Arne Ljungqvist – Dopingjägaren

SVT har ett stort utbud av fina och bra dokumentärer. En som jag missat tidigare, men nyligen hittade på svtplay.se  är. “Arne Ljungqvist – Dopingjägaren“, en dokumentär om just Arne och hans jobb mot doping.

Arne är en stålman, han har verkligen fått jobba i motvind och mot jättar inom idrott. Trots sin numera rätt höga ålder jobbar han medvetet och oförtrutet på i sin strävan att få idrott ren från fusk och doping. Han är bland annat initiativtagaren till WADA, World Anti-Doping Agency. Detta är ett jobb som aldrig kan stanna av, det är en kapplöpning med fuskarna som hela tiden finner nya vägar, de är alltid steget före.

Det är alltid lite beklämmande och trist att se hur pampvälden kan få fortlöpa. Makt korrumperar, makt förblindar, för mycket makt är aldrig bra. Andra dokumentärer där just maktspelet skildrats är i Dokument utifrån – fotboll, fiffel och FIFA.

I filmen berättar han hur han fått bearbeta pamparna inom IOK, IAAF, med flera, till och med de egna idrottsutövarna i Sverige. Är du minsta intresserad av detta, se dessa programmen, är du inte intresserad, se dem ändå, det är skrämmande att se hur korrupt och trögt mycket i samhället är.

Idag 2018, är mycket bättre, men fortfarande är det ett stort problem med doping, bland utövare och bland människor med makt. Faktum är att problemet även finns bland vanliga motionärer.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare

Svensk längdskidåkning, vad sysslar den med, egentligen?

I Vintras (februari 2018) framkom i Uppdrags gransknings av tester som gjorts på skidåkare att det var Svenska skidåkare som hade synnerligen höga och mycket onormala blodvärden. Det har sedan dess varit ganska tyst i media kring detta. Idag publicerade dock SVT på sin sida, Uppföljning av Uppdrags granskning – dopade skidåkare.

I Uppdrag gransknings tidigare undersökning av dopingtester inom längdskidåkning så framkom att Sverige inte var fläckfritt. Det var ett par skidåkare som stack ut rejält. I denna uppföljning så framkommer att Svenska skidförbundet inte vill eller tänker lämna ut några prover. Trots påtryckning från Riksidrottsförbundet RF,  så vägrar man lämna ifrån sig proverna. Det är mycket som fortfarande är oklart i frågan.

Efter den salva som landslagsläkaren skickade ut i kölvattnet av Uppdrag granskning om att det var rena förtalet och att de borde be om ursäkt från SVT. Då förväntade nog de flesta sig att det skulle presenteras data på att de svenska skidåkarna var oskyldiga, de var utsatta för felaktiga tester, en komplott. Vad har då skett?

Ingenting kan väl vara enklare än att lägga korten på bordet och visa vad för prover det rör sig om. Har man rent mjöl i påsen så finns ju inte något att slå ned på. Nej, nu vägrar man att lämna ifrån sig prover, vägrar visa testerna, vägrar tom. prata om det, man anser att det hela är utagerat och att det inte är en fråga eller problem längre.

Problemet är ju nu flerfaldigt och inte bara prover som verkar misstänkta, hela agerandet från skidförbundet är ju synnerligen konstigt. De ville tidigare få det till att proverna som tagits inte var korrekt utförda, att det var vid märkliga tillfällen, att värdena inte var så höga, med mera.

Var finns dessa fakta som visar att proverna var så felaktiga som det framställs från svenska skidförbundet? Varför kan inte proverna bara visas? I inslaget på SVT som det länkas till ovan säger representanten från Skidförbundet att man inte haft tid att svara på frågor och visa någon data. Det låter väldigt märkligt, om man ansåg att alla påståenden i Uppdrag granskning var fel, om man tycker det är jobbigt att vara utpekad på falska grunder och om man helt enkelt kan visa att påståenden var felaktiga, vad är då viktigare? Hur mycket tid skulle det ta i anspråk?

Skidåkning är under luppen, den borde vara under luppen. Hittills är det inte något som talar för att skidåkning, vare sig Svenska eller någon annan är fri från doping. Tvärtom, känns snarare som en synnerligen oren och tvivelaktig verksamhet som har en hel del skelett i garderoben. Spelar man med öppna kort, vilket borde vara en självklarhet så skulle inte sånt här förekomma. Spekulationer är energibovar och lite trist.

