Friidrott och doping mer om det

Dopingen inom friidrotten är betydlig mer utbredd än man tidigare har anat och i vart fall fått rapporterat. I SVD är det idag en artikel, IAAF stoppar publicerade resultat även på BBC sida är det en artikel med samma innehåll. En tredjedel av de intervjuade utövarna hade använt förbjudna preparat eller metoder i sitt idrottande.

Hela affären är ju riktigt trist och luktar illa, men det vidrigaste är att det centrala organet för friidrott mörkar och vill lägga locket på. Hur tänker och tror man att det skall gå att få bukt med dopingproblemet om man mörkar sådan här saker. Det måste ut i ljuset och ventileras. Det tyska universitetet som genomförde studien, på uppdrag av WADA fick skriva under ett avtal där de förbjöds av IAAF att publicera denna studie, lite märkligt då WADA är inblandat. Hur kunde man kringgå det?

Läs gärna min andra blogg, mer om annat än cykel och idrott.

Abbekås ToR

wpid-wp-1436024505497.jpeg

Vi fick en väldigt fin tur imorse, avfärd 06.00 prick från torget i Torna Hällestad, Lasse dök upp trots lite tveksamhet i hans inlägg på Facebook.

wpid-wp-1436024496457.jpeg

Vi fick morgon med dimman liggandes över fuktängarna, lärkor som fortfarande drillar i skyn, de är oförtröttliga, kommer tidigt, håller på nästan längst in på året av alla med sin sång. Vi hade annars, gransångare, svarthätta, stenknäck, lövsångare, bofink, törnsångare, ärtsångare, plus lite mer dock inget anmärkningsvärt. Rullade genom den skånska sommaren, med till en början 12 grader som successivt blev 14, sedan 16, 18 och för att efter fikat på golfrestaurangen i Abbekås vid 08.45 vara 22 grader.

wpid-wp-1436024491174.jpeg

 

 

Kan tilläggas att då vi åkte och badade med familjen på em. visade bilens termometer 33 grader, hur det stämmer med verklighetens temperatur vet jag dock inte. Varmt var det.

Vi trampade hemåt efter fikat och jag klev av min cykel exakt 10.00 utanför dörren hemma i Hällestad.

Jag har de senaste gångerna fått kramp i vänstra låret, tyvärr så även denna gång, vet inte helt vad det bror på, får då trampa och trycka lite hårdare med mitt högra ben, vilket fungerar OK, men blir det för lång tid så kommer även krampkänning i det högra. Kan ha att göra med att jag tränar mycket mindre i år och så även under de senaste två åren, har inte kommit upp i 200 mil i år ännu. Dåligt tränad helt enkelt. Vi landade på 97km, Tonny fick 16km extra.

Väldigt trevlig tur som var lite av världsrekord!

Lite bilder från turen. Vissa vill ju ha lite selfies till sina Instagram, jag fick då finna mig i att vänta.

_0015390-04072015-136

Det är ett väldigt stort bestånd av Jättebjörnloka i Hörte som som vi kom till då vi kom norrifrån ned till kusten.

_0015385-04072015-136 _0015387-04072015-136 _0015388-04072015-136

Wiggins löften infriade, nästan…

Att Bradley Wiggins skulle slå världsrekord på 1 timmas cyklande var nog alla överens om, att han skulle komma upp i de dryga 55km var det nog många som var osäkra på. Han var på god väg, men på slutet var han rejält trött och tappade lite. Nytt världrekord är nu 54,526 m, vilket är närmare 1.5km längre än Alex Dowsetts några veckor gamla rekord. Ett otroligt nytt rekord som jag tror blir svårslaget, men ändå inte helt omänskligt. Wiggins siktade dock lite högre, hans mål var 55 250 m, men han lyckade inte riktigt med det.

 

Bradley Wiggins från WM i Köpenhamn 2011

Bradley Wiggins från WM i Köpenhamn 2011

Hans rekordförsök har fått otroligt mycket medial uppmärksamhet där de flesta brittiska tidningar har skrivit om både uppladdning och om själva evenemanget. De flera tusen biljetterna till evenemanget sålde slut på 7 minuter så han har gott om supporter. Jag hoppas nu att intäckterna går till något vettigt, Wiggins har nog klirr i sin kassa så det räcker.

