Alla oumbärliga tränings- och tävlingshjälpmedel

Marknaden fullständigt drunknar i oumbärliga tränings- och tävlingshjälpmedel. Nya designer, nya funktioner, nya material, alla lika viktiga och oumbärliga. Är de verkligen det? Behöver alla ett fitnes armband, behöver alla kompressions kläder, fungerar dessa över huvudtaget som det utlovas i reklamen? Så här har det varit under en längre tid, skillnaden nu är att marknaden är global och alla vi användare drunknar i alla goda råd som kommer via vanliga och sociala medier.

Jag drev min cykelaffär i närmare 10 år, en anledning till att jag startade denna var just att jag var intresserad av tekniska hjälpmedel och tillbehör.  Jag är skadad av att sätta siffror på saker och ting, vill analysera, utvärdera, mäta. Inom cykelsporten finns dessa möjligheter och har verkligen utvecklat detta. Effektmätare är just sådana tillbehör som ger stora möjligheter att analysera och utvärdera.

Effektmätare på cykel

Då jag skaffade min första effektmätare, ett PowerTap-nav. På den tiden, 2006/2007 fanns det tre olika tillverkare. Det var SRM, Ergomo och CycleOps Powertap. Alla hade sin plats och sin egna mätmetod. SRM mätte i vevpartiet, Ergomo mätte i vevlagret, Powertap mätte i navet på bakhjulet.

Idag finns det säkert 15-20 olika tillverkare, alla med sina specialiteter, priser har sjunkit och var och varannan cyklist har idag en egen effektmätare, elitcyklist såväl som motionär. Behöver alla en effektmätare? Nej, naturligtvis inte. Man behöver inte några tekniska hjälpmedel och tillbehör om man skall vara lite krass, det är just vad det heter, tillbehör. Vilka tillbehör man använder är upp till var och en att bestämma. Idag använder nog trots det alla som cyklar en enklare cykeldator som visar distans, hastighet, snitthastighet, och tid man cyklat. En sådan dator kostar inte många kronor och är både kul och rätt användbar. Utöver detta är det sedan genast mer avancerade mått, puls, GPS (för att se var man cyklat), distans går ju att få på annat sätt. Effekt slutligen, för det mesta är det inte något som är användbart vid vanlig träning, ett distanspass med visad effekt säger inte så mycket. Effekten ger i stort sett inte någon användbar information i det fallet.

Till dessa hjälpmedel kommer cykeln som hela tiden förfinas, från den gamla stålramen, via aluminiumramen, till dagens cyklar i kolfiber. Kikar man sedan på designen, hur cyklar ser ut idag jämfört med de gamla stålramarna så är det helt annorlunda ramar.

Funktionskläder – mer som en balklänning

Funktionskläder, kläder som är designade för att använda inom idrott. Många är fantastiska, vilket ofta även priset är! En märklig egenhet hos dessa kläder är tvättråden, inte alla plagg har dessa, men en avsevärt stor andel. Tvättråden är som om det vore en balklänning, citerar från ett plagg:

Tvättas på 30 grader, torkas ej hängande, ej med andra plagg som kan missfärga. Använd milt tvättmedel.

När man läser en sådan text undrar man verkligen om dessa plagg håller att träna i? Det är dessutom tveksamt att de blir rena i 30 gradigt vatten.

Så vad behöver vi egentligen för att träna? Inte så värst mycket. För att träna cykel så är ju cykeln ett givet redskap, likaså praktiska och ändamålsenliga kläder och skor. Hjälmen är ju en självklarhet. För övrigt är allt tillbehör som det är upp till var och en att välja. Jag har ransakat mig själv och kommit till den slutsatsen att mycket är onödigt och kostar bara en massa pengar.

Skåne är just nu fantastiskt, blommande rapsfält, den skira grönskan, passa på att se den medan tid finns.

För att avsluta det hela så kan jag bara säga, gillar man som jag siffror, att mäta och jämföra (med sig själv), ja då är en effektmätare riktigt bra och användbar. Att saker och ting skall vara kul och givande är ju lite A och O.  I en text längre fram tänkte jag ge tips på några bra böcker och nyttig läsning för den som vill sätta sig in lite mer i träningshjälpmedel.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om fotografi och samhälle.

Tekniken hjälper, eller kanske stjälper?

Effektmätare är ett verktyg som verkligen funnit sin plats i cykelvärlden. Det finns idag en mängd varianter och de används av såväl elit som “Rune med träben”. Är det ett bra hjälpmedel och för vem? Vad ger den för information och hur skall den användas och tolkas?

Effektmätare är nog det mest mångsidiga och bästa hjälpmedel man kan få för att mäta en prestation. Det är lite som att säga hur mycket vridmoment och hästkrafter en bil har, men det säger dock inte allt (väghållning, acceleration, understyrning, överstyrning).

Pulsmätare som är ett populärt tillbehör för många som tränar konditionsidrott är strikt sett inte ett så objektivt verktyg, pulsen kan påverkas av så mycket, vätskebalans, temperatur, om man ätit nyligen, hur bra man sovit med mera. Saker som en effektmätare helt bortser från.

