Teknologi som tar död på spänningen

I veckan som gått presenterades kommande års Tour de France (2019). Nytt rekord i antal kategoriserade stigningar, hela 30 st. och av dessa är 5 st. med målgång på toppen. Starten på nästar års Tour blir i Brussel, banans sträckningar, sevärdheter, med mera. Lite i förbifarten nämndes även en tanke om att förbjuda effektmätare på touren, ett led i att göra det hela lite mer spännande.

Valverde, årets världsmästare på landsvägscykel tyckte att idén om att på prov förbjuda effektmätare var väl värd att prova. Naioro Quintana slöt upp bakom Valverde och framhöll att det kan skapa en viss osäkerhet och ge mer spänning. Han tillade att han själv använde effektmätaren mycket, både i sin träning och under tävling. Så hur han för egen del skulle påverkas visste han inte.

Lag som Sky skulle ha mycket att förlora på detta, då deras hela koncept och upplägg bygger på effektmätning. Jag tror personligen att det är väldigt många som har sina upplägg under dessa “Grand tours” baserade på effektmätningsdata. Valverde sa även att effektmätning har sin största fördel i etapploppen, endags-klassiker, och andra endagslopp, där är inte förtjänsten med effektmätare avgörande, vilket jag även skrivit kort om tidigare.

Teknologin inom cykel är påtaglig

Cykel har blivit så teknologiskt att det kanske är dags att se över regelverk och användning av vissa hjälpmedel, lite som det som sker i Formula 1. Där har man reducerat effekten på motorer, antalet tillgängliga däck, hur många depåstopp man får gör,  med mera. Att jämföra proffscykling med F1 kanske är märkligt anser någon, men jag syftar snarare på justeringar, regeländringar och ambitioner att göra tävlandet spännande och kanske även mer rättvist. Effektmätare ger hindrar säkerligen många från att chansa och många från att kanske pressa sig lite extra.

Vissa saker är idag rätt föråldrade, tag som exempel vikten på cykeln, den är satt till ett minimum på 6.8 kg och bestäms av UCI. Kanske är de på tiden att se över den viktbegränsningen, den kom till i en tid då man vare sig viste kolfiberns potential, hållfasthet och uthållighet. Idag vet man mer, så 6.8 kg är idag en cykel som en motionär kan köpa i butiken på stan.

Sky som jag skrivit om tidigare har i runda slängar ungefär dubbla budgeten, om inte mer än så jämfört med övriga lag. För att inte tala om lagets cyklister. Skys cyklister skulle i stort sett kunna byta lag till vilket annat lag som helst och få en roll i det laget som lagkapten och förste cyklist.

Så varför inte? Prova på att förbjuda effektmätare på Touren och se vad det ger för resultat? Har det inte någon inverkan, ja då är det ju inte en stor sak att året därefter tillåta det igen.

 

Wiggins rekommenderar INTE Team Sky

i veckan som gick publicerades en artikel där  Bradley Wiggins uttalar sig. Han avråder i stort sett alla lovande talanger inom cykel att hålla sig ifrån Team Sky. Lite intressant då han själv var medlem i Sky under flera år. Han säger bland annat detta:

Wiggins also advised upcoming British cyclocross and road star Tom Pidcock to stay clear of Sky. “Don’t go to Team Sky in the future,” he said in February. “Steer clear of them because they’ll ruin you.”

Hela artikeln kan läsa här

Personligen så är jag övertygad att han har lite rätt i detta. Skriver man på för Team Sky så är risken överhängande att man få en hjälparroll till någon av stjärnorna i laget. Ett lag som är fullständigt nedlusat av “stjärnor eller semi-stjärnor”. I Team Sky  blir många cyklister en i mängden, oavsett om man kanske är eller varit en lysande stjärna i ett annat lag. Cyklister som lämnar Sky för ett annat lag, får i det nya laget ofta en kaptensroll. Något som verkligen visar hur bra Team Sky är. I en tidigare text skrev jag om hur orättvist det kan vara inom sporten.  De lag med galet mycket pengar (Team Sky) har alla ess i sin ärm, de har alla bra cyklister, de kan göra saker som övriga lag inte har möjlighet till.

