Teknologi som tar död på spänningen

I veckan som gått presenterades kommande års Tour de France (2019). Nytt rekord i antal kategoriserade stigningar, hela 30 st. och av dessa är 5 st. med målgång på toppen. Starten på nästar års Tour blir i Brussel, banans sträckningar, sevärdheter, med mera. Lite i förbifarten nämndes även en tanke om att förbjuda effektmätare på touren, ett led i att göra det hela lite mer spännande.

Valverde, årets världsmästare på landsvägscykel tyckte att idén om att på prov förbjuda effektmätare var väl värd att prova. Naioro Quintana slöt upp bakom Valverde och framhöll att det kan skapa en viss osäkerhet och ge mer spänning. Han tillade att han själv använde effektmätaren mycket, både i sin träning och under tävling. Så hur han för egen del skulle påverkas visste han inte.

Lag som Sky skulle ha mycket att förlora på detta, då deras hela koncept och upplägg bygger på effektmätning. Jag tror personligen att det är väldigt många som har sina upplägg under dessa “Grand tours” baserade på effektmätningsdata. Valverde sa även att effektmätning har sin största fördel i etapploppen, endags-klassiker, och andra endagslopp, där är inte förtjänsten med effektmätare avgörande, vilket jag även skrivit kort om tidigare.

Teknologin inom cykel är påtaglig

Cykel har blivit så teknologiskt att det kanske är dags att se över regelverk och användning av vissa hjälpmedel, lite som det som sker i Formula 1. Där har man reducerat effekten på motorer, antalet tillgängliga däck, hur många depåstopp man får gör,  med mera. Att jämföra proffscykling med F1 kanske är märkligt anser någon, men jag syftar snarare på justeringar, regeländringar och ambitioner att göra tävlandet spännande och kanske även mer rättvist. Effektmätare ger hindrar säkerligen många från att chansa och många från att kanske pressa sig lite extra.

Vissa saker är idag rätt föråldrade, tag som exempel vikten på cykeln, den är satt till ett minimum på 6.8 kg och bestäms av UCI. Kanske är de på tiden att se över den viktbegränsningen, den kom till i en tid då man vare sig viste kolfiberns potential, hållfasthet och uthållighet. Idag vet man mer, så 6.8 kg är idag en cykel som en motionär kan köpa i butiken på stan.

Sky som jag skrivit om tidigare har i runda slängar ungefär dubbla budgeten, om inte mer än så jämfört med övriga lag. För att inte tala om lagets cyklister. Skys cyklister skulle i stort sett kunna byta lag till vilket annat lag som helst och få en roll i det laget som lagkapten och förste cyklist.

Så varför inte? Prova på att förbjuda effektmätare på Touren och se vad det ger för resultat? Har det inte någon inverkan, ja då är det ju inte en stor sak att året därefter tillåta det igen.

 

Wiggins rekommenderar INTE Team Sky

i veckan som gick publicerades en artikel där  Bradley Wiggins uttalar sig. Han avråder i stort sett alla lovande talanger inom cykel att hålla sig ifrån Team Sky. Lite intressant då han själv var medlem i Sky under flera år. Han säger bland annat detta:

Wiggins also advised upcoming British cyclocross and road star Tom Pidcock to stay clear of Sky. “Don’t go to Team Sky in the future,” he said in February. “Steer clear of them because they’ll ruin you.”

Hela artikeln kan läsa här

Personligen så är jag övertygad att han har lite rätt i detta. Skriver man på för Team Sky så är risken överhängande att man få en hjälparroll till någon av stjärnorna i laget. Ett lag som är fullständigt nedlusat av “stjärnor eller semi-stjärnor”. I Team Sky  blir många cyklister en i mängden, oavsett om man kanske är eller varit en lysande stjärna i ett annat lag. Cyklister som lämnar Sky för ett annat lag, får i det nya laget ofta en kaptensroll. Något som verkligen visar hur bra Team Sky är. I en tidigare text skrev jag om hur orättvist det kan vara inom sporten.  De lag med galet mycket pengar (Team Sky) har alla ess i sin ärm, de har alla bra cyklister, de kan göra saker som övriga lag inte har möjlighet till.

Motsägelsefullt uttalande av Wiggins

Wiggins uttalande i artikeln är lite motsägelsefullt, han var själv i situationen där han var omgiven av fullständigt lysande cyklister, han för egen del var kapten och den som skulle hjälpas till en vinst i Tour de France. Hade han vunnit om han varit i ett annat lag, svårt att säga, men sannolikheten är inte lika stor som i Sky.