Effektmätare “för fältbruk” har nu funnits på marknaden i åtskilliga år, Tyska SRM kan nog anses som en av de första med en mätare för mer en bredare publik inom cykel. Innan SRM utvecklade sin effektmätare så var cyklister hänvisade till labbmiljö för att få reda på sin effekt. Det var för drygt 20 år sedan som SRM släppte sin första mätare till marknaden. Ohemult dyr och verkligen inte för vem som helst. Priset avskräckte nog många, men det fanns säkert även en konservatism och skepsis mot nymodigheter som dessa, som ofta med nya saker. De får jobbas in, skivbroms på landsvägscykel som ett annat exempel.

Felkällorna var flera och avvikelserna på mätvärdena stora, många ansåg inte att det var något att lita på och ha. Sin effekt kunde man få fram på en Monark ergometercykel, det var helt OK.

Idag är det något helt annat, effektmätare till cykel är idag marginellt dyrare än en avancerad pulsklocka. De har små felmarginaler, är smidiga och enkla att få ut data från. Det finns idag en mängd tillverkare, de sitter i vevpariet, navet på bakhjulet, i pedalerna, till och med mätare som uppskattar från GPS data tillsammans med vindmätare och lite uppgifter om cyklisten. Alla är inte bra, de med helt och hållet uppskattade värdena är rätt osäkra och blir då mer av en leksak.

Effektmätare, hjälp, eller kanske inte?

Mätare som rent fysiskt mäter effekten är idag pålitliga och bra. Vi ser idag ett utbrett användande av effektmätare, bland proffsen så finns det några som sticker ut i sitt användande, en av dessa är Chris Froome. Han sneglar konstant på sin mätare, ett fladdrande med blicken på omgivningen och cykeldatorn. En gissning är att de flesta (alla?) proffslagen använder effektmätare, om inte hela tiden, så i vart fall under träningsutvärdering och säkert under tempolopp.

Läser man artiklar om etapperna från Tour de France, Giro de Italia eller liknande etapplopp så är det diskussioner om snitteffekter, watt per kilo, med mera. I etapplopp med mycket cykling uppför strävar cyklisterna efter att maximera sin effekt per kilo kroppsvikt. De reducerar ibland sin kroppsvikt till det absurda. I Taylor Hamiltons bok “The Secret Race” beskriver han hur han mer eller mindre självsvälter sig, han har vid starten av Tour de France en mängd kroppsfett på 3-4 procent, det är otroligt lite, det är direkt hälsofarligt. Elitidrott är inte hälsosamt, kommer aldrig att vara det. Allt detta för att öka chanser för att cykla snabbt i bergen.

Effektmätaren har inte någon roll i viktminskningen, däremot kan man nu med dessa hjälp kontinuerligt på ett helt annat sätt utvärdera sin effekt och även ställa det i relation till sin kroppsvikt. Ett lopp som pågår under dryga tre veckor är en lång tid och mycket händer under så lång tid.

Teknologin har verkligen tagit ett steg in i sporten och har numera en central betydelse. Det är idag avancerade cyklar, kläderna, kost med mera är framtagna med vetenskapens hjälp, inget får lämnas åt slumpen. Chris Froome igen, han har ett maniskt beteende att titta på sin mätare, något man noterar som åskådare, säkert är det fler som använder effektmätaren på samma vis. Siffrorna styr till stor del hans agerande.

Teknologin tar bort lite av tjusningen

Kontrollera så mycket av dig själv och faktorer som inverkar är vad vi strävar efter. Jag vill dra det så långt och säga att teknologin i många fall förstör lite av tjusningen i tävlingar. Det är idag färre som “får hammaren”, “spränger” sig, man vet sina gränser och ser till att hålla sig innanför dessa. Faktum är att det säkerligen är hämmande för många, man tror sig inte klara att prestera bättre än vad man mätt upp med sina teknologiska hjälpmedel. Det blir en mental spärr med alla siffror och uppmätta värden, känslan och tävlingsinstinkten får ge vika.

Så befriande att läsa att effektmätare inget för Paris-Roubaix

I några intervjuer med cyklister inför starten av Paris-Roubaix så berättar några cyklister om sina upplägg.  De pratar om en bra dag,  dagsform, placering i klungan, men även lite av loppets karaktär som gör att det inte går att förlita sig på en mätare som visar ens effekt.

Går tåget är det bara att haka på, blir man efter så är det kört! Att då snegla på vilken effekt man ligger på är lönlöst.

I många etapplopp är det en laginsats som i många fall avgör, lagets körning kan starkt bidra till att en viss cyklist vinner. Paris – Roubaix är en helt annan femma, här hänger så mycket mer på varje individ. Det är som exempel ett ögonblicks verk att gå i backen, det är betydligt fler vurpor än i de flesta andra lopp. Kullerstenar, regnhala vägar med lera, sand, gropigt, ja en mängd faktor som är viktigare att ha koll på än siffrorna på cykeldatorn.

I intervjuerna med cyklisterna så är det dessutom skeptiska att saker och ting skall hålla, att ha så pålitliga och robusta saker som möjligt är betydligt viktigare än att ha en massa mätare, känslan är vad man får förlita sig på.