Jag följde själv detta på Youtube som sände hela evenemanget. Hoppas nu att detta sporrar fler att försöka sig på ett rekordförsök, kanske framför allt Tony Martin och Fabian Cancellara, två giganter inom tempocykel.

 

Kampen mot doping

Såg igår ett bra program på SVTplay, en dokumentär på SVT som sändes 4 maj i år och handlade om arbetet mot doping. Ett jobb som till stor del drivits, tagits fram och utvecklats av den svenske professorn i medicin, Arne Ljungkvist. Helt makalöst jobb han gjort inom detta. Gubben är nu dryga 80 år och far världen runt som om åldern inte hade någon betydelse.

Ett otroligt viktigt arbetet och som jag ser det tyvärr nödvändigt, vem minns inte?

Ett dumhuvud och Elofsson

Det där vidriga smilet på idioten Mullegg vid prisutdelningen (dock inte på just denna bild). Han var ju helt från vettet, förmodligen sitter det kvar. Just detta fallet togs upp i programmet. Jag kan inte med den mannen, så fort hans fula tryne dyker upp så blir jag så förbannad.

Han nämner i programmet att det förs och har förts diskussioner om att släppa det fritt, doping skulle då inte klassas som förbjudet. Vilka signaler skulle det sända ut till ungdomar, blivande topp atleter m.fl.? Ett samhälle som accepterar vilka metoder som helst för att nå “resultat”. Prestationer bli ju inte något som går att jämföra eller mäta längre. Det var och är så långt från de tidigare idealen som det går att komma, pengar kan styra allt och amatörismen är då verkligen historia. Det är den ju visserligen även idag, i väldigt många sporter är det pengar som både hägrar och som även fäller avgörande för att kunna träna på ett sätt som gör att man kan nå till den absoluta toppen.

Jag kommer ofta tillbaka till doping och fusk, vet inte helt säkert vad det är som gör att jag dras till det. Fusk är något jag hatar. Idag är det vilodag i Giro d’Italia, hittills inga dopingfall. Låt hoppas att det skall förbli så hela loppet. Cykel som jag vurmar för är en sport med mycket pengar i omlopp, vilket ger incitament för doping,  det är även en sport med ett mycket mörkt förflutet  och mycket doping. Det  är även en sport som träningstiden är otroligt stor inom. Det gör att som amatör är det idag mycket svårt för att inte säga omöjligt att nå några större internationella framgångar. Doping är då för många en genväg. Astana som jag skrev om tidigare då de var på väg att bli av med sin Protour licens, dessvärre blev de inte det, som de nu kör så kan man nästan inte bli annat än misstänksam mot vad de käkar till frukost. Det är ju på gränsen till omänskligt. De har 6 åkare bland de 30 främsta, av dessa är 3 åkare bland de 5 främsta. Är dessa åkare nu rena så är det verkligen trist att jag har dessa misstankar, men det är så svårt att inte ha det.

TV-programmet är intressant och sätter även fingret på andra saker som är trista, doping eller beslutet att ta preparat för att påverka en prestation, eller ens utseende vilket är något som tenderar att bli allt vanligare, doping är alltså nu inte enbart till  för en prestation, det är idag många som tar förbjudna och farliga preparat med helt andra syften.

Dessvärre är programmet trots att det inte är så gammalt, redan lite föråldrat. Mikrodosering, mm. är otroligt svårt att upptäcka men har i nyare studier visat sig har en stor och i många fall tillräcklig inverkan på prestationen för att ge det där lilla extra som krävs för att nå toppen. Gendoping, hur skall man kunna spåra det?

Avslutningen på programmet är rätt symptomatiskt, vid VM i friidrott 2011 slogs endast ett nytt världsrekord, och de flesta av de som vann hade inte ens hamnat på prispallen för 10-20 år sedan. Detta till trots finns i dag mer dopingpreparat än någonsin tidigare att tillgå.

I bakgrunden av några av intervjuerna står några intressant böcker som skymtar förbi i rutan, jag kan rekommendera dessa för den som är intresserad av dopingproblematiken och mycket annat kring doping.

Litteratur

wpid-shot_1431975541187.jpg

Boken “Game of shadows” tar upp BALCO affären, men väger över rätt tungt åt baseball, där är dock en hel del med kopplingar till andra sporter och framför allt då friidrott.

