Arne Ljungqvist – Dopingjägaren

SVT har ett stort utbud av fina och bra dokumentärer. En som jag missat tidigare, men nyligen hittade på svtplay.se  är. “Arne Ljungqvist – Dopingjägaren“, en dokumentär om just Arne och hans jobb mot doping.

Arne är en stålman, han har verkligen fått jobba i motvind och mot jättar inom idrott. Trots sin numera rätt höga ålder jobbar han medvetet och oförtrutet på i sin strävan att få idrott ren från fusk och doping. Han är bland annat initiativtagaren till WADA, World Anti-Doping Agency. Detta är ett jobb som aldrig kan stanna av, det är en kapplöpning med fuskarna som hela tiden finner nya vägar, de är alltid steget före.

Det är alltid lite beklämmande och trist att se hur pampvälden kan få fortlöpa. Makt korrumperar, makt förblindar, för mycket makt är aldrig bra. Andra dokumentärer där just maktspelet skildrats är i Dokument utifrån – fotboll, fiffel och FIFA.

I filmen berättar han hur han fått bearbeta pamparna inom IOK, IAAF, med flera, till och med de egna idrottsutövarna i Sverige. Är du minsta intresserad av detta, se dessa programmen, är du inte intresserad, se dem ändå, det är skrämmande att se hur korrupt och trögt mycket i samhället är.

Idag 2018, är mycket bättre, men fortfarande är det ett stort problem med doping, bland utövare och bland människor med makt. Faktum är att problemet även finns bland vanliga motionärer.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare

Svensk längdskidåkning, vad sysslar den med, egentligen?

I Vintras (februari 2018) framkom i Uppdrags gransknings av tester som gjorts på skidåkare att det var Svenska skidåkare som hade synnerligen höga och mycket onormala blodvärden. Det har sedan dess varit ganska tyst i media kring detta. Idag publicerade dock SVT på sin sida, Uppföljning av Uppdrags granskning – dopade skidåkare.

I Uppdrag gransknings tidigare undersökning av dopingtester inom längdskidåkning så framkom att Sverige inte var fläckfritt. Det var ett par skidåkare som stack ut rejält. I denna uppföljning så framkommer att Svenska skidförbundet inte vill eller tänker lämna ut några prover. Trots påtryckning från Riksidrottsförbundet RF,  så vägrar man lämna ifrån sig proverna. Det är mycket som fortfarande är oklart i frågan.

Efter den salva som landslagsläkaren skickade ut i kölvattnet av Uppdrag granskning om att det var rena förtalet och att de borde be om ursäkt från SVT. Då förväntade nog de flesta sig att det skulle presenteras data på att de svenska skidåkarna var oskyldiga, de var utsatta för felaktiga tester, en komplott. Vad har då skett?

Ingenting kan väl vara enklare än att lägga korten på bordet och visa vad för prover det rör sig om. Har man rent mjöl i påsen så finns ju inte något att slå ned på. Nej, nu vägrar man att lämna ifrån sig prover, vägrar visa testerna, vägrar tom. prata om det, man anser att det hela är utagerat och att det inte är en fråga eller problem längre.

Problemet är ju nu flerfaldigt och inte bara prover som verkar misstänkta, hela agerandet från skidförbundet är ju synnerligen konstigt. De ville tidigare få det till att proverna som tagits inte var korrekt utförda, att det var vid märkliga tillfällen, att värdena inte var så höga, med mera.

Var finns dessa fakta som visar att proverna var så felaktiga som det framställs från svenska skidförbundet? Varför kan inte proverna bara visas? I inslaget på SVT som det länkas till ovan säger representanten från Skidförbundet att man inte haft tid att svara på frågor och visa någon data. Det låter väldigt märkligt, om man ansåg att alla påståenden i Uppdrag granskning var fel, om man tycker det är jobbigt att vara utpekad på falska grunder och om man helt enkelt kan visa att påståenden var felaktiga, vad är då viktigare? Hur mycket tid skulle det ta i anspråk?

Skidåkning är under luppen, den borde vara under luppen. Hittills är det inte något som talar för att skidåkning, vare sig Svenska eller någon annan är fri från doping. Tvärtom, känns snarare som en synnerligen oren och tvivelaktig verksamhet som har en hel del skelett i garderoben. Spelar man med öppna kort, vilket borde vara en självklarhet så skulle inte sånt här förekomma. Spekulationer är energibovar och lite trist.

Dopar man sig inom svensk längdskidåkning?

Uppdrag gransknings sändning om doping inom längdskidåkning har väckt ont blod i Sverige. Sverige och  svenskar sysslar inte med sånt här hör man från många. Flera TV-personligheter, idrottsprofiler, läkare inom idrott har anklagat Uppdrag granskning för att insinuera. Är det så? Är det så att svenska idrottare inte dopar sig?