Teknologi är bra, men idag är det så mycket teknologi att det krävs hela staber av personer som assisterar. Det är både sårbart, kanske lite dumt och framför allt är det lite trist att både tävla och titta på sådana tävlingar. Jag tror alla uppskattar mer att individen är det avgörande, att det finns spänningsmoment och att teknologin inte är det avgörande.

Stor hjälp – rätt använd

Det går inte att bortse från potentialen effektmätare har, rätt använda är de ett makalöst hjälpmedel. För tävling och för tävlingars spänning borde kanske effektmätare inte vara tillåtna. För träning, kan de vara ett självklart hjälpmedel, rätt använda är det till stor hjälp. Det är dock inte något som alla behöver, det krävs kunskap för att nyttja detta på ett bra sätt.

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om fotografi och samhälle.

Wiggins rekommenderar INTE Team Sky

i veckan som gick publicerades en artikel där  Bradley Wiggins uttalar sig. Han avråder i stort sett alla lovande talanger inom cykel att hålla sig ifrån Team Sky. Lite intressant då han själv var medlem i Sky under flera år. Han säger bland annat detta:

Wiggins also advised upcoming British cyclocross and road star Tom Pidcock to stay clear of Sky. “Don’t go to Team Sky in the future,” he said in February. “Steer clear of them because they’ll ruin you.”

Hela artikeln kan läsa här

Personligen så är jag övertygad att han har lite rätt i detta. Skriver man på för Team Sky så är risken överhängande att man få en hjälparroll till någon av stjärnorna i laget. Ett lag som är fullständigt nedlusat av “stjärnor eller semi-stjärnor”. I Team Sky  blir många cyklister en i mängden, oavsett om man kanske är eller varit en lysande stjärna i ett annat lag. Cyklister som lämnar Sky för ett annat lag, får i det nya laget ofta en kaptensroll. Något som verkligen visar hur bra Team Sky är. I en tidigare text skrev jag om hur orättvist det kan vara inom sporten.  De lag med galet mycket pengar (Team Sky) har alla ess i sin ärm, de har alla bra cyklister, de kan göra saker som övriga lag inte har möjlighet till.

Motsägelsefullt uttalande av Wiggins

Wiggins uttalande i artikeln är lite motsägelsefullt, han var själv i situationen där han var omgiven av fullständigt lysande cyklister, han för egen del var kapten och den som skulle hjälpas till en vinst i Tour de France. Hade han vunnit om han varit i ett annat lag, svårt att säga, men sannolikheten är inte lika stor som i Sky.

Kanske är det ett trendbrott på gång. Sky har som Touren i år visade cyklister som kör bättre än självaste kaptenen, Froome fick se sig besegrad av en lagkamrat på
Avenue des Champs-Élysées i Paris efter 21 etappers cykling. Var detta början på slutet för Froome? Säsongen är nu över och vi får vänta till nästa år på fortsättningen.

Jag hoppas på en kommande säsong som är fylld av överraskningar, segrar som inte går till lag med störst ekonomiska muskler, lag som är nedlusade av stjärnor. Väl mött 2019!

 

Dopar man sig inom svensk längdskidåkning?

Uppdrag gransknings sändning om doping inom längdskidåkning har väckt ont blod i Sverige. Sverige och  svenskar sysslar inte med sånt här hör man från många. Flera TV-personligheter, idrottsprofiler, läkare inom idrott har anklagat Uppdrag granskning för att insinuera. Är det så? Är det så att svenska idrottare inte dopar sig?

Uppdrag granskning har i mina ögon gjort ett grundligt jobb, de har 10 000 prover som de i samarbete med flera andra länders journalister, personer inom idrott och andra aktiva medier samlat in till sin databas. Prover från 2000 skidåkare under perioden 2001-2010. Av dessa prover har analyser sedan visat att det är 300 skidåkare som visar onormala blodvärden. Proverna från dessa 300 avvikande skidåkare har visats för framstående forskare som fått uttala sig om dessa. 

Det är blodprover som visar på blodets sammansättning. Det rör sig alltså inte om några analyser av förbjudna preparat. Blodprover eller blodpass som det kallas är INTE ett test, det är ett verktyg för att påvisa onormala blodvärden. Det är blodprov som tas  flera gånger per år av skidåkarna. Det är för övrigt ett verktyg som används inom många olika idrotter. Dessa blodprov sammanställs sedan till kurvor av blodvärden över tiden.

Dessa 300 skidåkare som nu vid analyser visat onormala variationer behöver inte vara dopade, det kan vara just sammanträffanden, en slumpartad händelse eller kanske helt enkelt en person som har en variation av sitt blodinnehåll som råkar vara lite avvikande. Det finns sådana personer, om än mycket få. Att det är så många som 300 av 2000 (15%) talar dock för något annat, det är en hög andel som visat sig avvika.