En annan bok som doping mer generellt är Dick pounds “Inside Dope – How the drugs are the biggest threats to sport…”

Inom just cykel finns det massor av böcker att läsa, en bok som ger en annan bild av hela problemet är David Millars bok “Racing though the dark – the Fall and Rise of David Millar”.

Boken ger lite annan syn på doping och jag kan absolut inte säg att jag tycker det är Ok, men i lag som cykelsporten på proffsnivå har så är pressen helt gigantiskt tidvis på åkarna. Jag skrev om Fredrik Kessiakoff och hans Astana, där ledningen pressade åkarna till att i princip inte kunna göra något annat än ta preparat för att lindra smärta, prestera bättre osv. Fredrik valde i det läget att helt avsluta sin karriär, vilket är tragiskt, men starkt gjort.

David Walsh har fört en lång kamp mot framför allt Lance Armstrong, som med otroligt smutsiga medel och tilltag fick Walsh att gå på knäna, han har dock slutligen fått resning och hade rätt i det han skrev. Han har ett flertal böcker om den dystra sidan inom cykel, välskrivna och intressant läsning. Likaså Tyler Hamiltons bok, den beskriver i klartext hur de gick till väga med sitt fusk i US Postal, m.fl stall som han körde under sin aktiva karriär.

Vill man sedan ha lite läsning av annan karaktär så finns det massor av bra böcker, jag gillar Bradley Wiggins bok, likaså är Slaying the Badger, en bok om Bernard Hinault, den är tidvis smått bisarr och underhållande.

Vad som gläder mig är att SVT, reklamfri TV gör och sänder sådana här bra program, ingen kanal, jag menar faktiskt INGEN annan kanal har liknande program och är fritt från reklam. Eurosport är ju ett skämt med reklam hela tiden, TV4 är ju även det ett skämt med sin skit och full av reklam, de kanaler som håller en genomgående hög standard är faktiskt de som man får genom TV-avgiften. Tycker jag! Tittade efter denna dokumentär ganska omgående på en annan dokumentär, som jag dock spar att skriva om till ett annat tillfälle.

Vi ses ute på vägarna eller kanske här.

6-dagars i Köpenhamn, en folkfest

6-dagars i Köpenhamn, en fest fylld med fart, show och spänning. 29/1 till 3/2, 2015 är velodromen i Ballerup fylld med publik som kommit för att se elitcyklister och världsnamn som tävlar under 6 dagar i en mängd olika moment inom bancykel. Hit kommer entusiaster såväl som familjer för att se cykel i världsklass.

6-dagars har nu 50 år på nacken, från början kördes tävlingarna i arenan Forum inne i centrala Köpenhamn, numera förflyttad till Super Arena i Ballerup i utkanten av Köpenhamn.

Under den knappa veckan som tävlingarna pågår är det en mängd olika discipliner som skall avgöras, det är Keirin, madison, elimineringslopp i olika former, spurter, distanslopp på tid, mm.

Varje dag är det flera olika moment som avgörs och det i ett högt tempo. Pauserna mellan de olika tävlingsmomenten kan vara endast några minuter. Insprängt i programmet på lämpliga tidpunkter avbryts tävlandet för lite livemusik, eller andra former av uppträdande. Danmark har fina traditioner inom detta, med flera världsmästare och ett flertal världsnamn, som Ole Ritter, Mikael Mörkov, Alex Rasmussen, m.fl..

6-days opening

Det är upplagt för god underhållning. De tävlande får en värdig presentation, alla deltagande par, ja man tävlar parvis, cirkulerar i en nedsläckt velodrom med spotbelysning på det presenterade paret. Bilden ovan visar lite på hur det ser ut. Allt till dundrande musik i högtalarna, faktum är att det inte är tyst under hela tävlingen, musiken avlöses av speakerrösten.

