heter, tillbehör. Vilka tillbehör man använder är upp till var och en att bestämma. Idag använder nog trots det alla som cyklar en enklare cykeldator som visar distans, hastighet, snitthastighet, och tid man cyklat. En sådan dator kostar inte många kronor och är både kul och rätt användbar. Utöver detta är det sedan genast mer avancerade mått, puls, GPS (för att se var man cyklat), distans går ju att få på annat sätt. Effekt slutligen, för det mesta är det inte något som är användbart vid vanlig träning, ett distanspass med visad effekt säger inte så mycket. Effekten ger i stort sett inte någon användbar information i det fallet.

Till dessa hjälpmedel kommer cykeln som hela tiden förfinas, från den gamla stålramen, via aluminiumramen, till dagens cyklar i kolfiber. Kikar man sedan på designen, hur cyklar ser ut idag jämfört med de gamla stålramarna så är det helt annorlunda ramar.

Funktionskläder – mer som en balklänning

Funktionskläder, kläder som är designade för att använda inom idrott. Många är fantastiska, vilket ofta även priset är! En märklig egenhet hos dessa kläder är tvättråden, inte alla plagg har dessa, men en avsevärt stor andel. Tvättråden är som om det vore en balklänning, citerar från ett plagg:

Tvättas på 30 grader, torkas ej hängande, ej med andra plagg som kan missfärga. Använd milt tvättmedel.

När man läser en sådan text undrar man verkligen om dessa plagg håller att träna i? Det är dessutom tveksamt att de blir rena i 30 gradigt vatten.

Så vad behöver vi egentligen för att träna? Inte så värst mycket. För att träna cykel så är ju cykeln ett givet redskap, likaså praktiska och ändamålsenliga kläder och skor. Hjälmen är ju en självklarhet. För övrigt är allt tillbehör som det är upp till var och en att välja. Jag har ransakat mig själv och kommit till den slutsatsen att mycket är onödigt och kostar bara en massa pengar.

Skåne är just nu fantastiskt, blommande rapsfält, den skira grönskan, passa på att se den medan tid finns.

För att avsluta det hela så kan jag bara säga, gillar man som jag siffror, att mäta och jämföra (med sig själv), ja då är en effektmätare riktigt bra och användbar. Att saker och ting skall vara kul och givande är ju lite A och O.  I en text längre fram tänkte jag ge tips på några bra böcker och nyttig läsning för den som vill sätta sig in lite mer i träningshjälpmedel.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om fotografi och samhälle.

Tekniken hjälper, eller kanske stjälper?

Effektmätare är ett verktyg som verkligen funnit sin plats i cykelvärlden. Det finns idag en mängd varianter och de används av såväl elit som “Rune med träben”. Är det ett bra hjälpmedel och för vem? Vad ger den för information och hur skall den användas och tolkas?

Effektmätare är nog det mest mångsidiga och bästa hjälpmedel man kan få för att mäta en prestation. Det är lite som att säga hur mycket vridmoment och hästkrafter en bil har, men det säger dock inte allt (väghållning, acceleration, understyrning, överstyrning).

Pulsmätare som är ett populärt tillbehör för många som tränar konditionsidrott är strikt sett inte ett så objektivt verktyg, pulsen kan påverkas av så mycket, vätskebalans, temperatur, om man ätit nyligen, hur bra man sovit med mera. Saker som en effektmätare helt bortser från.

Effektmätare “för fältbruk” har nu funnits på marknaden i åtskilliga år, Tyska SRM kan nog anses som en av de första med en mätare för mer en bredare publik inom cykel. Innan SRM utvecklade sin effektmätare så var cyklister hänvisade till labbmiljö för att få reda på sin effekt. Det var för drygt 20 år sedan som SRM släppte sin första mätare till marknaden. Ohemult dyr och verkligen inte för vem som helst. Priset avskräckte nog många, men det fanns säkert även en konservatism och skepsis mot nymodigheter som dessa, som ofta med nya saker. De får jobbas in, skivbroms på landsvägscykel som ett annat exempel.

Felkällorna var flera och avvikelserna på mätvärdena stora, många ansåg inte att det var något att lita på och ha. Sin effekt kunde man få fram på en Monark ergometercykel, det var helt OK.

Idag är det något helt annat, effektmätare till cykel är idag marginellt dyrare än en avancerad pulsklocka. De har små felmarginaler, är smidiga och enkla att få ut data från. Det finns idag en mängd tillverkare, de sitter i vevpariet, navet på bakhjulet, i pedalerna, till och med mätare som uppskattar från GPS data tillsammans med vindmätare och lite uppgifter om cyklisten. Alla är inte bra, de med helt och hållet uppskattade värdena är rätt osäkra och blir då mer av en leksak.