Sannolikhetskalkyler

Det man kan bli mer än lovligt trött på att höra är dessa som nu är negativa till uppdrag gransknings antydningar, påståenden eller vad man nu vill kalla det. Givet att värdena i databasen är korrekta, ja då har kritikerna a programmet inget att komma med. I programmet så nämns siffran 1 på 10 000 (1/10 000) , det vill säga den svenska skidåkarens blodvärden är så avvikande att det bland 10 000 personer möjligen skulle kunna dyka upp en med såna här blodvärden. Inom statistik så använder man just sannolikhet och vid analyser så brukar man använda nivåer för att förkasta en nollhypostes, dvs. En hypotes som säger att värdet man jämför ryms inom normal fördelningen av mätvärden. För att vara så säker man kan så brukar man använda en nivå på 0.1%, det vill säga en på 1000, här har man alltså hittat ett värde som sticker ut betydligt mer än så, det krävs 10 000 personer, minst för att finna ett sådant här värde.

Trots detta så vill alltså många av de som uttalat sig negativt om Uppdrag granskning få det till att det kan bero på ditt, eller datt. Doping är det dock inte tu tal om att det skulle vara. Skidåkaren är ju svensk och sånt här sysslar inte svenska skidåkare med.

De lägger i nästa andetag till att “hen” är ju inte fälld, har aldrig blivit ertappad med doping. Här kommer vi in på svårigheterna med att ertappa. Lance Armstrong blev heller aldrig testad positiv, detsamma gäller Marion Jones, eller Michael Rasmussen, många kan läggas till den lista av dopare som aldrig testats positiv för doping. De dopade sig i många av fallen genom hela sin aktiva karriär, trots det testades de inte positivt för doping. De fuskade under många år, men kunde inte sägas vara dopade.

Blodvärden och bloddoping

I de analyser som Uppdrag granskning nu gjort så är det framför allt bloddoping som är aktuellt, det behöver alltså inte handla om några förbjudna preparat, det är blod som tappats ur kroppen vid en tidpunkt, för att återföras till skidåkaren vid en annan tidpunkt. Det är precis detta som analyserna visat, en onormal sammansättning av blodet. Det kan vara en onormalt hög andel röda blodkroppar, det kan vara en avvikande andel “unga blodkroppar”. Ja något som uppkommer då man “spetsar blodet” med extra blod som tappats ut vid ett tidigare tillfälle. Man rubbar en fördelning av blodets ingående komponenter.

Blodvärden på 17 eller som man brukar säga ett Hb på 170 är väldigt högt, det är ett mycket tjockt blod. Det lite paradoxala i sammanhanget är att träning sliter på blodkroppar och hårdträning sliter ännu mer på blodkroppar, så vid hård träning/tävling är värdena ofta ganska låga. Höghöjds träning som många vill koppla det till är inte en rimlig förklaring, det har mängder av studier visat. Dessutom så normaliseras blodvärden efter en mycket kort tid på normalhöjd, det innebär att har man fått en ökad andel röda blodkroppar så producerar kroppen mer plasma då man kommer ned på normalhöjd, värdena blir då återställd, men blodmängden är i gengäld ökad. 

Här blir man ju då så trött på att få höra den ena efter den andra som uttalar sig till skidåkarens försvar. Ett värde på som avviker så påtagligt är till 99.99% säkert från en dopad skidåkare, det visar statistiken. Det finns en liten, mycket liten chans att blodvärdena skulle kunna vara som de är utan att det rör sig om bloddoping. 

Mattias Fredriksson säger i ett uttalande att det vore bra att få reda på när under säsongen proverna togs och under vilka omständigheter. Han har helt rätt i det, men att 300 av 2000 skulle vara sjuka, vara under återhämtning från höghöjd, eller något annat som kan förklara höga blodvärden är rätt osannolikt. Det var dessutom skidåkare bland dessa 300  som hade upprepade onormalt höga värden, återigen, mycket osannolikt. 

Hur ställer sig FIS till detta?

FIS är även de kritiska, jag begriper inte varför, de borde vara glada att detta kommer fram, eller kanske inte! Mattias Fredriksson säger att det är märkligt att FIS inte reagerat på så höga blodvärden, helt rätt. Det borde ha kommit fram och det borde ha testats mer. Idrottare med för höga, misstänkt höga blodvärden brukar kunna stoppas från att tävla. Det skedde inte i detta fallet med den svenske skidåkare. Det framgår inte heller hur det hanterades i de andra fallen med onormala värden. FIS kanske inte vill se sanningen och riskera att konstatera att skidåkning på elitnivå är fyllt av dopade skidåkare. Det kan vara okunskap och naivitet som gjort att dessa analyser inte gjorts tidigare. Det kan även vara korrumperat bland de inblandade inom FIS? Det kännas lite långsökt att påstå att värden skulle vara fel för 300 åkare.

Personer på positioner som är högt uppsatta och som kommer i kontakt med detta, de borde rimligtvis begripa lite enkel statistik, kan man ju tycka. Att med lite taffliga förklaringar om höghöjdsträning, magsjuka med mera förklara flera onormalt höga blodvärden, upprepade höga blodvärden, det låter i mina öron vare sig värst övertygande, trovärdigt eller vettigt.

Historien upprepas, gång på gång

Dessa 300 åkare visar att skidåkning är minst lika drabbat av doping som cykel. Jag har skrivit om detta många gånger tidigare. Bland annat

http://velocipeter.se/velocipeter_rapport/kampen-mot-doping/

I denna och några andra texter har jag påtalat att doping förekommer överallt, varför skulle det inte göra det? Konditionssporter har alla samma fördelar av att dopa sig med EPO, bloddoping, testosteron med mera. Det är garanterat lika vanligt bland längdskidåkare och långdistanslöpare som bland cyklister.