Uppdrag granskning har i mina ögon gjort ett grundligt jobb, de har 10 000 prover som de i samarbete med flera andra länders journalister, personer inom idrott och andra aktiva medier samlat in till sin databas. Prover från 2000 skidåkare under perioden 2001-2010. Av dessa prover har analyser sedan visat att det är 300 skidåkare som visar onormala blodvärden. Proverna från dessa 300 avvikande skidåkare har visats för framstående forskare som fått uttala sig om dessa. 

Det är blodprover som visar på blodets sammansättning. Det rör sig alltså inte om några analyser av förbjudna preparat. Blodprover eller blodpass som det kallas är INTE ett test, det är ett verktyg för att påvisa onormala blodvärden. Det är blodprov som tas  flera gånger per år av skidåkarna. Det är för övrigt ett verktyg som används inom många olika idrotter. Dessa blodprov sammanställs sedan till kurvor av blodvärden över tiden.

Dessa 300 skidåkare som nu vid analyser visat onormala variationer behöver inte vara dopade, det kan vara just sammanträffanden, en slumpartad händelse eller kanske helt enkelt en person som har en variation av sitt blodinnehåll som råkar vara lite avvikande. Det finns sådana personer, om än mycket få. Att det är så många som 300 av 2000 (15%) talar dock för något annat, det är en hög andel som visat sig avvika.

Sannolikhetskalkyler

Det man kan bli mer än lovligt trött på att höra är dessa som nu är negativa till uppdrag gransknings antydningar, påståenden eller vad man nu vill kalla det. Givet att värdena i databasen är korrekta, ja då har kritikerna a programmet inget att komma med. I programmet så nämns siffran 1 på 10 000 (1/10 000) , det vill säga den svenska skidåkarens blodvärden är så avvikande att det bland 10 000 personer möjligen skulle kunna dyka upp en med såna här blodvärden. Inom statistik så använder man just sannolikhet och vid analyser så brukar man använda nivåer för att förkasta en nollhypostes, dvs. En hypotes som säger att värdet man jämför ryms inom normal fördelningen av mätvärden. För att vara så säker man kan så brukar man använda en nivå på 0.1%, det vill säga en på 1000, här har man alltså hittat ett värde som sticker ut betydligt mer än så, det krävs 10 000 personer, minst för att finna ett sådant här värde.

Trots detta så vill alltså många av de som uttalat sig negativt om Uppdrag granskning få det till att det kan bero på ditt, eller datt. Doping är det dock inte tu tal om att det skulle vara. Skidåkaren är ju svensk och sånt här sysslar inte svenska skidåkare med.

De lägger i nästa andetag till att “hen” är ju inte fälld, har aldrig blivit ertappad med doping. Här kommer vi in på svårigheterna med att ertappa. Lance Armstrong blev heller aldrig testad positiv, detsamma gäller Marion Jones, eller Michael Rasmussen, många kan läggas till den lista av dopare som aldrig testats positiv för doping. De dopade sig i många av fallen genom hela sin aktiva karriär, trots det testades de inte positivt för doping. De fuskade under många år, men kunde inte sägas vara dopade.

Blodvärden och bloddoping

I de analyser som Uppdrag granskning nu gjort så är det framför allt bloddoping som är aktuellt, det behöver alltså inte handla om några förbjudna preparat, det är blod som tappats ur kroppen vid en tidpunkt, för att återföras till skidåkaren vid en annan tidpunkt. Det är precis detta som analyserna visat, en onormal sammansättning av blodet. Det kan vara en onormalt hög andel röda blodkroppar, det kan vara en avvikande andel “unga blodkroppar”. Ja något som uppkommer då man “spetsar blodet” med extra blod som tappats ut vid ett tidigare tillfälle. Man rubbar en fördelning av blodets ingående komponenter.

Blodvärden på 17 eller som man brukar säga ett Hb på 170 är väldigt högt, det är ett mycket tjockt blod. Det lite paradoxala i sammanhanget är att träning sliter på blodkroppar och hårdträning sliter ännu mer på blodkroppar, så vid hård träning/tävling är värdena ofta ganska låga. Höghöjds träning som många vill koppla det till är inte en rimlig förklaring, det har mängder av studier visat. Dessutom så normaliseras blodvärden efter en mycket kort tid på normalhöjd, det innebär att har man fått en ökad andel röda blodkroppar så producerar kroppen mer plasma då man kommer ned på normalhöjd, värdena blir då återställd, men blodmängden är i gengäld ökad. 