Effektmätare, hjälp, eller kanske inte?

Mätare som rent fysiskt mäter effekten är idag pålitliga och bra. Vi ser idag ett utbrett användande av effektmätare, bland proffsen så finns det några som sticker ut i sitt användande, en av dessa är Chris Froome. Han sneglar konstant på sin mätare, ett fladdrande med blicken på omgivningen och cykeldatorn. En gissning är att de flesta (alla?) proffslagen använder effektmätare, om inte hela tiden, så i vart fall under träningsutvärdering och säkert under tempolopp.

Läser man artiklar om etapperna från Tour de France, Giro de Italia eller liknande etapplopp så är det diskussioner om snitteffekter, watt per kilo, med mera. I etapplopp med mycket cykling uppför strävar cyklisterna efter att maximera sin effekt per kilo kroppsvikt. De reducerar ibland sin kroppsvikt till det absurda. I Taylor Hamiltons bok “The Secret Race” beskriver han hur han mer eller mindre självsvälter sig, han har vid starten av Tour de France en mängd kroppsfett på 3-4 procent, det är otroligt lite, det är direkt hälsofarligt. Elitidrott är inte hälsosamt, kommer aldrig att vara det. Allt detta för att öka chanser för att cykla snabbt i bergen.

Effektmätaren har inte någon roll i viktminskningen, däremot kan man nu med dessa hjälp kontinuerligt på ett helt annat sätt utvärdera sin effekt och även ställa det i relation till sin kroppsvikt. Ett lopp som pågår under dryga tre veckor är en lång tid och mycket händer under så lång tid.

Teknologin har verkligen tagit ett steg in i sporten och har numera en central betydelse. Det är idag avancerade cyklar, kläderna, kost med mera är framtagna med vetenskapens hjälp, inget får lämnas åt slumpen. Chris Froome igen, han har ett maniskt beteende att titta på sin mätare, något man noterar som åskådare, säkert är det fler som använder effektmätaren på samma vis. Siffrorna styr till stor del hans agerande.

Teknologin tar bort lite av tjusningen

Kontrollera så mycket av dig själv och faktorer som inverkar är vad vi strävar efter. Jag vill dra det så långt och säga att teknologin i många fall förstör lite av tjusningen i tävlingar. Det är idag färre som “får hammaren”, “spränger” sig, man vet sina gränser och ser till att hålla sig innanför dessa. Faktum är att det säkerligen är hämmande för många, man tror sig inte klara att prestera bättre än vad man mätt upp med sina teknologiska hjälpmedel. Det blir en mental spärr med alla siffror och uppmätta värden, känslan och tävlingsinstinkten får ge vika.

Så befriande att läsa att effektmätare inget för Paris-Roubaix

I några intervjuer med cyklister inför starten av Paris-Roubaix så berättar några cyklister om sina upplägg.  De pratar om en bra dag,  dagsform, placering i klungan, men även lite av loppets karaktär som gör att det inte går att förlita sig på en mätare som visar ens effekt.

Går tåget är det bara att haka på, blir man efter så är det kört! Att då snegla på vilken effekt man ligger på är lönlöst.

I många etapplopp är det en laginsats som i många fall avgör, lagets körning kan starkt bidra till att en viss cyklist vinner. Paris – Roubaix är en helt annan femma, här hänger så mycket mer på varje individ. Det är som exempel ett ögonblicks verk att gå i backen, det är betydligt fler vurpor än i de flesta andra lopp. Kullerstenar, regnhala vägar med lera, sand, gropigt, ja en mängd faktor som är viktigare att ha koll på än siffrorna på cykeldatorn.

I intervjuerna med cyklisterna så är det dessutom skeptiska att saker och ting skall hålla, att ha så pålitliga och robusta saker som möjligt är betydligt viktigare än att ha en massa mätare, känslan är vad man får förlita sig på.

Teknologi är bra, men idag är det så mycket teknologi att det krävs hela staber av personer som assisterar. Det är både sårbart, kanske lite dumt och framför allt är det lite trist att både tävla och titta på sådana tävlingar. Jag tror alla uppskattar mer att individen är det avgörande, att det finns spänningsmoment och att teknologin inte är det avgörande.