Friidrott som jag vurmar så för, det är väldigt nedtyngt av dopingfall, det ena nya efter det andra. Så trist!

Skidåkning har en lite trist historia vad gäller doping och det verkar ju dessvärre inte vara så värst bra trots det idag heller. Snarare värre än någonsin, med facit från Sotji OS och det systematiserade ryska fuskandet. 

FIS borde vara väldigt transparenta och hellre spela med öppna kort, ta emot sådana här granskningar och inte kritiskt bortförklara det. FIS har på lång sikt inte något att förlora på att hjälpa till, bistå med information. FIS kanske är som FIFA, korrupt och trögt, fyllt med mutkolvar? Det är en förklaring till motviljan och kritiken till denna granskning.

Makt korrumperar, inte tu tal om det. Låt inte någon person sitta mer än max 4-6 år på en högre position eller i en topporganisation, politiskt parti, regeringsställning, det blir för många ryggar att klia och för den delen bli kliad av själv.

Låt skidåkaren uttala sig och förklara detta. Är samvetet rent så är det väl inte några problem. Egentligen är det ju rätt oväsentligt vem personen är, och att det är en svenska bland dessa. Det är en person i mängden. Det är snarare omfattningen på fusket som är graverande.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om idrott.

Hellre mekanisk doping än all annan doping, eller?

Hellre en dopad cyklist än en dopad cykel (gömd motor) i cykeln! Ett synnerligen märkligt uttalande som Riccardo Riccò slängde ur sig. Han gjorde uttalandet samtidigt som han meddelade att han tänkte börja tävla igen. Vill tydligen tillbaka till eliten, men alltså inte med en motor i cykeln, övrigt lämnat osagt.

Riccardo Riccò vill komma tillbaka (Velonews), han annonserar det med ytterligare ett korkat uttalande. Han intervjuades i två av de större nyhetssiterna om cykel på nätet. Hans andra uttalande finns att läsa i cyclingnews. Riccardo Riccò är cyklisten som bloddopade sig själv och var snubblande nära att dö på kuppen. Blodförgiftning och en massa andra komplikationer gjorde att han upptäcktes under själva utförandet, blev inlagd på lasarett och självfallet avstängd från idrott.

Uttalande om mekanisk doping är han dessvärre inte ensam om. Flera andra, bland annat en tidigare storhet som Eddy Merckx har uttalat sig precis likadant. Mekanisk doping är värsta formen av doping, MYCKET värre än exempelvis EPO, bloddoping, steroider med mera. Helt ärligt begriper jag inte det uttalandet. Är det ett sätt att urskulda sig själv, att på något sätt förmildra vad man själv pysslat med? Säger man det tillräckligt många gånger så blir det en sanning, mekanisk doping är värre än all annan form av doping…

Några exempel på böcker som handlar om fusket in om idrott.

Varför skulle mekanisk doping vara värre än all annan doping? Fuska går ju att göra på så många sätt, doping är ju ett, att hänga i följebilen för länge är ett annat, hålla i den extra vattenflaskan som man får från följebilen en annan, att kemiskt dopa sig är ett sätt, precis som att mekaniskt dopa sin cykel med en gömd motor. I slutänden är det ju likväl precis samma resultat man vill åt, man vill vinna, prestera bättre. Det är självfallet grader av fusk, att hänga några sekunder för länge i följebilen eller hålla i vattenflaskan ett par sekunder är ju naturligtvis inte den allvarligare formen av fusk.

 

En motor ger kanske 50 watt extra, EPO ger kanske 50 watt extra, anabola steroider ger kanske 50 watt extra, vad är skillnaden?

De har så fel, de beter sig synnerligen korkat. Mekanisk doping är fusk, precis som bloddoping, EPO, anabola steroider, det går inte att säga att det ena är värre en det andra. I mina ögon finns det inte skillnader. Fusk är att bryta mot uppsatta regler.

Slut på fuskandet?

Riccardo Riccò visar även lite med sitt uttalande att han ser lite förmildrande på sin bloddoping, är han verkligen välkommen till tävlingar, har han verkligen rannsakat sig själv och inset att han gjorde fel? Jag hade inte velat ha en sådan person på banan. Han är ytterligare en vilsen själ som är så fel i sin tillvaro, förmodligen inte enbart på sin cykel.

Läs gärna några av mina andra inlägg om doping.

Tillåt doping inom elitidrott
Johaugs läppsalva var för fotsvamp
En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

Läs gärna mina andra sidor . Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om sport och idrott.

Regn och rusk, håll dig och din cykel ren med stänkskärmar

Hösten är här, dock inte någon påtaglig kyla. Åtminstone inte i Skåne. Däremot så är det blött. På vägar och i skog och mark är det nu riktigt blött. Ett par skärmar är både bra för sämjan i leden vid landsvägscykel, den som ligger bakom en utan skärmar brukar göra det en gång, inte mer. Så skärmar, gärna med “kompislapp” om det krävs är sunt förnuft och omtanke.