Här blir man ju då så trött på att få höra den ena efter den andra som uttalar sig till skidåkarens försvar. Ett värde på som avviker så påtagligt är till 99.99% säkert från en dopad skidåkare, det visar statistiken. Det finns en liten, mycket liten chans att blodvärdena skulle kunna vara som de är utan att det rör sig om bloddoping. 

Mattias Fredriksson säger i ett uttalande att det vore bra att få reda på när under säsongen proverna togs och under vilka omständigheter. Han har helt rätt i det, men att 300 av 2000 skulle vara sjuka, vara under återhämtning från höghöjd, eller något annat som kan förklara höga blodvärden är rätt osannolikt. Det var dessutom skidåkare bland dessa 300  som hade upprepade onormalt höga värden, återigen, mycket osannolikt. 

Hur ställer sig FIS till detta?

FIS är även de kritiska, jag begriper inte varför, de borde vara glada att detta kommer fram, eller kanske inte! Mattias Fredriksson säger att det är märkligt att FIS inte reagerat på så höga blodvärden, helt rätt. Det borde ha kommit fram och det borde ha testats mer. Idrottare med för höga, misstänkt höga blodvärden brukar kunna stoppas från att tävla. Det skedde inte i detta fallet med den svenske skidåkare. Det framgår inte heller hur det hanterades i de andra fallen med onormala värden. FIS kanske inte vill se sanningen och riskera att konstatera att skidåkning på elitnivå är fyllt av dopade skidåkare. Det kan vara okunskap och naivitet som gjort att dessa analyser inte gjorts tidigare. Det kan även vara korrumperat bland de inblandade inom FIS? Det kännas lite långsökt att påstå att värden skulle vara fel för 300 åkare.

Personer på positioner som är högt uppsatta och som kommer i kontakt med detta, de borde rimligtvis begripa lite enkel statistik, kan man ju tycka. Att med lite taffliga förklaringar om höghöjdsträning, magsjuka med mera förklara flera onormalt höga blodvärden, upprepade höga blodvärden, det låter i mina öron vare sig värst övertygande, trovärdigt eller vettigt.

Historien upprepas, gång på gång

Dessa 300 åkare visar att skidåkning är minst lika drabbat av doping som cykel. Jag har skrivit om detta många gånger tidigare. Bland annat

http://velocipeter.se/velocipeter_rapport/kampen-mot-doping/

I denna och några andra texter har jag påtalat att doping förekommer överallt, varför skulle det inte göra det? Konditionssporter har alla samma fördelar av att dopa sig med EPO, bloddoping, testosteron med mera. Det är garanterat lika vanligt bland längdskidåkare och långdistanslöpare som bland cyklister.

Friidrott som jag vurmar så för, det är väldigt nedtyngt av dopingfall, det ena nya efter det andra. Så trist!

Skidåkning har en lite trist historia vad gäller doping och det verkar ju dessvärre inte vara så värst bra trots det idag heller. Snarare värre än någonsin, med facit från Sotji OS och det systematiserade ryska fuskandet. 

FIS borde vara väldigt transparenta och hellre spela med öppna kort, ta emot sådana här granskningar och inte kritiskt bortförklara det. FIS har på lång sikt inte något att förlora på att hjälpa till, bistå med information. FIS kanske är som FIFA, korrupt och trögt, fyllt med mutkolvar? Det är en förklaring till motviljan och kritiken till denna granskning.

Makt korrumperar, inte tu tal om det. Låt inte någon person sitta mer än max 4-6 år på en högre position eller i en topporganisation, politiskt parti, regeringsställning, det blir för många ryggar att klia och för den delen bli kliad av själv.

Låt skidåkaren uttala sig och förklara detta. Är samvetet rent så är det väl inte några problem. Egentligen är det ju rätt oväsentligt vem personen är, och att det är en svenska bland dessa. Det är en person i mängden. Det är snarare omfattningen på fusket som är graverande.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om idrott.

Hellre mekanisk doping än all annan doping, eller?

Hellre en dopad cyklist än en dopad cykel (gömd motor) i cykeln! Ett synnerligen märkligt uttalande som Riccardo Riccò slängde ur sig. Han gjorde uttalandet samtidigt som han meddelade att han tänkte börja tävla igen. Vill tydligen tillbaka till eliten, men alltså inte med en motor i cykeln, övrigt lämnat osagt.

Riccardo Riccò vill komma tillbaka (Velonews), han annonserar det med ytterligare ett korkat uttalande. Han intervjuades i två av de större nyhetssiterna om cykel på nätet. Hans andra uttalande finns att läsa i cyclingnews. Riccardo Riccò är cyklisten som bloddopade sig själv och var snubblande nära att dö på kuppen. Blodförgiftning och en massa andra komplikationer gjorde att han upptäcktes under själva utförandet, blev inlagd på lasarett och självfallet avstängd från idrott.