I centrum hänger en stor display som är synlig för alla i hela arenan, den behövs. Det är under vissa av loppen otroligt svårt att hålla kolla på alla deltagande par, då varven i en fullstor velodrom är 250m så varvas cyklister om vartannat. Vid de flesta av tävlingsmomenten så räkas dels antal varv som körs, där är det bonus att försöka varva övriga cyklister, dels så samlas poäng vid spurter som läggs in med jämna mellanrum. Detta ger att varje lag dels får en summa på varv, relativt övriga lag. Så resultatlistan visar varje lags antal var, där det lag som kört flest varv står på 0, medan övriga får ett miunusvärde, de har alltså kört färre varv. Det andra värdet är antal poäng som samlats vid spurter eller vinster i de olika loppen.
Det är här som de centralt belägna tavlorna är stor hjälp, det är med dryga 30 åkare svårt att hålla koll på antal varv och poäng för respektive åkare.

Paced race

Ett lopp som är lite extra roligt att se är en variant av Keirin, här har varje åkare en egen “pace moped”, som på bilden ovan. Det går ordentligt fort där cyklist och paceåkaren måste vara synkade. De kör här 40 varv och först i mål vinner. Att ladda på för fullt är inte en god strategi, det krävs här taktik föra att vid rätt tillfälle lägga in tempoökning och om möjligt kunna gå ifrån övriga fältet. Föraren av mopeden ser lite ut som en Michelingubbe, som bilden ovan antyder, iklädd vit tröja och cykelbyxor.

Dessa mopeder som används är mycket speciella som det går att se på bilden, tanken sitter på styret och den går riktigt fort, de var uppe i över 60 km/h, kanske rent av 70 km/h. Det går att ana klingan med pedaler på som sitter på mopeden på bilden ovan, den används för att öka farten på mopeden, den som kör mopeden trampar med hela tiden och kan justera farten på lite olika sätt. Ett sätt är just att trampa på.

Ett annat tävlingsmoment som körs är 1 varv på tid. Där kör en av cyklisterna från varje par ett varv på tid, de får 5 varv på sig att få upp sin fart och med flygande start tas sedan tiden. Det är här farter över 70km/h som de snabbaste åkarna håller. Imponerande fort.

Detta är en upplevelse och kul även för de som inte är helt inbitna i denna sport. Det händer något hela tiden och under tiden finns det mat, dryck mm. att förtära och gå runt i arenan.

Vy över arenan

Något som inte framgår så tydligt och krävs att man är på plats för att framträda är hur doserade kurvorna är, de lutar 45 grader, vilket är rejält brant. Håller cyklisten inte farten väl uppe i kurvan så glider och slirar däcken cykel kanar ner, vilket är en katastrof och innebär en vurpa. Nu är det inte något dessa cyklister har problem med, de har en otrolig kontroll på sin cykel och krascher är väldigt ovanligt, detta trots att det under många av loppen är cyklister utspridda över hela banan och det är då uppemot 40 cyklister.

Detta kan rekommenderas för alla om inte varit på en bancykeltävling, det är underhållning på hög nivå. Tyvärr saknar Sverige helt velodromer frånsett den som finns i Falun, den uppfyller dock inte kraven på längd och storlek. Det är dessutom för lite med endast en enda velodrom i Sverige, i vart fall för att ge cyklister möjlighet att träna och tävla på en högre nivå. För boende i skåne är det smidigt att bara ta tåget och bussen ut till Ballerup, för övriga boende i Sverige får vi bara hoppas att det byggs lite velodromer även i Sverige.

Lengertz antikvariat en favorit i Lund

Sedan jag flyttade ner till Lund för snart 24 år sedan har jag frekvent besökt Lengertz antikvariat. En massa böcker som i stort sett alltid var svåra att finna i den lite egna ordningen, eller oordningen. Ägaren Kjell-Åke Askagården, en profil som var rolig att prata med vid besöken har nu gått bort.

En rolig händelse jag hade där var då jag letade efter boken “Äldreomsorgen i övre Kågedalen”. Jag frågade efter den med jämna mellanrum, men svaret var,  jo den hade han ju haft inne, men inte nu. Så plötsligt en dag så fick jag svaret, “jo den har jag faktiskt inne nu”.
-Så bra, toppen, jag köper den, sa jag.
– Nej, jag kan inte sälja den till dig, det har varit en kille här och frågat efter den flera gånger och ville att jag skulle lägga undan den.
– Det kan inte vara jag då, sa jag.
– Men visst är det du, nu känner jag igen dig sa han lite leende.

Sådana grejor kunde inträffa där. Det tassade ofta runt en massa andra kufar inne i antikvariatet, han pratade glatt med alla.