Soma Rain Dog 37mm skärmar till din cykel, (silver och champagne färgade). Crud RoadRaces MkII, svarta.

Har du en grövre cykel som har mer plats för skärmar, då är Soma RainDog perfekt, montera en kompislapp och du är redo. Läs om dessa på Soma webbplats., dessa skärmar är 37mm breda, har även en variant som är 45mm. Mät i framgaffel och bakgaffel på din cykel, är det smalare än 37mm, läs då lite till, räddningen är nära!

Är det för trångt och vanliga stänkskrämar kanske inte passar, då har vi Crud RoadRacer, tunna skärmar som är långa nog för att skydda både dig och bakomvarande cyklist. Läs mer om dessa på vår webbsida, Crud RoadRacer MK II

Vi säljer just nu ut dessa och har riktigt bra priser på dessa skärmar.

Crud Roadracer MK II 195:-

Soma Rain Dogs 130:- (finns i två bredder, 37mm och 45mm)

 

Stänkskärmar

Soma Rain Dogs 37mm och 45mm  finns i silver och Champagne färgade.

Stänkskärmar

Crud RoadRacer MK II. Passar de flesta vanliga racercyklarna på marknaden.

 

Crosscykeln redo för en träningsrunda i vinterkyla med snö

Crosscykeln redo för en träningsrunda i vinterkyla med snö och ca. -8- -10 grader

 

VM i friidrott, idag startar det

Friidrott är något extra, det rena, fritt från en massa tekniska konstruktioner. Så är det i vart fall tänkt att vara, man mot man, kvinna mot kvinna, med den egna kroppen skall man prestera på sitt yttersta. Så vackert.

Friidrott har alltid varit något utöver det vanliga, så enkelt, ofta endast med kroppen som enda redskap. Tyvärr har friidrott varit hårt drabbat av doping. Ryssland är som nation helt och hållet avstängt från allt tävlande. De ryska friidrottare som tillåts tävla får tävla under neutral flagg, alltså inte för Ryssland. Vi får nu hoppas att det inte blir en massa nya fall av doping. Vi hoppas på ett rent och riktigt bra VM, med storheter som Usain Bolt, Mo Farah med flera. Just dessa två har sagt att de lägger av efter detta VM, så detta är sista chansen att se dem, förhoppningsvis prestera på sin yttersta nivå. Usain Bolt har under sin karriär flyttat världsrekorden till nya höjder, en sann artist.

Hoppas på en massa fantastiska prestationer, tyvärr har SVT inte sändningsrättigheter, det är det förfärliga TV4, med både lite halvdassiga kommentatorer och framför allt galet mycket reklam. Alternativet är Eurosport, vilket verkar ha fått fatt i bra kommentatorer med Jonas Karlsson och som ny i båset Susanna Kallur, vi får se hur det blir. Eurosport är dock fullständigt nedlusat med reklam, i paritet med TV4. Faktiskt riktigt hemskt mycket reklam. Har upprepade gånger skrivit till Eurosport och påtalat att det borde gå att lösa, jag skulle gladeligen betala lite mer för att slippa reklamen.

När skall det gå att välja bort denna vidriga reklam? Borde det inte gå att lösa som Spotify gjorde, gjort. De som har fria, gratis konton, de får reklam med jämna mellanrum, de som betalar de slipper reklam. Det kan ju inte vara så svårt att implementera.

Nu väntar en 1 1/2 veckas fantastisk idrott. Toppen! Sverige har till detta VM flera riktigt duktiga och även möjliga medalj aspiranter. Redan första dagen med Daniel Ståhl i diskus.

Läs gärna mina andra bloggar, Rastlös betraktare och Vakthunden, mindre om idrott och sport, mer om annat.

Skivbromsar igen, nya olyckor

Återigen är skivbromsar bland proffsen på tapeten. En krasch och olycka under Abu Dhabi tour 23/2-17, där en av de inblandade säger sig ha fått sin sko helt uppskuren av en bromsskiva, verkar ha fått igång debatten igen.

Även för en icke helt insatt person så är detta märkligt. Att ens tillåta att blanda cyklar med skivbromsar och vanliga fälgbromsar är rätt konstigt. Det introduceras en farlighet som inte finns med enbart skivbroms eller den vanliga fälgbromsen. Skivbromsar tar betydligt effektivare och bromssträckan blir kortare och man kan bromsa på ett helt annat sätt. Skarpa kurvor blir potentiella faror, varje kurva hanteras ju helt olika beroende på vilken typ av broms cykeln har. Cyklar med skivbroms kan bromsa närmare inpå själva kurvan då de tar så pass bra, jämfört med fälgbromsar.

Det andra problemet är det som återkommer hela tiden, faran med skivorna. De är vassa, de sticker ut, de blir väldigt varma. Att skära sig och/eller bränna sig sig är något som varit uppe för debatt flera gånger. Inför denna testomgång så hade tillverkarna slipat och rundat kanterna på skivorna, vilket inte avhjälper alla problem, möjligen den vassa kanten.

Inte så mycket snö på vägarna, men väl på bromsar och i skärmar

Går det att lösa alla problem med skivbromsar inom proffscykling?