Motsägelsefullt uttalande av Wiggins

Wiggins uttalande i artikeln är lite motsägelsefullt, han var själv i situationen där han var omgiven av fullständigt lysande cyklister, han för egen del var kapten och den som skulle hjälpas till en vinst i Tour de France. Hade han vunnit om han varit i ett annat lag, svårt att säga, men sannolikheten är inte lika stor som i Sky.

Kanske är det ett trendbrott på gång. Sky har som Touren i år visade cyklister som kör bättre än självaste kaptenen, Froome fick se sig besegrad av en lagkamrat på
Avenue des Champs-Élysées i Paris efter 21 etappers cykling. Var detta början på slutet för Froome? Säsongen är nu över och vi får vänta till nästa år på fortsättningen.

Jag hoppas på en kommande säsong som är fylld av överraskningar, segrar som inte går till lag med störst ekonomiska muskler, lag som är nedlusade av stjärnor. Väl mött 2019!

 

Svensk längdskidåkning, vad sysslar den med, egentligen?

I Vintras (februari 2018) framkom i Uppdrags gransknings av tester som gjorts på skidåkare att det var Svenska skidåkare som hade synnerligen höga och mycket onormala blodvärden. Det har sedan dess varit ganska tyst i media kring detta. Idag publicerade dock SVT på sin sida, Uppföljning av Uppdrags granskning – dopade skidåkare.

I Uppdrag gransknings tidigare undersökning av dopingtester inom längdskidåkning så framkom att Sverige inte var fläckfritt. Det var ett par skidåkare som stack ut rejält. I denna uppföljning så framkommer att Svenska skidförbundet inte vill eller tänker lämna ut några prover. Trots påtryckning från Riksidrottsförbundet RF,  så vägrar man lämna ifrån sig proverna. Det är mycket som fortfarande är oklart i frågan.

Efter den salva som landslagsläkaren skickade ut i kölvattnet av Uppdrag granskning om att det var rena förtalet och att de borde be om ursäkt från SVT. Då förväntade nog de flesta sig att det skulle presenteras data på att de svenska skidåkarna var oskyldiga, de var utsatta för felaktiga tester, en komplott. Vad har då skett?

Ingenting kan väl vara enklare än att lägga korten på bordet och visa vad för prover det rör sig om. Har man rent mjöl i påsen så finns ju inte något att slå ned på. Nej, nu vägrar man att lämna ifrån sig prover, vägrar visa testerna, vägrar tom. prata om det, man anser att det hela är utagerat och att det inte är en fråga eller problem längre.

Problemet är ju nu flerfaldigt och inte bara prover som verkar misstänkta, hela agerandet från skidförbundet är ju synnerligen konstigt. De ville tidigare få det till att proverna som tagits inte var korrekt utförda, att det var vid märkliga tillfällen, att värdena inte var så höga, med mera.

Var finns dessa fakta som visar att proverna var så felaktiga som det framställs från svenska skidförbundet? Varför kan inte proverna bara visas? I inslaget på SVT som det länkas till ovan säger representanten från Skidförbundet att man inte haft tid att svara på frågor och visa någon data. Det låter väldigt märkligt, om man ansåg att alla påståenden i Uppdrag granskning var fel, om man tycker det är jobbigt att vara utpekad på falska grunder och om man helt enkelt kan visa att påståenden var felaktiga, vad är då viktigare? Hur mycket tid skulle det ta i anspråk?

Skidåkning är under luppen, den borde vara under luppen. Hittills är det inte något som talar för att skidåkning, vare sig Svenska eller någon annan är fri från doping. Tvärtom, känns snarare som en synnerligen oren och tvivelaktig verksamhet som har en hel del skelett i garderoben. Spelar man med öppna kort, vilket borde vara en självklarhet så skulle inte sånt här förekomma. Spekulationer är energibovar och lite trist.