Verkligen tråkigt att han nu gått bort.
Lengertz antikvariats ägare har gått bort

Jag kommer att sakna honom och besöken på antikvariatet, tittade in på antikvariatet ganska ofta, men mer sällan på sista tiden då han ändrade sina öppettider till 14-18, vilket gjorde att min lunch inte sammanföll så bra med hans öppettider.

Sibirien 1994

Det är lite dåligt med inlägg, och i synnerhet då om cykel och det som hör därtill. Det blir inte bättre på den fronten med detta inlägg heller, inte vad gäller cykel i vart fall.

Se nederst i detta inlägg för länkar till album! (Edit 2014-12-17)

Jag har i gömmorna lyckats hitta gamla filmer som var oframkallade, då jag fotat lite med en mellanformatskamera, en Hasselblad under den senaste veckan och för att kunna se om den fungerar som den skall så måste man ju framkalla filmen för att se resultaten av exponeringarna. Då dök alltså dessa filmer upp. Verkligen befriande att sänka tempot och planera varje bild, det vare sig går att stressa iväg bilder eller slösa, det är ju bara 12 bilder per rulle, vilka inte heller är gratis.

Under studenttiden under första halvan av 90-talet så var jag med på en expedition till Sibirien, juni-aug 1994, dessa bilder togs under den expeditionen, så lite drygt 20 år gamla filmer alltså. De är ganska kontrastlösa och korniga, men jag är väldigt glad att jag fann dessa och verkligen tog tag i att framkalla dessa, det är verkligen roliga minnen. Tveksamt om dessa bilder funnits om det varit digitala, dagens minnen som bilder spars på idag, om de hade fått utså samma dåliga behandling som dessa filmer hade de sannolikt inte överlevt, de hade då bara varit minnen, inte bilder!

Det är fortfarande flera rullar som väntar på att framkallas, så det kanske dyker upp mer roliga bilder och minnen? 🙂

Ett transporterbart hus, som dock har fått förfalla. Inuiterna flyttade dessa under vintern och bodde då i dessa, det går att ana slädkonstruktionern i fören på "hussläden".

Ett transporterbart hus, som dock har fått förfalla. Inuiterna flyttade dessa under vintern och bodde då i dessa, det går att ana slädkonstruktionen i fören på “hussläden”.

Jag lade ut dessa då jag läste den inskränkte Björn Söders oerhört korkade inlägg om vilka som han ansåg vara Svenskar och inte svenskar. Jag är med hans definition inte Svensk, då jag har ryskt blod bara för 3 generationer sedan på ena sidan. Så vem är egentligen svensk?

Dessa minoriteter som lever lite hand ur mun, i yttersta periferin av samhälle och civilisation oavsett var på jorden, dessa är med en sådan definition helt rotlösa. Nu är ju inte nationalitet så värst viktiga egentligen, förutom för vissa individer! Jag hade hur som helst hellre tillbringat ett helt liv med dessa människor än en minut med Björn söder och Co.!

Det luktar duktigt med skit om den mannen och hans kumpaner i SD.

Dessa människor på bilderna hör till en av minoritetsgrupperna i Ryssland, (Neneter), vi träffade på ett flertal minoritetsgrupper under resan. I forna Sovjetunionen så talades det 127 helt skilda språk, dessa har precis som samerna i Sverige sitt språk och måste sedan lära sig ryska. Vi träffade bl.a. komer, kareler, jakuter, tjuktjer, neneter, samer, m.fl.

För den som vill se lite fler bilder så är här några bilder från Sibirien 1994 i ett album som jag kommer att lägga in fler bilder i då jag hinner digitalisera dessa.

Edit 2014-12-17, har nu lagt till lite fler inscannade bilder. Se länken nedan.

Nya bilder från sibirien

Festival Luxembourgeois – Etapp 2, avslutande etappen

Sista dagens etapp var snarlik gårdagens etapp. Det stora inledande varvet från igår var precis detsamma under båda dagarna, de avslutande 5 kortare varven var däremot nya, varvets inledande backe upp var idag inte lika tuff, det var en påtagligare topp som åktes över idag, en ca. 4km lång backe upp och en kort och rätt brant bake ned med höga hastigheter i utförskörningen. Banprofilen bjöd inte in till några direkta attacker med den nedfarten, vilket det inte heller blev.