Dopar man sig inom svensk längdskidåkning?

Uppdrag gransknings sändning om doping inom längdskidåkning har väckt ont blod i Sverige. Sverige och  svenskar sysslar inte med sånt här hör man från många. Flera TV-personligheter, idrottsprofiler, läkare inom idrott har anklagat Uppdrag granskning för att insinuera. Är det så? Är det så att svenska idrottare inte dopar sig?

Uppdrag granskning har i mina ögon gjort ett grundligt jobb, de har 10 000 prover som de i samarbete med flera andra länders journalister, personer inom idrott och andra aktiva medier samlat in till sin databas. Prover från 2000 skidåkare under perioden 2001-2010. Av dessa prover har analyser sedan visat att det är 300 skidåkare som visar onormala blodvärden. Proverna från dessa 300 avvikande skidåkare har visats för framstående forskare som fått uttala sig om dessa. 

Det är blodprover som visar på blodets sammansättning. Det rör sig alltså inte om några analyser av förbjudna preparat. Blodprover eller blodpass som det kallas är INTE ett test, det är ett verktyg för att påvisa onormala blodvärden. Det är blodprov som tas  flera gånger per år av skidåkarna. Det är för övrigt ett verktyg som används inom många olika idrotter. Dessa blodprov sammanställs sedan till kurvor av blodvärden över tiden.

Dessa 300 skidåkare som nu vid analyser visat onormala variationer behöver inte vara dopade, det kan vara just sammanträffanden, en slumpartad händelse eller kanske helt enkelt en person som har en variation av sitt blodinnehåll som råkar vara lite avvikande. Det finns sådana personer, om än mycket få. Att det är så många som 300 av 2000 (15%) talar dock för något annat, det är en hög andel som visat sig avvika.

Sannolikhetskalkyler

Det man kan bli mer än lovligt trött på att höra är dessa som nu är negativa till uppdrag gransknings antydningar, påståenden eller vad man nu vill kalla det. Givet att värdena i databasen är korrekta, ja då har kritikerna a programmet inget att komma med. I programmet så nämns siffran 1 på 10 000 (1/10 000) , det vill säga den svenska skidåkarens blodvärden är så avvikande att det bland 10 000 personer möjligen skulle kunna dyka upp en med såna här blodvärden. Inom statistik så använder man just sannolikhet och vid analyser så brukar man använda nivåer för att förkasta en nollhypostes, dvs. En hypotes som säger att värdet man jämför ryms inom normal fördelningen av mätvärden. För att vara så säker man kan så brukar man använda en nivå på 0.1%, det vill säga en på 1000, här har man alltså hittat ett värde som sticker ut betydligt mer än så, det krävs 10 000 personer, minst för att finna ett sådant här värde.

Trots detta så vill alltså många av de som uttalat sig negativt om Uppdrag granskning få det till att det kan bero på ditt, eller datt. Doping är det dock inte tu tal om att det skulle vara. Skidåkaren är ju svensk och sånt här sysslar inte svenska skidåkare med.

De lägger i nästa andetag till att “hen” är ju inte fälld, har aldrig blivit ertappad med doping. Här kommer vi in på svårigheterna med att ertappa. Lance Armstrong blev heller aldrig testad positiv, detsamma gäller Marion Jones, eller Michael Rasmussen, många kan läggas till den lista av dopare som aldrig testats positiv för doping. De dopade sig i många av fallen genom hela sin aktiva karriär, trots det testades de inte positivt för doping. De fuskade under många år, men kunde inte sägas vara dopade.

Blodvärden och bloddoping

I de analyser som Uppdrag granskning nu gjort så är det framför allt bloddoping som är aktuellt, det behöver alltså inte handla om några förbjudna preparat, det är blod som tappats ur kroppen vid en tidpunkt, för att återföras till skidåkaren vid en annan tidpunkt. Det är precis detta som analyserna visat, en onormal sammansättning av blodet. Det kan vara en onormalt hög andel röda blodkroppar, det kan vara en avvikande andel “unga blodkroppar”. Ja något som uppkommer då man “spetsar blodet” med extra blod som tappats ut vid ett tidigare tillfälle. Man rubbar en fördelning av blodets ingående komponenter.