Hellre mekanisk doping än all annan doping, eller?

Hellre en dopad cyklist än en dopad cykel (gömd motor) i cykeln! Ett synnerligen märkligt uttalande som Riccardo Riccò slängde ur sig. Han gjorde uttalandet samtidigt som han meddelade att han tänkte börja tävla igen. Vill tydligen tillbaka till eliten, men alltså inte med en motor i cykeln, övrigt lämnat osagt.

Riccardo Riccò vill komma tillbaka (Velonews), han annonserar det med ytterligare ett korkat uttalande. Han intervjuades i två av de större nyhetssiterna om cykel på nätet. Hans andra uttalande finns att läsa i cyclingnews. Riccardo Riccò är cyklisten som bloddopade sig själv och var snubblande nära att dö på kuppen. Blodförgiftning och en massa andra komplikationer gjorde att han upptäcktes under själva utförandet, blev inlagd på lasarett och självfallet avstängd från idrott.

Uttalande om mekanisk doping är han dessvärre inte ensam om. Flera andra, bland annat en tidigare storhet som Eddy Merckx har uttalat sig precis likadant. Mekanisk doping är värsta formen av doping, MYCKET värre än exempelvis EPO, bloddoping, steroider med mera. Helt ärligt begriper jag inte det uttalandet. Är det ett sätt att urskulda sig själv, att på något sätt förmildra vad man själv pysslat med? Säger man det tillräckligt många gånger så blir det en sanning, mekanisk doping är värre än all annan form av doping…

Några exempel på böcker som handlar om fusket in om idrott.

Varför skulle mekanisk doping vara värre än all annan doping? Fuska går ju att göra på så många sätt, doping är ju ett, att hänga i följebilen för länge är ett annat, hålla i den extra vattenflaskan som man får från följebilen en annan, att kemiskt dopa sig är ett sätt, precis som att mekaniskt dopa sin cykel med en gömd motor. I slutänden är det ju likväl precis samma resultat man vill åt, man vill vinna, prestera bättre. Det är självfallet grader av fusk, att hänga några sekunder för länge i följebilen eller hålla i vattenflaskan ett par sekunder är ju naturligtvis inte den allvarligare formen av fusk.

 

En motor ger kanske 50 watt extra, EPO ger kanske 50 watt extra, anabola steroider ger kanske 50 watt extra, vad är skillnaden?

De har så fel, de beter sig synnerligen korkat. Mekanisk doping är fusk, precis som bloddoping, EPO, anabola steroider, det går inte att säga att det ena är värre en det andra. I mina ögon finns det inte skillnader. Fusk är att bryta mot uppsatta regler.

Slut på fuskandet?

Riccardo Riccò visar även lite med sitt uttalande att han ser lite förmildrande på sin bloddoping, är han verkligen välkommen till tävlingar, har han verkligen rannsakat sig själv och inset att han gjorde fel? Jag hade inte velat ha en sådan person på banan. Han är ytterligare en vilsen själ som är så fel i sin tillvaro, förmodligen inte enbart på sin cykel.

Läs gärna några av mina andra inlägg om doping.

Tillåt doping inom elitidrott
Johaugs läppsalva var för fotsvamp
En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

Läs gärna mina andra sidor . Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om sport och idrott.

Cykellaget utan orakade cyklister

Att cyklister och cykelsporten är på gränsen till tramsigt fåfänga och lite väl utseendefixerade var inte något nytt. Här rakar även motionärer sina ben och ibland även armar, argumenten är vitt skilda varför man gör det. Vid närmare granskning är det i slutänden fåfänga som är anledningen.

Strumpor får inte se ut hur som helst, byxor och tröja skall se ut enligt vissa snitt, hjälmen skall ha en viss form och färg. Kanske inte så mycket att lägga energi på och bli upprörd över, egentligen.