Dagens bana blev lite mer lättåkt i jämförelse med gårdagens, inte lika mycket vind och lite trevligare och finare väder med en strålande sol. Förutsättningarna var med andra ord på topp!

Leaders in the different classifications, youth, points, mountain, general, ...

Rabolivs lag samlat med sina ledare inom de olika kategorierna ungdomstävlingen- och sammanlagdledare

Hann idag med några bilder på starten, ledarna för respektive klass presenterades, poäng-, ungdoms-, bergspris- och sammanlagd ledare. De främsta lagen, m.fl

Raboliv är ett ruskigt bra lag, bland de 10 främsta i tävlingen har dom placerat 5 cyklister! Inte nog med det, de har dessutom ungdomströjan, poängtröjan och bergströjan. Se bilden ovan.

Boels Dolmans Cykling är ett annat av de riktigt bra lagen (se bild nedan), andra lag som sticker ut lite är Wiggle och Orica Green Edge. Efter dessa är det sedan många duktiga cyklister, men en sådan bredd i laget är det inte några som uppvisar.

Boels_Dolmans_Cycling_team

Worldcup leaders – Boels Dolmans Cycling team

Firefighters damer körde riktigt bra idag. Låg fint med mitt i klungan hela loppet. De var även bra placerade fram till körningen inne i Mamor, där de låg bland de 10-15 i täten. En krasch i front på klungan gjorde att de föll tillbaka något tiotal placeringar för slutställningen för dagens etapp.

De placerade sig dock på samma tid som i stort sett hela fältet förutom dagens segrare Marianne Vos som kom in 2 sekunder före resten fältet. Riktigt bra kört!

Fick besök av mina gamla kompisar som bor i Luxemburg sedan många år. De kom till starten och depåområdet. Det visade sig att de bodde ca. 5 km från starten, mitt i centrum på det stora varvet!! Jättekul!
Vi pratade lite om varför det var så pass få som kikade på tävlingen, det var ju trots allt en stor tävling med alla de stora proffslagen representerade med sina toppåkare. Cykel är kanske inte så stort i Luxemburg?!

För egen del så hade jag gärna kikat mer på tävlingen om det varit möjligt, framför allt försökt att fotografera. Som alltid när man försöker göra flera saker samtidigt så blir någon eller några av dessa lidande, jag var ju trots allt med på resan för att hjälpa laget med tekniska saker och meka cyklarna, vilket jag helt naturligt prioriterade högst. Blir det lite tid över så kanske det hinns med att fotografera lite.
Det blir fler tillfällen.

Tyvärr är man rätt ovetande om vad som sker i klungan och loppet där man sitter i bilen bak i karavanen, det man hör via kommradion är vad man får reda på och, det är i detta fallet ett pladder på franska som jag inte fattade så mycket av! Dessutom hade kommradion för en av motorcyklisterna inte kopplats rätt eller om det var något annat galet, vi fick i vart fall höra hur en BMW motorcykel låter i backar, på slätmark, vid accelerationer och vid inbromsning, kanske tur att det inte var en Harley Davidson för då hade vi nog fått stänga av radion. De insåg eller blev informerade om detta halvvägs in i loppet och fixade oljudet!

Vid målgång så var det bara att packa in allt i bussen och bilen för att ge sig av mot Sverige, dryga 100 mil att avverka. Vi mellanlandade dock i Bremen och sov några timmar för att vid 7-tiden rulla vidare de sista 50 milen till skåne. Bilen skulle dock hela vägen upp till Uppsala, lite synd om tjejerna som fick köra sista biten, den är ju dessutom lång och seg, närmare 70 mil till.

Av lagets åkare så slutade Christina 48:A, Linnea 67:A och Agne 72:a. Alexandra hängde med och slet länge, men på 1:A etappens tuffa bana var det otroligt slitigt i blåsten om man fått en lucka till klungan, backarna var dessutom tuffa och att hålla samma tempo som stora klungan vilken även den splittrats i mindre grupper är tufft. Fernanda tappade tyvärr klungan tidigt och fick utgå efter ett slitigt varv.

Det var allt från denna resa, nu vet jag inte när nästa resa kan bli av. Men håll utkik så missar du den inte!