Blodvärden på 17 eller som man brukar säga ett Hb på 170 är väldigt högt, det är ett mycket tjockt blod. Det lite paradoxala i sammanhanget är att träning sliter på blodkroppar och hårdträning sliter ännu mer på blodkroppar, så vid hård träning/tävling är värdena ofta ganska låga. Höghöjds träning som många vill koppla det till är inte en rimlig förklaring, det har mängder av studier visat. Dessutom så normaliseras blodvärden efter en mycket kort tid på normalhöjd, det innebär att har man fått en ökad andel röda blodkroppar så producerar kroppen mer plasma då man kommer ned på normalhöjd, värdena blir då återställd, men blodmängden är i gengäld ökad. 

Här blir man ju då så trött på att få höra den ena efter den andra som uttalar sig till skidåkarens försvar. Ett värde på som avviker så påtagligt är till 99.99% säkert från en dopad skidåkare, det visar statistiken. Det finns en liten, mycket liten chans att blodvärdena skulle kunna vara som de är utan att det rör sig om bloddoping. 

Mattias Fredriksson säger i ett uttalande att det vore bra att få reda på när under säsongen proverna togs och under vilka omständigheter. Han har helt rätt i det, men att 300 av 2000 skulle vara sjuka, vara under återhämtning från höghöjd, eller något annat som kan förklara höga blodvärden är rätt osannolikt. Det var dessutom skidåkare bland dessa 300  som hade upprepade onormalt höga värden, återigen, mycket osannolikt. 

Hur ställer sig FIS till detta?

FIS är även de kritiska, jag begriper inte varför, de borde vara glada att detta kommer fram, eller kanske inte! Mattias Fredriksson säger att det är märkligt att FIS inte reagerat på så höga blodvärden, helt rätt. Det borde ha kommit fram och det borde ha testats mer. Idrottare med för höga, misstänkt höga blodvärden brukar kunna stoppas från att tävla. Det skedde inte i detta fallet med den svenske skidåkare. Det framgår inte heller hur det hanterades i de andra fallen med onormala värden. FIS kanske inte vill se sanningen och riskera att konstatera att skidåkning på elitnivå är fyllt av dopade skidåkare. Det kan vara okunskap och naivitet som gjort att dessa analyser inte gjorts tidigare. Det kan även vara korrumperat bland de inblandade inom FIS? Det kännas lite långsökt att påstå att värden skulle vara fel för 300 åkare.

Personer på positioner som är högt uppsatta och som kommer i kontakt med detta, de borde rimligtvis begripa lite enkel statistik, kan man ju tycka. Att med lite taffliga förklaringar om höghöjdsträning, magsjuka med mera förklara flera onormalt höga blodvärden, upprepade höga blodvärden, det låter i mina öron vare sig värst övertygande, trovärdigt eller vettigt.

Historien upprepas, gång på gång

Dessa 300 åkare visar att skidåkning är minst lika drabbat av doping som cykel. Jag har skrivit om detta många gånger tidigare. Bland annat

http://velocipeter.se/velocipeter_rapport/kampen-mot-doping/

I denna och några andra texter har jag påtalat att doping förekommer överallt, varför skulle det inte göra det? Konditionssporter har alla samma fördelar av att dopa sig med EPO, bloddoping, testosteron med mera. Det är garanterat lika vanligt bland längdskidåkare och långdistanslöpare som bland cyklister.

Friidrott som jag vurmar så för, det är väldigt nedtyngt av dopingfall, det ena nya efter det andra. Så trist!

Skidåkning har en lite trist historia vad gäller doping och det verkar ju dessvärre inte vara så värst bra trots det idag heller. Snarare värre än någonsin, med facit från Sotji OS och det systematiserade ryska fuskandet. 

FIS borde vara väldigt transparenta och hellre spela med öppna kort, ta emot sådana här granskningar och inte kritiskt bortförklara det. FIS har på lång sikt inte något att förlora på att hjälpa till, bistå med information. FIS kanske är som FIFA, korrupt och trögt, fyllt med mutkolvar? Det är en förklaring till motviljan och kritiken till denna granskning.