Det Belgiska cykellaget, Sport Vlaanderen tar det dock till en ny nivå. För några veckor sedan gick direkturen ut med att skägg på cyklisterna förbjuds. Vad är anledningen till detta, kan man ju undra. Lagets sportdirektör tycker man skall se elegant ut när man cyklar, smuts och snor i skägget ser äckligt ut. Säg den idrottare som verkligen tar i som är snygg och ser bra ut.

Jaha, ja det är lite som diskussionerna inom EU om röda jordgubbar, raka gurkor, hur skall en passande banan se ut.  Är fokus verkligen på rätt saker?

Vad är det för fel på ett skägg?! Det finns bra sidor på nätet som sportdirektören uppenbarligen missat. Elegant short beard eller Elegant long beard. Bara att välja, nu kan ju inte alla ha skägg.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om annat, mindre om sport.

Garmins dåliga service, drivs den av profithunger?

Egentligen så vill jag helst inte skriva sådana här inlägg, men efter det sista som hänt nu så känner jag att jag tvingas till det. Det är ett klagomål och en avrådan till inköp.

Jag har i alla tider mätt, räknat och haft koll på data, framför allt min träningsdata. Det är puls, det är sträckor, det är effekt, ja det mesta som man kan mäta. Mina första pulsklockor var från Polar (90-talet, en Accurex, sedan en Xtrainer) och faktum är att dessa fortfarande fungerar bra. Jag övertygades dock till slut att köpa mig en GPS baserad klocka. Garmin kommer från GPS sidan och sedan lagt till pulsmätning i sina produkter. Polar kom från andra hållet, de hade en välutvecklad pulsmätning och lade sedan till GPS, dock först senare än Garmin. Jag köpte alltså en Garmin Forerunner 110 och sedan en 210.

Hur som helst så vill jag avråda de som funderar på att köpa träningsklockor från att köpa Garmins produkter, varför? Jag skall redogöra för min åsikt (andra har kanske en annan åsikt, men detta är empiriskt väl grundande påståenden) :

  • Garmin har inte ett långsiktigt tänkande i sina produkter, de håller inte för hårt och långvarigt användande. Allt de gör är i plast, plast är en miljöbov och deras plast tål inte seriös användning. Jag har som exempel haft 3st löparklockor, där alla tre fullständigt rasat samma i armbanden.
  • Garmins service är riktigt förfärlig, de reparerar inte, de byter ut!  Går ett armband på en klocka sönder så förväntas det kunna bytas ut. Inte hos Garmin, där får man köpa en ny klocka till vad de säger bra pris. De anser sig vara välvilliga och ge ett bra erbjudande. Fel! Klockarmband är ju verkligen slitage grejor i vart fall på sikt, det är helt rimligt att kunna byta,. Så ett trasigt armband kostar 800 + frakt att byta. Garmins armband går ofta sönder efter en kort tid, utan att ha använts så värst mycket. Är det en utarbetad strategi?
  • Garmin har plast i  det mesta, knappar, armband, ja i stort sett hela klockans utanpåliggande hölje med tillbehör är i plats. Plast åldras av solljus. Garmins plast verkar vara synnerligen känsligt. Alla mina 3 Garmin klockor jag haft,har efter 2-3 år börjat gå sönder i armbanden, alla på samma sätt. Se bil nedan.
  • Plast åldras men Garmin verkar ha satt i system att dels tillverka saker som inte håller, dels inte ens kunna byta batteri. Vid problem vilka verkar uppkomma väldigt lägligt, 2-3 år efter inköp så erbjuds man snarare köpa en nya produkt än en reparation. Polar som jag kan relaterar till har flera år efter garantitidens utgång fixat sina produkter utan kostnad. Jag hade kunnat betala för det, men nej det har varit kostnadsfritt. Dessutom, de reparerar sina produkter. De äldre klockor jag har kan dessutom byta batteri, till och med så att jag kan göra det på egen hand.
  • Då jag drev min affär med träningsprodukter, sålde jag både Polar och Garmin. Garmin hade en policy att sälja sina produkter var som helst, de kontrollerade inte återförsäljarens kunnande. Garmins klockor finner man på ElGiganten, Media Markt, med flera. Polar och andra seriösa märken tar kontakt och man får besök av försäljaren, man för en kontinuerlig dialog. Jag försökte göra det med Garmin, där var det profithunger som avgjorde. Jag kunde inte konkurrera med de stora köpcentran som sålde Garmin. Det pris som jag köpte in klockan för, det såldes den för på dessa stora varuhus. De värdesatte med andra ord inte kunskap om produkterna, de värdesätter uppenbarligen inte heller kvalitet och god service. Hellre då sälja fler klockor än att sälja via kanaler som kan ge passande rekomendationer om träningshjälpmedel.
  • Pulsmätningen är bättre, var i vart fall bättre på Polars och Suuntos klockor. De hade tidigare en mycket bra mjukvara, numera finns det dock en mängd fria mjukvaror som exempelvis Golden Cheetah (mycket bra).
  • Garmin har haft stora problem med sina pulssensorer, de har mycket ofta efter en tids användning börjat visa helt felaktiga pulsvärden, antingen har pulsen skenat iväg, upp emot 250 slag i minuten. Det kan även gå åt andra hållet, ligga på en mycket låg nivå, 60-70 slag i minuten, trots hård ansträngning.
  • Supporten på Garmin är vare sig trevlig eller välvilligt inställd. De gånger jag tvingats ha att göra med den så har den inte varit bra.