Stor hjälp – rätt använd

Det går inte att bortse från potentialen effektmätare har, rätt använda är de ett makalöst hjälpmedel. För tävling och för tävlingars spänning borde kanske effektmätare inte vara tillåtna. För träning, kan de vara ett självklart hjälpmedel, rätt använda är det till stor hjälp. Det är dock inte något som alla behöver, det krävs kunskap för att nyttja detta på ett bra sätt.

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om fotografi och samhälle.

Dokumentärfilm är grejen!

Sögs igår 18/12 -2018 helt in i DOX dokumentären om Laird Hamilton, “Take every wave”. Otroligt fascinerande att se på den. En nörd, en person som verkligen går all in för sin grej, tar allt till sin spets.

 

En film om en som jag förstår det legend inom vågsurfingen. Det är för mig helt nytt, jag gillar inte vatten, badar ju knappt. Surfa är något som inte finns på min karta, trots det är det en makalöst fascinerande film om en person som är ett med vågsurfing. Det är många grejor jag giller med filmen, dels att han så konsekvent inte vill och gillar att tävla. Han argumenterar så bra för just det, han vill inte ha det så. Ett problem i hans värld blir ju då att hitta möjligheter att finansiera sitt nörderi. Se filmen så förstår ni att han löser det på sitt sätt. Att tävla är annars ett sätt att få sponsorer, på tävlingar syns man och på så sätt marknadsföra produkterna.  Det jag mest gillar är hans sätt att hela tiden gå framåt, utveckla sig själv, surfingen och materialet. Omständigheter och material förändras ju konstant. Han söker hela tiden nya vägar för att lösa det som han ser som problem, brister, eller helt enkelt inte håller måttet i hans värld.

Det är ett avsnitt där han samarbetar med världsomseglare och NASA, med en bakgrund helt utan akademiska studier och någon djupare kunskap inom fysik och naturlagar så har han varit med och utvecklat saker som är helt banbrytande.

Klart sevärd dokumentär, vilket det ofta är då DOX har filmer på SVT.

 

Teknologi som tar död på spänningen

I veckan som gått presenterades kommande års Tour de France (2019). Nytt rekord i antal kategoriserade stigningar, hela 30 st. och av dessa är 5 st. med målgång på toppen. Starten på nästar års Tour blir i Brussel, banans sträckningar, sevärdheter, med mera. Lite i förbifarten nämndes även en tanke om att förbjuda effektmätare på touren, ett led i att göra det hela lite mer spännande.

Valverde, årets världsmästare på landsvägscykel tyckte att idén om att på prov förbjuda effektmätare var väl värd att prova. Naioro Quintana slöt upp bakom Valverde och framhöll att det kan skapa en viss osäkerhet och ge mer spänning. Han tillade att han själv använde effektmätaren mycket, både i sin träning och under tävling. Så hur han för egen del skulle påverkas visste han inte.

Lag som Sky skulle ha mycket att förlora på detta, då deras hela koncept och upplägg bygger på effektmätning. Jag tror personligen att det är väldigt många som har sina upplägg under dessa “Grand tours” baserade på effektmätningsdata. Valverde sa även att effektmätning har sin största fördel i etapploppen, endags-klassiker, och andra endagslopp, där är inte förtjänsten med effektmätare avgörande, vilket jag även skrivit kort om tidigare.

Teknologin inom cykel är påtaglig

Cykel har blivit så teknologiskt att det kanske är dags att se över regelverk och användning av vissa hjälpmedel, lite som det som sker i Formula 1. Där har man reducerat effekten på motorer, antalet tillgängliga däck, hur många depåstopp man får gör,  med mera. Att jämföra proffscykling med F1 kanske är märkligt anser någon, men jag syftar snarare på justeringar, regeländringar och ambitioner att göra tävlandet spännande och kanske även mer rättvist. Effektmätare ger hindrar säkerligen många från att chansa och många från att kanske pressa sig lite extra.

Vissa saker är idag rätt föråldrade, tag som exempel vikten på cykeln, den är satt till ett minimum på 6.8 kg och bestäms av UCI. Kanske är de på tiden att se över den viktbegränsningen, den kom till i en tid då man vare sig viste kolfiberns potential, hållfasthet och uthållighet. Idag vet man mer, så 6.8 kg är idag en cykel som en motionär kan köpa i butiken på stan.

Sky som jag skrivit om tidigare har i runda slängar ungefär dubbla budgeten, om inte mer än så jämfört med övriga lag. För att inte tala om lagets cyklister. Skys cyklister skulle i stort sett kunna byta lag till vilket annat lag som helst och få en roll i det laget som lagkapten och förste cyklist.