Makt korrumperar, inte tu tal om det. Låt inte någon person sitta mer än max 4-6 år på en högre position eller i en topporganisation, politiskt parti, regeringsställning, det blir för många ryggar att klia och för den delen bli kliad av själv.

Låt skidåkaren uttala sig och förklara detta. Är samvetet rent så är det väl inte några problem. Egentligen är det ju rätt oväsentligt vem personen är, och att det är en svenska bland dessa. Det är en person i mängden. Det är snarare omfattningen på fusket som är graverande.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om idrott.

Hellre mekanisk doping än all annan doping, eller?

Hellre en dopad cyklist än en dopad cykel (gömd motor) i cykeln! Ett synnerligen märkligt uttalande som Riccardo Riccò slängde ur sig. Han gjorde uttalandet samtidigt som han meddelade att han tänkte börja tävla igen. Vill tydligen tillbaka till eliten, men alltså inte med en motor i cykeln, övrigt lämnat osagt.

Riccardo Riccò vill komma tillbaka (Velonews), han annonserar det med ytterligare ett korkat uttalande. Han intervjuades i två av de större nyhetssiterna om cykel på nätet. Hans andra uttalande finns att läsa i cyclingnews. Riccardo Riccò är cyklisten som bloddopade sig själv och var snubblande nära att dö på kuppen. Blodförgiftning och en massa andra komplikationer gjorde att han upptäcktes under själva utförandet, blev inlagd på lasarett och självfallet avstängd från idrott.

Uttalande om mekanisk doping är han dessvärre inte ensam om. Flera andra, bland annat en tidigare storhet som Eddy Merckx har uttalat sig precis likadant. Mekanisk doping är värsta formen av doping, MYCKET värre än exempelvis EPO, bloddoping, steroider med mera. Helt ärligt begriper jag inte det uttalandet. Är det ett sätt att urskulda sig själv, att på något sätt förmildra vad man själv pysslat med? Säger man det tillräckligt många gånger så blir det en sanning, mekanisk doping är värre än all annan form av doping…

Några exempel på böcker som handlar om fusket in om idrott.

Varför skulle mekanisk doping vara värre än all annan doping? Fuska går ju att göra på så många sätt, doping är ju ett, att hänga i följebilen för länge är ett annat, hålla i den extra vattenflaskan som man får från följebilen en annan, att kemiskt dopa sig är ett sätt, precis som att mekaniskt dopa sin cykel med en gömd motor. I slutänden är det ju likväl precis samma resultat man vill åt, man vill vinna, prestera bättre. Det är självfallet grader av fusk, att hänga några sekunder för länge i följebilen eller hålla i vattenflaskan ett par sekunder är ju naturligtvis inte den allvarligare formen av fusk.

 

En motor ger kanske 50 watt extra, EPO ger kanske 50 watt extra, anabola steroider ger kanske 50 watt extra, vad är skillnaden?

De har så fel, de beter sig synnerligen korkat. Mekanisk doping är fusk, precis som bloddoping, EPO, anabola steroider, det går inte att säga att det ena är värre en det andra. I mina ögon finns det inte skillnader. Fusk är att bryta mot uppsatta regler.

Slut på fuskandet?

Riccardo Riccò visar även lite med sitt uttalande att han ser lite förmildrande på sin bloddoping, är han verkligen välkommen till tävlingar, har han verkligen rannsakat sig själv och inset att han gjorde fel? Jag hade inte velat ha en sådan person på banan. Han är ytterligare en vilsen själ som är så fel i sin tillvaro, förmodligen inte enbart på sin cykel.

Läs gärna några av mina andra inlägg om doping.

Tillåt doping inom elitidrott
Johaugs läppsalva var för fotsvamp
En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

Läs gärna mina andra sidor . Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om sport och idrott.

Johaugs läppsalva var för fotsvamp

Till slut har den utdragna historien om Terese Johaugs läppsalva (Trofodermin) och hennes positiva dopingtest fått ett slut. CAS, den internationella idrotts domstolen har slutligen slagit fast att avstängningen skall gälla 18 månader. 1 1/2 år, fram till april 2018.