Har nu helt gett upp efter sista kontakten med Garmin support. De erbjöd mig alltså att byta ut klockorna mot rätt mycket betalning, vilket jag inte var intresserad av. Jag kommer nu att kassera dessa klockor och hädanefter gå helt och hållet över till Polar, Suunto eller någon annat mer kvalitetstänkande märke. Garmin är inte kvalitet enligt mig, inte deras löparklockor i vart fall.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare mer om annat, mindre med koppling till idrott och sport.

Johaugs läppsalva var för fotsvamp

Till slut har den utdragna historien om Terese Johaugs läppsalva (Trofodermin) och hennes positiva dopingtest fått ett slut. CAS, den internationella idrotts domstolen har slutligen slagit fast att avstängningen skall gälla 18 månader. 1 1/2 år, fram till april 2018.

Hon är helt förkrossad och anser sig oskyldigt dömd.  Många andra  anser inte att hon är oskyldigt dömd.

Egentligen så var hennes salva för fotsvamp, eller var det genomskinlig skokräm? Hon kikade ju uppenbarligen inte inte på tuben med salva, så det skulle ju rimligtvis kunna vara så. Det skulle kunna vara kaviar, solskydd, myggmedel, “brun utan sol”, kräm för bättre hårväxt, lädersmorning, listan kan göras lång. Jag hittade visserligen på detta med salva för fotsvamp, jag vet alltså inte vad det var hon hade för salva. Men att helt lita på en annan person, utan att ens kasta ett öga på tuben (i just detta fallet) låter som en mycket märklig och dum lösning. Det var en dum lösning! Hon kan ju inte ha kikat på förpackningen, se själva hur bilden på kartong med tub ser ut, nedan.

Även om hon kanske inte kan italienska, jag hade i vart fall funderat och frågat,  visat denna för både en och två personer. Misstänksam hade man varit. Det har ju även hänt den bäste att man tagit fel tub.

trofodermin

Så här kan det ha sett ut. Trofodermin köpt av Sveriges Radios korrespondent i Italien. Foto: Margareta Svensson/SR

Hennes resonemang är ju då lite märkligt och det är väl det som många reagerar på. CAS gjorde definitivt det. Att helt kalla sig oskyldig går inte, man har ju alltid ett eget ansvar.