Så varför inte? Prova på att förbjuda effektmätare på Touren och se vad det ger för resultat? Har det inte någon inverkan, ja då är det ju inte en stor sak att året därefter tillåta det igen.

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om fotografi och samhälle.

Wiggins rekommenderar INTE Team Sky

i veckan som gick publicerades en artikel där  Bradley Wiggins uttalar sig. Han avråder i stort sett alla lovande talanger inom cykel att hålla sig ifrån Team Sky. Lite intressant då han själv var medlem i Sky under flera år. Han säger bland annat detta:

Wiggins also advised upcoming British cyclocross and road star Tom Pidcock to stay clear of Sky. “Don’t go to Team Sky in the future,” he said in February. “Steer clear of them because they’ll ruin you.”

Hela artikeln kan läsa här

Personligen så är jag övertygad att han har lite rätt i detta. Skriver man på för Team Sky så är risken överhängande att man få en hjälparroll till någon av stjärnorna i laget. Ett lag som är fullständigt nedlusat av “stjärnor eller semi-stjärnor”. I Team Sky  blir många cyklister en i mängden, oavsett om man kanske är eller varit en lysande stjärna i ett annat lag. Cyklister som lämnar Sky för ett annat lag, får i det nya laget ofta en kaptensroll. Något som verkligen visar hur bra Team Sky är. I en tidigare text skrev jag om hur orättvist det kan vara inom sporten.  De lag med galet mycket pengar (Team Sky) har alla ess i sin ärm, de har alla bra cyklister, de kan göra saker som övriga lag inte har möjlighet till.

Motsägelsefullt uttalande av Wiggins

Wiggins uttalande i artikeln är lite motsägelsefullt, han var själv i situationen där han var omgiven av fullständigt lysande cyklister, han för egen del var kapten och den som skulle hjälpas till en vinst i Tour de France. Hade han vunnit om han varit i ett annat lag, svårt att säga, men sannolikheten är inte lika stor som i Sky.

Kanske är det ett trendbrott på gång. Sky har som Touren i år visade cyklister som kör bättre än självaste kaptenen, Froome fick se sig besegrad av en lagkamrat på
Avenue des Champs-Élysées i Paris efter 21 etappers cykling. Var detta början på slutet för Froome? Säsongen är nu över och vi får vänta till nästa år på fortsättningen.

Jag hoppas på en kommande säsong som är fylld av överraskningar, segrar som inte går till lag med störst ekonomiska muskler, lag som är nedlusade av stjärnor. Väl mött 2019!

 

Såg återigen filmen ICARUS

Skrev för några veckor sedan inlägget om  Arne Ljungqvist – Dopingjägaren. Doping är ofta  på tapeten i min hjärna. Såg häromdagen om den rätt kusliga filmen ICARUS, en film som började med ambitionen att visa hur doping inverkar på en prestation. Det som börjar som en till synes enkel, men ändå seriös och faktiskt rätt allvarlig sak, hur bra man kan bli med hjälp av doping. Rätt snabbt visar det sig att det är mer under ytan och en bit i filmen blir klart att detta är det största fusket inom idrott i modern tid. Det slår ned som en bomb då det kommer fram att den ryska dopingen är sanktionerad från högsta ort, den sliskige, skenhelige  Putin är delaktig i det hela.

Se den, den finns på bland annat Netflix.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare

Tubdäck specialpriser

Lite grejor för cyklisten som kör med tubdäck. Vi säljer ut både däck och andra tillbehör så som tejp, lagningsprylar, ventilförlängare med mera.

Grejor till tubdäck

Tufo tjep för tubdäck. Vittoria Pit Stop, Tufo däck lagning.

För den som kör med tubdäck på sin racercykel, eller cykelcross så säljer vi ut lite delar. Dels Tufos tejp för att istälelt för att limma tejpar fast däcket, det sitter med denna tejp som fastgjuten. Skulle oturen vara framme och man kör punktering så är Vittoria Pit Stop oumbärligt, det är en sprayflaska som man precis som en pump fyller däcket med skum och luft. Det håller sedan hem, i några fall har det hållit så bra som ett par- tre veckor.

 

Tufo Gluing tape – 45 kr
Vittoria Pit Stop – 65 kr (följer med en smart hållare, enkelt att fästa på sadelstolpen)
Tufo tire sealing – 30 kr

Vittoria ventilfärlängare, 62mm och 80mm, säljs i par.