Uttalande om mekanisk doping är han dessvärre inte ensam om. Flera andra, bland annat en tidigare storhet som Eddy Merckx har uttalat sig precis likadant. Mekanisk doping är värsta formen av doping, MYCKET värre än exempelvis EPO, bloddoping, steroider med mera. Helt ärligt begriper jag inte det uttalandet. Är det ett sätt att urskulda sig själv, att på något sätt förmildra vad man själv pysslat med? Säger man det tillräckligt många gånger så blir det en sanning, mekanisk doping är värre än all annan form av doping…

Några exempel på böcker som handlar om fusket in om idrott.

Varför skulle mekanisk doping vara värre än all annan doping? Fuska går ju att göra på så många sätt, doping är ju ett, att hänga i följebilen för länge är ett annat, hålla i den extra vattenflaskan som man får från följebilen en annan, att kemiskt dopa sig är ett sätt, precis som att mekaniskt dopa sin cykel med en gömd motor. I slutänden är det ju likväl precis samma resultat man vill åt, man vill vinna, prestera bättre. Det är självfallet grader av fusk, att hänga några sekunder för länge i följebilen eller hålla i vattenflaskan ett par sekunder är ju naturligtvis inte den allvarligare formen av fusk.

 

En motor ger kanske 50 watt extra, EPO ger kanske 50 watt extra, anabola steroider ger kanske 50 watt extra, vad är skillnaden?

De har så fel, de beter sig synnerligen korkat. Mekanisk doping är fusk, precis som bloddoping, EPO, anabola steroider, det går inte att säga att det ena är värre en det andra. I mina ögon finns det inte skillnader. Fusk är att bryta mot uppsatta regler.

Slut på fuskandet?

Riccardo Riccò visar även lite med sitt uttalande att han ser lite förmildrande på sin bloddoping, är han verkligen välkommen till tävlingar, har han verkligen rannsakat sig själv och inset att han gjorde fel? Jag hade inte velat ha en sådan person på banan. Han är ytterligare en vilsen själ som är så fel i sin tillvaro, förmodligen inte enbart på sin cykel.

Läs gärna några av mina andra inlägg om doping.

Tillåt doping inom elitidrott
Johaugs läppsalva var för fotsvamp
En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

Läs gärna mina andra sidor . Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om sport och idrott.

Cykellaget utan orakade cyklister

Att cyklister och cykelsporten är på gränsen till tramsigt fåfänga och lite väl utseendefixerade var inte något nytt. Här rakar även motionärer sina ben och ibland även armar, argumenten är vitt skilda varför man gör det. Vid närmare granskning är det i slutänden fåfänga som är anledningen.

Strumpor får inte se ut hur som helst, byxor och tröja skall se ut enligt vissa snitt, hjälmen skall ha en viss form och färg. Kanske inte så mycket att lägga energi på och bli upprörd över, egentligen.

Det Belgiska cykellaget, Sport Vlaanderen tar det dock till en ny nivå. För några veckor sedan gick direkturen ut med att skägg på cyklisterna förbjuds. Vad är anledningen till detta, kan man ju undra. Lagets sportdirektör tycker man skall se elegant ut när man cyklar, smuts och snor i skägget ser äckligt ut. Säg den idrottare som verkligen tar i som är snygg och ser bra ut.

Jaha, ja det är lite som diskussionerna inom EU om röda jordgubbar, raka gurkor, hur skall en passande banan se ut.  Är fokus verkligen på rätt saker?

Vad är det för fel på ett skägg?! Det finns bra sidor på nätet som sportdirektören uppenbarligen missat. Elegant short beard eller Elegant long beard. Bara att välja, nu kan ju inte alla ha skägg.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om annat, mindre om sport.

Garmins dåliga service, drivs den av profithunger?

Egentligen så vill jag helst inte skriva sådana här inlägg, men efter det sista som hänt nu så känner jag att jag tvingas till det. Det är ett klagomål och en avrådan till inköp.

Jag har i alla tider mätt, räknat och haft koll på data, framför allt min träningsdata. Det är puls, det är sträckor, det är effekt, ja det mesta som man kan mäta. Mina första pulsklockor var från Polar (90-talet, en Accurex, sedan en Xtrainer) och faktum är att dessa fortfarande fungerar bra. Jag övertygades dock till slut att köpa mig en GPS baserad klocka. Garmin kommer från GPS sidan och sedan lagt till pulsmätning i sina produkter. Polar kom från andra hållet, de hade en välutvecklad pulsmätning och lade sedan till GPS, dock först senare än Garmin. Jag köpte alltså en Garmin Forerunner 110 och sedan en 210.