Hon är helt förkrossad och anser sig oskyldigt dömd.  Många andra  anser inte att hon är oskyldigt dömd.

Egentligen så var hennes salva för fotsvamp, eller var det genomskinlig skokräm? Hon kikade ju uppenbarligen inte inte på tuben med salva, så det skulle ju rimligtvis kunna vara så. Det skulle kunna vara kaviar, solskydd, myggmedel, “brun utan sol”, kräm för bättre hårväxt, lädersmorning, listan kan göras lång. Jag hittade visserligen på detta med salva för fotsvamp, jag vet alltså inte vad det var hon hade för salva. Men att helt lita på en annan person, utan att ens kasta ett öga på tuben (i just detta fallet) låter som en mycket märklig och dum lösning. Det var en dum lösning! Hon kan ju inte ha kikat på förpackningen, se själva hur bilden på kartong med tub ser ut, nedan.

Även om hon kanske inte kan italienska, jag hade i vart fall funderat och frågat,  visat denna för både en och två personer. Misstänksam hade man varit. Det har ju även hänt den bäste att man tagit fel tub.

trofodermin

Så här kan det ha sett ut. Trofodermin köpt av Sveriges Radios korrespondent i Italien. Foto: Margareta Svensson/SR

Hennes resonemang är ju då lite märkligt och det är väl det som många reagerar på. CAS gjorde definitivt det. Att helt kalla sig oskyldig går inte, man har ju alltid ett eget ansvar.

Finland reagerade på detta och ansåg till och med att det var ett lindrigt straff. Hade det varit en ryss, ja då hade det minsann varit helt andra bullar! Förmodligen…

Det hade ju inte varit ens möjligt med all välvilja i världen att släppa igenom detta, oavsett hur oskyldig hon är, var. Hur hade varje annat enskilt fall då hanterats i framtiden?

Nu kan man äntligen släppa detta och ägna sig åt något annat viktigt, färgen på jordgubbar inom EU, eller kanske diskrimineringen på Jägersro. Kvinnor får nämligen komma in gratis på galopp, de får dessutom “bubbeldricka”,  hur kan det vara möjligt?

Läsa gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mindre om sådant som har med idrott att göra, mer om annat som har med livets väsentligheter att göra.

Tips på film

Är du det minsta intresserad av doping, ja då har du en film här. Är du Rysslandsvän, eller snarare Putinvän, se då detta, kanske få du andra tankar. För en knapp vecka sedan så släptes filmen “Icarus“. Jag tittade på den igår. En film med ambitionen att avslöja tillvägagångssätten för dopinganvändning bland idrottare. Hur lyckas vissa undgå upptäckt? Vissa personer, tag som exempel Lance Armstrong, vilket kanske är det mest uppmärksammade dopingfallet. Han testades runt 500 gånger, men lämnade aldrig ett positivt test (officiellt). Med facit i hand och vetskapen om att han dopade sig under hela sin karriär, hur kan detta vara möjligt? Det som kommer fram, dessa systematiska dopare som inte åker fast, de är inte ensamma udda typer på sin kammare, nej detta är ett grupparbete. Från idrottsutövaren upp genom hierarkierna till mycket högt uppsatta personer. Skrämmande!

Syftet med filmen var till en början att försöka avslöja hur dessa fuskare kunde ta sig igenom dessa nät av kontroller och granskningar. Vad som dock kommer fram är något större och synnerligen aktuellt nu (augusti 2017).

Jag är personligen intresserad av dopingfrågor och även dessa gråzoner, dessa zoner där man är på gränsen till det otillåtna. Dessa  gråzoner förekommer inom alla sporter, i synnerhet på elitnivå. Doping förekommer inom alla sporter. Är det över huvudtaget möjligt att helt få bort det?

Se filmen, den finns på Netflix, men sannolikt även på andra ställen.

För den som vill läsa mer

För de som är intresserade av detta med doping och vill läsa eller se mer. Jag har några fler inlägg, en del länkar vidare till andra sidor.

Tillåt doping inom elitidrott
IAAF mörkar doping inom friidrott
Kampen mot doping
Dopinghärvor till höger och vänster

Läs gärna mina andra sidor, Vakthunden och Rastlös betraktare, inte så mycket om sport, men väl om annat.