Finland reagerade på detta och ansåg till och med att det var ett lindrigt straff. Hade det varit en ryss, ja då hade det minsann varit helt andra bullar! Förmodligen…

Det hade ju inte varit ens möjligt med all välvilja i världen att släppa igenom detta, oavsett hur oskyldig hon är, var. Hur hade varje annat enskilt fall då hanterats i framtiden?

Nu kan man äntligen släppa detta och ägna sig åt något annat viktigt, färgen på jordgubbar inom EU, eller kanske diskrimineringen på Jägersro. Kvinnor får nämligen komma in gratis på galopp, de får dessutom “bubbeldricka”,  hur kan det vara möjligt?

Läsa gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mindre om sådant som har med idrott att göra, mer om annat som har med livets väsentligheter att göra.

Skivbromsar igen, nya olyckor

Återigen är skivbromsar bland proffsen på tapeten. En krasch och olycka under Abu Dhabi tour 23/2-17, där en av de inblandade säger sig ha fått sin sko helt uppskuren av en bromsskiva, verkar ha fått igång debatten igen.

Även för en icke helt insatt person så är detta märkligt. Att ens tillåta att blanda cyklar med skivbromsar och vanliga fälgbromsar är rätt konstigt. Det introduceras en farlighet som inte finns med enbart skivbroms eller den vanliga fälgbromsen. Skivbromsar tar betydligt effektivare och bromssträckan blir kortare och man kan bromsa på ett helt annat sätt. Skarpa kurvor blir potentiella faror, varje kurva hanteras ju helt olika beroende på vilken typ av broms cykeln har. Cyklar med skivbroms kan bromsa närmare inpå själva kurvan då de tar så pass bra, jämfört med fälgbromsar.

Det andra problemet är det som återkommer hela tiden, faran med skivorna. De är vassa, de sticker ut, de blir väldigt varma. Att skära sig och/eller bränna sig sig är något som varit uppe för debatt flera gånger. Inför denna testomgång så hade tillverkarna slipat och rundat kanterna på skivorna, vilket inte avhjälper alla problem, möjligen den vassa kanten.

Inte så mycket snö på vägarna, men väl på bromsar och i skärmar

Går det att lösa alla problem med skivbromsar inom proffscykling?

Går det verkligen att finna en vettig lösning på detta problem, en lösning som minskar risken för skador och som inte utsätter cyklisterna för fara? Det skall samtidigt ge bättre bromsar och förhoppningsvis bättre cyklar.

Denna gången är det fler som ifrågasätter beslutet att testa skivbromsar på tävlingar för proffs och elitcykel. Många har uttryckt sitt missnöje med  att dessa test med skivbromsar inte kan göras på detta sättet. Det är valfritt för alla lag att välja vilken form av broms man har på cykeln. Det måste vara antingen eller. Är det så att många kanske är lite konservativa, tycker att nyheter så som skivbromsar inte är något bättre, det tillför inte något positivt.  Kan det vara så att det kanske är för farligt, det är ju något helt annat att tävla i dessa riktigt stora klungor, kanske ett 100 tal cyklister, varje cykel har där två vassa, varma skivor som kan orsaka allvarliga skador.

Ganska ofta är det snarare tillverkare som tar fram nya produkter och dessa testas på proffslagen och “trycks sedan ut” till den stora allmänheten. Vare sig man vill eller inte, vare sig det är bättre eller ej.

I den senaste olyckan, den i Abu Dhabi Tour var det endast en cyklist med skivbroms. Marcel Kittel, han var även inblandad i olyckan, det verkar dock osäkert om hur det hela gick till och om det var skivan som var orsaken till den sönderskurna skon. Kitte valde oavsett orsak att byta tillbaka till vanlig broms, vilket alla andra cyklister använde.