Hur som helst så vill jag avråda de som funderar på att köpa träningsklockor från att köpa Garmins produkter, varför? Jag skall redogöra för min åsikt (andra har kanske en annan åsikt, men detta är empiriskt väl grundande påståenden) :

  • Garmin har inte ett långsiktigt tänkande i sina produkter, de håller inte för hårt och långvarigt användande. Allt de gör är i plast, plast är en miljöbov och deras plast tål inte seriös användning. Jag har som exempel haft 3st löparklockor, där alla tre fullständigt rasat samma i armbanden.
  • Garmins service är riktigt förfärlig, de reparerar inte, de byter ut!  Går ett armband på en klocka sönder så förväntas det kunna bytas ut. Inte hos Garmin, där får man köpa en ny klocka till vad de säger bra pris. De anser sig vara välvilliga och ge ett bra erbjudande. Fel! Klockarmband är ju verkligen slitage grejor i vart fall på sikt, det är helt rimligt att kunna byta,. Så ett trasigt armband kostar 800 + frakt att byta. Garmins armband går ofta sönder efter en kort tid, utan att ha använts så värst mycket. Är det en utarbetad strategi?
  • Garmin har plast i  det mesta, knappar, armband, ja i stort sett hela klockans utanpåliggande hölje med tillbehör är i plats. Plast åldras av solljus. Garmins plast verkar vara synnerligen känsligt. Alla mina 3 Garmin klockor jag haft,har efter 2-3 år börjat gå sönder i armbanden, alla på samma sätt. Se bil nedan.
  • Plast åldras men Garmin verkar ha satt i system att dels tillverka saker som inte håller, dels inte ens kunna byta batteri. Vid problem vilka verkar uppkomma väldigt lägligt, 2-3 år efter inköp så erbjuds man snarare köpa en nya produkt än en reparation. Polar som jag kan relaterar till har flera år efter garantitidens utgång fixat sina produkter utan kostnad. Jag hade kunnat betala för det, men nej det har varit kostnadsfritt. Dessutom, de reparerar sina produkter. De äldre klockor jag har kan dessutom byta batteri, till och med så att jag kan göra det på egen hand.
  • Då jag drev min affär med träningsprodukter, sålde jag både Polar och Garmin. Garmin hade en policy att sälja sina produkter var som helst, de kontrollerade inte återförsäljarens kunnande. Garmins klockor finner man på ElGiganten, Media Markt, med flera. Polar och andra seriösa märken tar kontakt och man får besök av försäljaren, man för en kontinuerlig dialog. Jag försökte göra det med Garmin, där var det profithunger som avgjorde. Jag kunde inte konkurrera med de stora köpcentran som sålde Garmin. Det pris som jag köpte in klockan för, det såldes den för på dessa stora varuhus. De värdesatte med andra ord inte kunskap om produkterna, de värdesätter uppenbarligen inte heller kvalitet och god service. Hellre då sälja fler klockor än att sälja via kanaler som kan ge passande rekomendationer om träningshjälpmedel.
  • Pulsmätningen är bättre, var i vart fall bättre på Polars och Suuntos klockor. De hade tidigare en mycket bra mjukvara, numera finns det dock en mängd fria mjukvaror som exempelvis Golden Cheetah (mycket bra).
  • Garmin har haft stora problem med sina pulssensorer, de har mycket ofta efter en tids användning börjat visa helt felaktiga pulsvärden, antingen har pulsen skenat iväg, upp emot 250 slag i minuten. Det kan även gå åt andra hållet, ligga på en mycket låg nivå, 60-70 slag i minuten, trots hård ansträngning.
  • Supporten på Garmin är vare sig trevlig eller välvilligt inställd. De gånger jag tvingats ha att göra med den så har den inte varit bra.

Har nu helt gett upp efter sista kontakten med Garmin support. De erbjöd mig alltså att byta ut klockorna mot rätt mycket betalning, vilket jag inte var intresserad av. Jag kommer nu att kassera dessa klockor och hädanefter gå helt och hållet över till Polar, Suunto eller någon annat mer kvalitetstänkande märke. Garmin är inte kvalitet enligt mig, inte deras löparklockor i vart fall.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare mer om annat, mindre med koppling till idrott och sport.

Johaugs läppsalva var för fotsvamp

Till slut har den utdragna historien om Terese Johaugs läppsalva (Trofodermin) och hennes positiva dopingtest fått ett slut. CAS, den internationella idrotts domstolen har slutligen slagit fast att avstängningen skall gälla 18 månader. 1 1/2 år, fram till april 2018.