Ventilförlängare i olika längder, dessa är för presta ventiler. Dessa är modeller som man byter ut käglan i däcket, De håller alltså tätt helt och hållet. Ibland ser man modeller som skruvas på utanpå den vanliga ventilen, där sitter original käglan kvar i slangen/däcket, de är inte bra. Vi har dessa i länger (mm): 15, 21, 31, 62 och 80mm, priser från 30 kr till 100 för de längsta, säljs i par.

Däck finns det en mängd olika att välja på, se på denna länk.

 

 

Arne Ljungqvist – Dopingjägaren

SVT har ett stort utbud av fina och bra dokumentärer. En som jag missat tidigare, men nyligen hittade på svtplay.se  är. “Arne Ljungqvist – Dopingjägaren“, en dokumentär om just Arne och hans jobb mot doping.

Arne är en stålman, han har verkligen fått jobba i motvind och mot jättar inom idrott. Trots sin numera rätt höga ålder jobbar han medvetet och oförtrutet på i sin strävan att få idrott ren från fusk och doping. Han är bland annat initiativtagaren till WADA, World Anti-Doping Agency. Detta är ett jobb som aldrig kan stanna av, det är en kapplöpning med fuskarna som hela tiden finner nya vägar, de är alltid steget före.

Det är alltid lite beklämmande och trist att se hur pampvälden kan få fortlöpa. Makt korrumperar, makt förblindar, för mycket makt är aldrig bra. Andra dokumentärer där just maktspelet skildrats är i Dokument utifrån – fotboll, fiffel och FIFA.

I filmen berättar han hur han fått bearbeta pamparna inom IOK, IAAF, med flera, till och med de egna idrottsutövarna i Sverige. Är du minsta intresserad av detta, se dessa programmen, är du inte intresserad, se dem ändå, det är skrämmande att se hur korrupt och trögt mycket i samhället är.

Idag 2018, är mycket bättre, men fortfarande är det ett stort problem med doping, bland utövare och bland människor med makt. Faktum är att problemet även finns bland vanliga motionärer.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare

REA-listorna

Har idag laddat upp lite mer grejor på realistorna, läs vidare nedan för att få lite exempel på vad det är. Vissa saker dumpas nu nästa bort.

Realistorna hittar man på första sidan

Fälgar och hjul

  • IRD Cadence silver, 24, 28 och 32 hål, mycket lätta fälgar (622)säljs för 50 kr/st
  • IRD Cadence Tsunami (26 tums fälg, mycket lätt, men samtidigt stabil) 100 kr/st
  • Fulcrum Racing 7 enbart för Campagnolo, finns 3 set (både fram och bakhjul) 1000 kr/set

Däck:

Schwalbe är den tillverkare som vi säljer mest av och vi vet att deras däck är mycket bra. Vi har några däck som kan tas upp lite extar:

  • Schwalbe Racing Ralph HT 32-622, otroligt fina tubdäck för exempelvis cykelcross. Dessa kostarde då de kom ut på marknande närmare 800, vi säljer nu dessa för 300 kr/st, endast ett begränsat antal så passa på innan de är slut.
  • Schwalbe Marathon Dureme, 50-622. Otroligt slitstarkt och komfortabelt däck. 250 kr/st, normalt 499 kr/st
  • Tufos tubdäck, en mängd lika modeller.

 

Lite exklusivare grejor, lite utöver det mer standardbetonade:

Så här kan HED hjulen se ut.

Vi har en HED Stinger 6 (24hål) fälg som vi säljer för 2500 kr, köper man den tillsammans med något av de finare nav vi har så ger vi ytterligare 10% rabatt på hela köpet. Se Lista nr 2, där finns lite lav. Det är bland annat nav från Tune, DT SWiss, Shimano, Cycleops, med, American Classic med flera.

Kläder och skor

Vi hittade bland annat en kartong med Castelli kläder, byxor och tröjor.

Castellis kläder har vi lite kläder inför kommande kallare årstider, snygga, praktiska och välgjorda.
Pearl Izumi kläder, snygga kläder av hög kvalitet.

Fram emot sensommar/höst

Vi kommer att ha en dag längre fram, blir sannolikt sista möjligheten till att handla. Håll ögon och öron öppna, gillas oss på Facebook eller klicka i RSS flödes följning på denna sida för att garanterat inte missa tillfällen till utförsäljning.

Läsa gärna mina andra sidor, Vakthunden eller Rastlös betraktare. Sidor med lite annat fokus.