Hur det än går denna gång så tror jag inte att sista ordet är sagt om detta. Jag har även lite svårt att se varför detta skall kunna pågå som det gör, även om det inte är en majoritet som inte vill ha skivbroms så är det en stor del. Är lobbyismen bland cykeltillverkare så stor, eller är det en majoritet av cyklister som verkligen vill ha detta på cyklarna?

Läs gärna mina andra bloggar “Rastlös betraktare” mer om fotografi och annat, mindre om sport. Har även ytterligare en blogg med samhällsfokus “Vakthunden”

 

En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

En rådande trend inom toppidrott,  för såväl nationer som lag med mycket resurser, verkar vara att tänja på gränser och spendera tid och pengar i gråzoner. Gråzoner så till vida att man närmar sig det förbjudna så mycket som möjligt, dock utan att kliva över och in på förbjuden mark. Eller? Detta agerande vidgar klyftan mellan de som har mindre resurser och de med näst intill obegränsade. Det verkar som om de moraliska apsekterna får vika undan. Segra till vilket pris som helst är ledorden.

Norge har väckt mycket starka känslor med sitt agerande och användande av astmamediciner på till synes helt friska skidåkare. De aktiva inhalerar tillåtna astmamediciner med hjälp av specialkonstruerade maskiner. I dessa maskiner inhaleras även saltlösning för att fukta och rensa luftvägar inför tävlingar. Med små marginaler mellan de tävlande är minsta detalj viktig. Alla tänkbara fördelar som kan fås skall utrönas, även inom det medicinska.

Det smått bisarra i detta är att det är just Norge som gör detta, de är otroligt överlägsna som det är. Eller är det så att det helt enkelt inte är så överlägsna, de kliver tidvis eller kanske titt som tätt över gränsen för vad som är tillåtet?

Känn på den tanken att Terese Johaug är en dopad skidåkare, flera av de norska skidåkarna är dopade? Inte en kul tanke, men i just Johaugs fall är det ju inte en omöjlighet. Vad talar för att hon inte har använt doping?

bloddoping

Det norska skidlandslaget lägger mycket energi och resurser på saker som många, däribland jag, den svenska längdtränaren och läkaren, plus många fler, anser vara lite suspekta. Denna nebulisator, som apparaten kallas är avsedd för just medicinskt bruk, inte till fullt friska människor. Den nyttjar det norska skidlandslaget på i stort sett alla åkare.

Team Sky är i samma gråzon

Team Sky inom proffscykling har satt sig lite i samma båt som det norska landslaget i skidor. Det har nämligen visat sig att Bradley Wiggins har svår Astma, så lägligt kan man tycka. Detta är i vart fall vad laget och Bradley påstår är fallet. Han har på grund av detta inhalerat starka astmamediciner inför stora tävlingar. Denna nebulisator verkar även användas inom just Sky, på i stort sett samma sätt som Norge gör med sina längdskidåkare. Just team Sky har även de en enorm budget, vilket gör att man lägger tid och pengar på sådant här. Gråzonen innehåller små detaljer, detaljer som kan fälla avgörande i tävlingar.

Vid utfrågningar av team Sky om deras lite märkliga användning av astmamediciner så får man inte klara svar. “Vi tävlar och presterar rena” är ett svar man får, vilket inte är ett svar på frågan.

-De som anklagar oss är bara avundsjuka.

De som kommit med kritik är nog inte avundsjuka, det är faktiskt självaste Chris Froome som kommenterat detta, plus några fler personer som anser det lite märkligt. Chris Froome är ju själv en av cyklisterna i just Team Sky.

the_program_film

Filmen om fuskaren Lance Armstrong. Fler personer går nu ut och jämför Team Sky med just Armstrongs och hans stab på den tiden de var aktiva.

Under tiden som jag skriver detta så växer hela denna lite märkliga historia med team Sky. Det är tidigare läkare som samarbetat med bland annat Bradley Wiggins, som jämför hur team Sky agerat på senare tid och det som pågick då Lance Armstrong var i farten. Det är rätt grava påståenden.