Hon är helt förkrossad och anser sig oskyldigt dömd.  Många andra  anser inte att hon är oskyldigt dömd.

Egentligen så var hennes salva för fotsvamp, eller var det genomskinlig skokräm? Hon kikade ju uppenbarligen inte inte på tuben med salva, så det skulle ju rimligtvis kunna vara så. Det skulle kunna vara kaviar, solskydd, myggmedel, “brun utan sol”, kräm för bättre hårväxt, lädersmorning, listan kan göras lång. Jag hittade visserligen på detta med salva för fotsvamp, jag vet alltså inte vad det var hon hade för salva. Men att helt lita på en annan person, utan att ens kasta ett öga på tuben (i just detta fallet) låter som en mycket märklig och dum lösning. Det var en dum lösning! Hon kan ju inte ha kikat på förpackningen, se själva hur bilden på kartong med tub ser ut, nedan.

Även om hon kanske inte kan italienska, jag hade i vart fall funderat och frågat,  visat denna för både en och två personer. Misstänksam hade man varit. Det har ju även hänt den bäste att man tagit fel tub.

trofodermin

Så här kan det ha sett ut. Trofodermin köpt av Sveriges Radios korrespondent i Italien. Foto: Margareta Svensson/SR

Hennes resonemang är ju då lite märkligt och det är väl det som många reagerar på. CAS gjorde definitivt det. Att helt kalla sig oskyldig går inte, man har ju alltid ett eget ansvar.

Finland reagerade på detta och ansåg till och med att det var ett lindrigt straff. Hade det varit en ryss, ja då hade det minsann varit helt andra bullar! Förmodligen…

Det hade ju inte varit ens möjligt med all välvilja i världen att släppa igenom detta, oavsett hur oskyldig hon är, var. Hur hade varje annat enskilt fall då hanterats i framtiden?

Nu kan man äntligen släppa detta och ägna sig åt något annat viktigt, färgen på jordgubbar inom EU, eller kanske diskrimineringen på Jägersro. Kvinnor får nämligen komma in gratis på galopp, de får dessutom “bubbeldricka”,  hur kan det vara möjligt?

Läsa gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mindre om sådant som har med idrott att göra, mer om annat som har med livets väsentligheter att göra.

VM i friidrott, idag startar det

Friidrott är något extra, det rena, fritt från en massa tekniska konstruktioner. Så är det i vart fall tänkt att vara, man mot man, kvinna mot kvinna, med den egna kroppen skall man prestera på sitt yttersta. Så vackert.

Friidrott har alltid varit något utöver det vanliga, så enkelt, ofta endast med kroppen som enda redskap. Tyvärr har friidrott varit hårt drabbat av doping. Ryssland är som nation helt och hållet avstängt från allt tävlande. De ryska friidrottare som tillåts tävla får tävla under neutral flagg, alltså inte för Ryssland. Vi får nu hoppas att det inte blir en massa nya fall av doping. Vi hoppas på ett rent och riktigt bra VM, med storheter som Usain Bolt, Mo Farah med flera. Just dessa två har sagt att de lägger av efter detta VM, så detta är sista chansen att se dem, förhoppningsvis prestera på sin yttersta nivå. Usain Bolt har under sin karriär flyttat världsrekorden till nya höjder, en sann artist.

Hoppas på en massa fantastiska prestationer, tyvärr har SVT inte sändningsrättigheter, det är det förfärliga TV4, med både lite halvdassiga kommentatorer och framför allt galet mycket reklam. Alternativet är Eurosport, vilket verkar ha fått fatt i bra kommentatorer med Jonas Karlsson och som ny i båset Susanna Kallur, vi får se hur det blir. Eurosport är dock fullständigt nedlusat med reklam, i paritet med TV4. Faktiskt riktigt hemskt mycket reklam. Har upprepade gånger skrivit till Eurosport och påtalat att det borde gå att lösa, jag skulle gladeligen betala lite mer för att slippa reklamen.

När skall det gå att välja bort denna vidriga reklam? Borde det inte gå att lösa som Spotify gjorde, gjort. De som har fria, gratis konton, de får reklam med jämna mellanrum, de som betalar de slipper reklam. Det kan ju inte vara så svårt att implementera.

Nu väntar en 1 1/2 veckas fantastisk idrott. Toppen! Sverige har till detta VM flera riktigt duktiga och även möjliga medalj aspiranter. Redan första dagen med Daniel Ståhl i diskus.

Läs gärna mina andra bloggar, Rastlös betraktare och Vakthunden, mindre om idrott och sport, mer om annat.