Några exempel på böcker som handlar om fusket in om idrott.

Dopinghärvor till höger och vänster

Har nu börjat tröttna på att få kastat i ansiktet att cykelsporten är en stor dopinghärva! Senast i raden är Bjarne Riis.
Bjarne Riis i dopinghärva

Länken till SVDs korta notis finner du här

Att just Bjarne Riis utreds igen är inget som jag blir upprörd eller ens förvånad över. Det jag blir sur och trött på att höra är att just cykelsporten är så “full av skit”, det kommer inte helt sällan från sk. “förståsig påare“, med det menar jag personer som i princip skulle kunna säga något vettigt enligt egen utsago om vad som helst, dom vet mao. det mesta. Vad som fick mig att bli riktigt sur är när personer som vare sig är intresserade av cykel i någon större utsträckning, eller ens har koll på läget inom sporten uttalar sig om detta på ett sätt som om dom verkligen är insatta.,

Att cykelsporten har en hel del att ta tag i beträffande sin historia är inget nytt eller häpnadsväckande. Så är det!
Det har dessutom gjorts på ett sätt som verkligen sätter avtryck i cykelsporten och borde sätta press på andra idrotter/sporter att ta tag i detta med doping. I och med avslöjandet av Armstrong och det systematiska sätt han dopat sig genom hela sin karriär, med en mängd inblandade så var det på något sätt som om nu eller aldrig skall det rensas upp.

Små, ofta mycket små förbättringar som erhålls genom doping eller förbjudna metoder för att få vissa fördelar är i de flesta fallen vad som behövs för att göra en insatts till en succé, en vinst eller i vart fall topprestation. Från att tidigare kanske legat bland övriga och inte riktigt nått ända fram till det där som krävs för att vinna, eller hamna på pallen.

Jag blir kanske anklagad att tillhöra denna skara av “förståsigpåare” nu då jag skriver detta, men jag är övertygad om att doping inom konditionssport överlag är utbredd på samma sätt som inom cykel. Långdistanslöpning, skidåkning, m.fl. Varför skulle dessa sporter vara undantag, premisserna är exakt detsamma. Kan man fuska så finns det alltid några som tar den vägen och väljer att använda förbjudna preparat eller metoder som inte är tillåtna. En väsentlig skillnad är att inom cykelsporten så tävlar man i lag, bor ofta ihop, tävlar tillsammans, mm. Armstrong satte press på övriga i laget att göra som han önskade, vilket implicit innebar att manipulera blodet. Detta att tävla i lag är inte så påtagligt inom andra konditionssporter, undantaget den finska landslaget som var involverat i sin helhet mer eller mindre.

I vintras sändes på SVT DOX om finska skidlandslaget, där var ett systematiskt användande och fuskande.
När hjältarna ljuger
Det framkom i programmet att även andra landslag såsom det svenska, norska, italienska hade åkare med misstänkt höga blodvärden.

Norge som nation gick nästa i taket när deras “helgonförklarade” skidåkare, med Dählie i spetsen misstänktes för att ha använt doping, eller i vart fall manipulerat sina blodvärden. Deras svar var då höghöjdsträning, lite långsökt!! Men skulle det nu gå att bevisa så här i efterhand att Norge, eller som här att Dählie har manipulerat sitt blod på ett otillåtet sätt så vore det en smärre katastrof, för Norge i vart fall! Dessa helylle typer med lusekofter, hyttekos , mm., Northug passar kanske inte helt in som helylle, dock!

Skulle det genomföras lika noggranna utredningar och testas lika mycket inom andra konditionssporter som det görs inom cykelsporten så skulle fler fall dyka upp, helt säkert.
Varför inför inte övriga sporter “blodpass”, publika blodvärden är kanske ett steg i rätt riktning.

Hur som helst, varför kasta skit på cykelsporten, en fantastiskt sport. Varför över huduvdtaget uttala sig om man ändå inte är intresserad av just cykel! Just nu pågår ju världens 3:e största idrottsevenemang, Tour de France, slaget i omfattning endast av Olympiska spelen och fotbolls VM.

Njut av Touren, den pågår i dryga 2 veckor till!

Trevlig sommar