Vad detta landar i skall bli intressant att se, team Sky har ju slagit på den stora trumman och verkligen gått ut med att de jobbar enbart med människor som inte inte fuskar, aldrig har fuskat och aldrig kommer att fuska. Återstår att se om det är mer än tomma ord.

Inom längskidor har nog inte sista ordet sagts om detta. Tyvärr är man dock numera väldigt misstänksam mot i stort sett alla som vinner. Tag som exempel Tour de ski som precis avslutats, vinner gör en Ryss, att Ryssland fuskat har vi ju fått svart på vitt. I en helt enorm omfattning dessutom, en mängd skidåkare är nu avstängda i väntan på att utvärderas och granskas. Vinnaren av Tour de ski stängdes dock inte av. Tvåan i tävlingen, en norrman, Norge är ju under luppen. Så de två som körde bäst kommer från två länder som verkar ha en synnerligen pragmatiskt syn på detta med att använda fel och/eller märkliga saker för att prestera på topp.

Förekommer detta överallt?

Att man söker sig till dessa gråzoner för vad som är tillåtet är nog något som förekommer lite var stans. Är det fusk? Nej i egentlig mening är det ju inte det då det går att söka dispens för användning av dessa mediciner. Det ger dock väldigt märkliga signaler till både unga utövare och andra runtomkring. Justina Kowalczyk sade vid något tillfället:

-Då jag förbereder mig i spåret och tränar så laddar Marit Björgen på apoteket.

Hon är dock själv fälld för doping, så kasta inte sten i glashus. Att få ta en medicin för att lindra/förhindra vissa saker i en sjuk kropp är inte fel, det är väl snarare en människas rättighet. Problemet uppstår då dessa mediciner används fel och kanske även ger fördelar på dessa som missbrukar medicinen. Hur skall det gå att komma åt det?

Björn Ferry sade i TV rutan att ALLA mediciner och preparat skulle vara förbjudna. Det är väldigt drastiskt, det skulle gör att en mycket stor mängd idrottsutövare skulle vara förbjudna att utöva sin idrott. Kanske är de dags att sluta med elitidrott?

wpid-shot_1431975541187.jpg

Det finns mycket intressant och riktigt bra läsning om doping. På bilden är några av de böcker som finns i ämnet.

 

Läsa gärna mina andra bloggar om Rastlös betraktare och Vakthunden. I dessa tas andra aktuella ämnen upp.

Stina Nilsson – Sveriges Northug!

Stina Nilsson har inför detta året höjts sig rejält. Vinner tävling på tävling, nu är det inte enbart sprint som hon vinner. Hon vinner även distanslopp. Sveriges motsvarighet till Norges Petter Northug, är det Stina Nilsson?

Intressant att läsa Ingvild Flugstads kommentarer efter senaste tävlingen 4/1-2017, hon ger där Stina Nilsson 0 av 100! Hennes dragvillighet var noll. Det låter väldigt likt det som sades om Petter Northug i tider då Anders Södergren med flera var som bäst. Northug var som ett plåster bakom alla, för att på upploppen spurta om och vinna. Senast det inträffade var vid VM (2015) i Falun.

Då Sverige nu fått fram en sådan duktig åkare så är det inte lika mycket prat om att det är trista tillställningar där någon ligger i suget hela loppet och gör ett ryck på upploppet för att vinna. Inte i Sverige i vart fall, kanske blir det annat ljud i Norge? Så fungerar cykel, så fungerar mass- och jaktstarter i skidåkning. Är det kul att se på, njae, det är ju lite av en transportsträcka som avgörs under den absolut sista delen av loppet. Det går inte att klandra någon som kör smartast efter den egna förmågan, gör man inte det så är man direkt märklig och korkad.

Jag gläds med Stina Nilsson, Sverige och för egen del som patriot och Svensk över de framgångar som hon åstadkommer.