Skivbromsar igen, nya olyckor

Återigen är skivbromsar bland proffsen på tapeten. En krasch och olycka under Abu Dhabi tour 23/2-17, där en av de inblandade säger sig ha fått sin sko helt uppskuren av en bromsskiva, verkar ha fått igång debatten igen.

Även för en icke helt insatt person så är detta märkligt. Att ens tillåta att blanda cyklar med skivbromsar och vanliga fälgbromsar är rätt konstigt. Det introduceras en farlighet som inte finns med enbart skivbroms eller den vanliga fälgbromsen. Skivbromsar tar betydligt effektivare och bromssträckan blir kortare och man kan bromsa på ett helt annat sätt. Skarpa kurvor blir potentiella faror, varje kurva hanteras ju helt olika beroende på vilken typ av broms cykeln har. Cyklar med skivbroms kan bromsa närmare inpå själva kurvan då de tar så pass bra, jämfört med fälgbromsar.

Det andra problemet är det som återkommer hela tiden, faran med skivorna. De är vassa, de sticker ut, de blir väldigt varma. Att skära sig och/eller bränna sig sig är något som varit uppe för debatt flera gånger. Inför denna testomgång så hade tillverkarna slipat och rundat kanterna på skivorna, vilket inte avhjälper alla problem, möjligen den vassa kanten.

Inte så mycket snö på vägarna, men väl på bromsar och i skärmar

Går det att lösa alla problem med skivbromsar inom proffscykling?

Går det verkligen att finna en vettig lösning på detta problem, en lösning som minskar risken för skador och som inte utsätter cyklisterna för fara? Det skall samtidigt ge bättre bromsar och förhoppningsvis bättre cyklar.

Denna gången är det fler som ifrågasätter beslutet att testa skivbromsar på tävlingar för proffs och elitcykel. Många har uttryckt sitt missnöje med  att dessa test med skivbromsar inte kan göras på detta sättet. Det är valfritt för alla lag att välja vilken form av broms man har på cykeln. Det måste vara antingen eller. Är det så att många kanske är lite konservativa, tycker att nyheter så som skivbromsar inte är något bättre, det tillför inte något positivt.  Kan det vara så att det kanske är för farligt, det är ju något helt annat att tävla i dessa riktigt stora klungor, kanske ett 100 tal cyklister, varje cykel har där två vassa, varma skivor som kan orsaka allvarliga skador.

Ganska ofta är det snarare tillverkare som tar fram nya produkter och dessa testas på proffslagen och “trycks sedan ut” till den stora allmänheten. Vare sig man vill eller inte, vare sig det är bättre eller ej.

I den senaste olyckan, den i Abu Dhabi Tour var det endast en cyklist med skivbroms. Marcel Kittel, han var även inblandad i olyckan, det verkar dock osäkert om hur det hela gick till och om det var skivan som var orsaken till den sönderskurna skon. Kitte valde oavsett orsak att byta tillbaka till vanlig broms, vilket alla andra cyklister använde.

Hur det än går denna gång så tror jag inte att sista ordet är sagt om detta. Jag har även lite svårt att se varför detta skall kunna pågå som det gör, även om det inte är en majoritet som inte vill ha skivbroms så är det en stor del. Är lobbyismen bland cykeltillverkare så stor, eller är det en majoritet av cyklister som verkligen vill ha detta på cyklarna?

Läs gärna mina andra bloggar “Rastlös betraktare” mer om fotografi och annat, mindre om sport. Har även ytterligare en blogg med samhällsfokus “Vakthunden”

 

En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

En rådande trend inom toppidrott,  för såväl nationer som lag med mycket resurser, verkar vara att tänja på gränser och spendera tid och pengar i gråzoner. Gråzoner så till vida att man närmar sig det förbjudna så mycket som möjligt, dock utan att kliva över och in på förbjuden mark. Eller? Detta agerande vidgar klyftan mellan de som har mindre resurser och de med näst intill obegränsade. Det verkar som om de moraliska apsekterna får vika undan. Segra till vilket pris som helst är ledorden.

Norge har väckt mycket starka känslor med sitt agerande och användande av astmamediciner på till synes helt friska skidåkare. De aktiva inhalerar tillåtna astmamediciner med hjälp av specialkonstruerade maskiner. I dessa maskiner inhaleras även saltlösning för att fukta och rensa luftvägar inför tävlingar. Med små marginaler mellan de tävlande är minsta detalj viktig. Alla tänkbara fördelar som kan fås skall utrönas, även inom det medicinska.

Det smått bisarra i detta är att det är just Norge som gör detta, de är otroligt överlägsna som det är. Eller är det så att det helt enkelt inte är så överlägsna, de kliver tidvis eller kanske titt som tätt över gränsen för vad som är tillåtet?