Går det verkligen att finna en vettig lösning på detta problem, en lösning som minskar risken för skador och som inte utsätter cyklisterna för fara? Det skall samtidigt ge bättre bromsar och förhoppningsvis bättre cyklar.

Denna gången är det fler som ifrågasätter beslutet att testa skivbromsar på tävlingar för proffs och elitcykel. Många har uttryckt sitt missnöje med  att dessa test med skivbromsar inte kan göras på detta sättet. Det är valfritt för alla lag att välja vilken form av broms man har på cykeln. Det måste vara antingen eller. Är det så att många kanske är lite konservativa, tycker att nyheter så som skivbromsar inte är något bättre, det tillför inte något positivt.  Kan det vara så att det kanske är för farligt, det är ju något helt annat att tävla i dessa riktigt stora klungor, kanske ett 100 tal cyklister, varje cykel har där två vassa, varma skivor som kan orsaka allvarliga skador.

Ganska ofta är det snarare tillverkare som tar fram nya produkter och dessa testas på proffslagen och “trycks sedan ut” till den stora allmänheten. Vare sig man vill eller inte, vare sig det är bättre eller ej.

I den senaste olyckan, den i Abu Dhabi Tour var det endast en cyklist med skivbroms. Marcel Kittel, han var även inblandad i olyckan, det verkar dock osäkert om hur det hela gick till och om det var skivan som var orsaken till den sönderskurna skon. Kitte valde oavsett orsak att byta tillbaka till vanlig broms, vilket alla andra cyklister använde.

Hur det än går denna gång så tror jag inte att sista ordet är sagt om detta. Jag har även lite svårt att se varför detta skall kunna pågå som det gör, även om det inte är en majoritet som inte vill ha skivbroms så är det en stor del. Är lobbyismen bland cykeltillverkare så stor, eller är det en majoritet av cyklister som verkligen vill ha detta på cyklarna?

Läs gärna mina andra bloggar “Rastlös betraktare” mer om fotografi och annat, mindre om sport. Har även ytterligare en blogg med samhällsfokus “Vakthunden”

 

En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

En rådande trend inom toppidrott,  för såväl nationer som lag med mycket resurser, verkar vara att tänja på gränser och spendera tid och pengar i gråzoner. Gråzoner så till vida att man närmar sig det förbjudna så mycket som möjligt, dock utan att kliva över och in på förbjuden mark. Eller? Detta agerande vidgar klyftan mellan de som har mindre resurser och de med näst intill obegränsade. Det verkar som om de moraliska apsekterna får vika undan. Segra till vilket pris som helst är ledorden.

Norge har väckt mycket starka känslor med sitt agerande och användande av astmamediciner på till synes helt friska skidåkare. De aktiva inhalerar tillåtna astmamediciner med hjälp av specialkonstruerade maskiner. I dessa maskiner inhaleras även saltlösning för att fukta och rensa luftvägar inför tävlingar. Med små marginaler mellan de tävlande är minsta detalj viktig. Alla tänkbara fördelar som kan fås skall utrönas, även inom det medicinska.

Det smått bisarra i detta är att det är just Norge som gör detta, de är otroligt överlägsna som det är. Eller är det så att det helt enkelt inte är så överlägsna, de kliver tidvis eller kanske titt som tätt över gränsen för vad som är tillåtet?

Känn på den tanken att Terese Johaug är en dopad skidåkare, flera av de norska skidåkarna är dopade? Inte en kul tanke, men i just Johaugs fall är det ju inte en omöjlighet. Vad talar för att hon inte har använt doping?

bloddoping

Det norska skidlandslaget lägger mycket energi och resurser på saker som många, däribland jag, den svenska längdtränaren och läkaren, plus många fler, anser vara lite suspekta. Denna nebulisator, som apparaten kallas är avsedd för just medicinskt bruk, inte till fullt friska människor. Den nyttjar det norska skidlandslaget på i stort sett alla åkare.

Team Sky är i samma gråzon

Team Sky inom proffscykling har satt sig lite i samma båt som det norska landslaget i skidor. Det har nämligen visat sig att Bradley Wiggins har svår Astma, så lägligt kan man tycka. Detta är i vart fall vad laget och Bradley påstår är fallet. Han har på grund av detta inhalerat starka astmamediciner inför stora tävlingar. Denna nebulisator verkar även användas inom just Sky, på i stort sett samma sätt som Norge gör med sina längdskidåkare. Just team Sky har även de en enorm budget, vilket gör att man lägger tid och pengar på sådant här. Gråzonen innehåller små detaljer, detaljer som kan fälla avgörande i tävlingar.

Vid utfrågningar av team Sky om deras lite märkliga användning av astmamediciner så får man inte klara svar. “Vi tävlar och presterar rena” är ett svar man får, vilket inte är ett svar på frågan.

-De som anklagar oss är bara avundsjuka.

De som kommit med kritik är nog inte avundsjuka, det är faktiskt självaste Chris Froome som kommenterat detta, plus några fler personer som anser det lite märkligt. Chris Froome är ju själv en av cyklisterna i just Team Sky.

the_program_film

Filmen om fuskaren Lance Armstrong. Fler personer går nu ut och jämför Team Sky med just Armstrongs och hans stab på den tiden de var aktiva.

Under tiden som jag skriver detta så växer hela denna lite märkliga historia med team Sky. Det är tidigare läkare som samarbetat med bland annat Bradley Wiggins, som jämför hur team Sky agerat på senare tid och det som pågick då Lance Armstrong var i farten. Det är rätt grava påståenden.

Vad detta landar i skall bli intressant att se, team Sky har ju slagit på den stora trumman och verkligen gått ut med att de jobbar enbart med människor som inte inte fuskar, aldrig har fuskat och aldrig kommer att fuska. Återstår att se om det är mer än tomma ord.

Inom längskidor har nog inte sista ordet sagts om detta. Tyvärr är man dock numera väldigt misstänksam mot i stort sett alla som vinner. Tag som exempel Tour de ski som precis avslutats, vinner gör en Ryss, att Ryssland fuskat har vi ju fått svart på vitt. I en helt enorm omfattning dessutom, en mängd skidåkare är nu avstängda i väntan på att utvärderas och granskas. Vinnaren av Tour de ski stängdes dock inte av. Tvåan i tävlingen, en norrman, Norge är ju under luppen. Så de två som körde bäst kommer från två länder som verkar ha en synnerligen pragmatiskt syn på detta med att använda fel och/eller märkliga saker för att prestera på topp.

Förekommer detta överallt?

Att man söker sig till dessa gråzoner för vad som är tillåtet är nog något som förekommer lite var stans. Är det fusk? Nej i egentlig mening är det ju inte det då det går att söka dispens för användning av dessa mediciner. Det ger dock väldigt märkliga signaler till både unga utövare och andra runtomkring. Justina Kowalczyk sade vid något tillfället:

-Då jag förbereder mig i spåret och tränar så laddar Marit Björgen på apoteket.

Hon är dock själv fälld för doping, så kasta inte sten i glashus. Att få ta en medicin för att lindra/förhindra vissa saker i en sjuk kropp är inte fel, det är väl snarare en människas rättighet. Problemet uppstår då dessa mediciner används fel och kanske även ger fördelar på dessa som missbrukar medicinen. Hur skall det gå att komma åt det?

Björn Ferry sade i TV rutan att ALLA mediciner och preparat skulle vara förbjudna. Det är väldigt drastiskt, det skulle gör att en mycket stor mängd idrottsutövare skulle vara förbjudna att utöva sin idrott. Kanske är de dags att sluta med elitidrott?

wpid-shot_1431975541187.jpg

Det finns mycket intressant och riktigt bra läsning om doping. På bilden är några av de böcker som finns i ämnet.

 

Läsa gärna mina andra bloggar om Rastlös betraktare och Vakthunden. I dessa tas andra aktuella ämnen upp.

Det ser ljust ut på fler fronter

Det ljusnar på fler fronter just nu.

Det ljusnar 1

Jag besökte idag Ortopeden och en knäspecialist, det blir nu operation av mitt vänstra knä då menisken var trasig och ena halvan hade vikt in sig så den låg dubbel. En operation skulle kunna åtgärda 8 månaders knäproblem. Det ljusnar alltså och förhoppningsvis skall det gå att träna vettigt inom en överskådlig framtid. Ser fram emot lite cykelturer utomhus, har spenderat den lilla konditionsträning som gjorts i en SkiErg, visserligen är det bra men lite trist att stå i nu och tränar inte ben värst mycket.

Det ljusnar 2

Våren är verkligen på ingång, idag hörde jag lövsångare, svarthätta och då jag åkte hem från Trelleborg där jag besökt ortopeden så kom det en Havsörn seglande över bilen. Den cirklade en bra stund innan den tog höjd och drog österut. Det var dock inte en lika grann fågel som på bilden nedan, det var en subadult, dvs. en fågel som inte var helt utfärgad och hade en fjäderdräkt som vuxna fåglar har. Det ljusnar!!

 

Jag lekte med min telefon på vägen hem och tog lite landskapsbilder. Sånt man kan annars passande nog göra på en cykelturer! 🙂 Det är ju en av de stora tjusningarna med just landsvägscykel, man får verkligen se skåne i olika skrud,  se landskapet i en fart som gör att man hinner uppleva det.

 

wp-1461165922527.jpg

wp-1461165914382.jpg

dsc_0131-01.jpeg

 

Det ser med andra ord ljust ut!

Påminner om att vi säljer ut ALLT i butiken. Vi har mycket grejor som skall bort, skor, kläder, däck (både tub, kanttråd och MTB) kedjor, kassetter, hjälmar, överdag (arm, ben, sko), plus mycket annat. Lite av det som vi har finner ni på vår framsidan på velocipeter.se i några “kalkylark, google”. Hör gärna av er om ni inte finner något som ni söker på sidorna.

 

Har nu skapat ett instagram konto för min frilansverksamhet, lägger där ut någon bild om dagen. Följ gärna med, det kan ses på länken nedan. Har lagt ut några gamla konsertbilder från 80-90- talet under de senaste dagarna.

Peter Frodin på instagram

Följ annars gärna min andra sida och blog, “Rastlös betraktare” mer om annat, mindre om idrott och sport.

Har ni frågor om priser eller produkter så hör av er på “info (at) velocipeter.se”