Känn på den tanken att Terese Johaug är en dopad skidåkare, flera av de norska skidåkarna är dopade? Inte en kul tanke, men i just Johaugs fall är det ju inte en omöjlighet. Vad talar för att hon inte har använt doping?

bloddoping

Det norska skidlandslaget lägger mycket energi och resurser på saker som många, däribland jag, den svenska längdtränaren och läkaren, plus många fler, anser vara lite suspekta. Denna nebulisator, som apparaten kallas är avsedd för just medicinskt bruk, inte till fullt friska människor. Den nyttjar det norska skidlandslaget på i stort sett alla åkare.

Team Sky är i samma gråzon

Team Sky inom proffscykling har satt sig lite i samma båt som det norska landslaget i skidor. Det har nämligen visat sig att Bradley Wiggins har svår Astma, så lägligt kan man tycka. Detta är i vart fall vad laget och Bradley påstår är fallet. Han har på grund av detta inhalerat starka astmamediciner inför stora tävlingar. Denna nebulisator verkar även användas inom just Sky, på i stort sett samma sätt som Norge gör med sina längdskidåkare. Just team Sky har även de en enorm budget, vilket gör att man lägger tid och pengar på sådant här. Gråzonen innehåller små detaljer, detaljer som kan fälla avgörande i tävlingar.

Vid utfrågningar av team Sky om deras lite märkliga användning av astmamediciner så får man inte klara svar. “Vi tävlar och presterar rena” är ett svar man får, vilket inte är ett svar på frågan.

-De som anklagar oss är bara avundsjuka.

De som kommit med kritik är nog inte avundsjuka, det är faktiskt självaste Chris Froome som kommenterat detta, plus några fler personer som anser det lite märkligt. Chris Froome är ju själv en av cyklisterna i just Team Sky.

the_program_film

Filmen om fuskaren Lance Armstrong. Fler personer går nu ut och jämför Team Sky med just Armstrongs och hans stab på den tiden de var aktiva.

Under tiden som jag skriver detta så växer hela denna lite märkliga historia med team Sky. Det är tidigare läkare som samarbetat med bland annat Bradley Wiggins, som jämför hur team Sky agerat på senare tid och det som pågick då Lance Armstrong var i farten. Det är rätt grava påståenden.

Vad detta landar i skall bli intressant att se, team Sky har ju slagit på den stora trumman och verkligen gått ut med att de jobbar enbart med människor som inte inte fuskar, aldrig har fuskat och aldrig kommer att fuska. Återstår att se om det är mer än tomma ord.

Inom längskidor har nog inte sista ordet sagts om detta. Tyvärr är man dock numera väldigt misstänksam mot i stort sett alla som vinner. Tag som exempel Tour de ski som precis avslutats, vinner gör en Ryss, att Ryssland fuskat har vi ju fått svart på vitt. I en helt enorm omfattning dessutom, en mängd skidåkare är nu avstängda i väntan på att utvärderas och granskas. Vinnaren av Tour de ski stängdes dock inte av. Tvåan i tävlingen, en norrman, Norge är ju under luppen. Så de två som körde bäst kommer från två länder som verkar ha en synnerligen pragmatiskt syn på detta med att använda fel och/eller märkliga saker för att prestera på topp.

Förekommer detta överallt?

Att man söker sig till dessa gråzoner för vad som är tillåtet är nog något som förekommer lite var stans. Är det fusk? Nej i egentlig mening är det ju inte det då det går att söka dispens för användning av dessa mediciner. Det ger dock väldigt märkliga signaler till både unga utövare och andra runtomkring. Justina Kowalczyk sade vid något tillfället:

-Då jag förbereder mig i spåret och tränar så laddar Marit Björgen på apoteket.

Hon är dock själv fälld för doping, så kasta inte sten i glashus. Att få ta en medicin för att lindra/förhindra vissa saker i en sjuk kropp är inte fel, det är väl snarare en människas rättighet. Problemet uppstår då dessa mediciner används fel och kanske även ger fördelar på dessa som missbrukar medicinen. Hur skall det gå att komma åt det?

Björn Ferry sade i TV rutan att ALLA mediciner och preparat skulle vara förbjudna. Det är väldigt drastiskt, det skulle gör att en mycket stor mängd idrottsutövare skulle vara förbjudna att utöva sin idrott. Kanske är de dags att sluta med elitidrott?

wpid-shot_1431975541187.jpg

Det finns mycket intressant och riktigt bra läsning om doping. På bilden är några av de böcker som finns i ämnet.

 

Läsa gärna mina andra bloggar om Rastlös betraktare och Vakthunden. I dessa tas andra aktuella ämnen upp.