Kanske är det ett trendbrott på gång. Sky har som Touren i år visade cyklister som kör bättre än självaste kaptenen, Froome fick se sig besegrad av en lagkamrat på
Avenue des Champs-Élysées i Paris efter 21 etappers cykling. Var detta början på slutet för Froome? Säsongen är nu över och vi får vänta till nästa år på fortsättningen.

Jag hoppas på en kommande säsong som är fylld av överraskningar, segrar som inte går till lag med störst ekonomiska muskler, lag som är nedlusade av stjärnor. Väl mött 2019!

 

En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

En rådande trend inom toppidrott,  för såväl nationer som lag med mycket resurser, verkar vara att tänja på gränser och spendera tid och pengar i gråzoner. Gråzoner så till vida att man närmar sig det förbjudna så mycket som möjligt, dock utan att kliva över och in på förbjuden mark. Eller? Detta agerande vidgar klyftan mellan de som har mindre resurser och de med näst intill obegränsade. Det verkar som om de moraliska apsekterna får vika undan. Segra till vilket pris som helst är ledorden.

Norge har väckt mycket starka känslor med sitt agerande och användande av astmamediciner på till synes helt friska skidåkare. De aktiva inhalerar tillåtna astmamediciner med hjälp av specialkonstruerade maskiner. I dessa maskiner inhaleras även saltlösning för att fukta och rensa luftvägar inför tävlingar. Med små marginaler mellan de tävlande är minsta detalj viktig. Alla tänkbara fördelar som kan fås skall utrönas, även inom det medicinska.

Det smått bisarra i detta är att det är just Norge som gör detta, de är otroligt överlägsna som det är. Eller är det så att det helt enkelt inte är så överlägsna, de kliver tidvis eller kanske titt som tätt över gränsen för vad som är tillåtet?

Känn på den tanken att Terese Johaug är en dopad skidåkare, flera av de norska skidåkarna är dopade? Inte en kul tanke, men i just Johaugs fall är det ju inte en omöjlighet. Vad talar för att hon inte har använt doping?

bloddoping

Det norska skidlandslaget lägger mycket energi och resurser på saker som många, däribland jag, den svenska längdtränaren och läkaren, plus många fler, anser vara lite suspekta. Denna nebulisator, som apparaten kallas är avsedd för just medicinskt bruk, inte till fullt friska människor. Den nyttjar det norska skidlandslaget på i stort sett alla åkare.

Team Sky är i samma gråzon

Team Sky inom proffscykling har satt sig lite i samma båt som det norska landslaget i skidor. Det har nämligen visat sig att Bradley Wiggins har svår Astma, så lägligt kan man tycka. Detta är i vart fall vad laget och Bradley påstår är fallet. Han har på grund av detta inhalerat starka astmamediciner inför stora tävlingar. Denna nebulisator verkar även användas inom just Sky, på i stort sett samma sätt som Norge gör med sina längdskidåkare. Just team Sky har även de en enorm budget, vilket gör att man lägger tid och pengar på sådant här. Gråzonen innehåller små detaljer, detaljer som kan fälla avgörande i tävlingar.

Vid utfrågningar av team Sky om deras lite märkliga användning av astmamediciner så får man inte klara svar. “Vi tävlar och presterar rena” är ett svar man får, vilket inte är ett svar på frågan.

-De som anklagar oss är bara avundsjuka.

De som kommit med kritik är nog inte avundsjuka, det är faktiskt självaste Chris Froome som kommenterat detta, plus några fler personer som anser det lite märkligt. Chris Froome är ju själv en av cyklisterna i just Team Sky.

the_program_film

Filmen om fuskaren Lance Armstrong. Fler personer går nu ut och jämför Team Sky med just Armstrongs och hans stab på den tiden de var aktiva.

Under tiden som jag skriver detta så växer hela denna lite märkliga historia med team Sky. Det är tidigare läkare som samarbetat med bland annat Bradley Wiggins, som jämför hur team Sky agerat på senare tid och det som pågick då Lance Armstrong var i farten. Det är rätt grava påståenden.

Vad detta landar i skall bli intressant att se, team Sky har ju slagit på den stora trumman och verkligen gått ut med att de jobbar enbart med människor som inte inte fuskar, aldrig har fuskat och aldrig kommer att fuska. Återstår att se om det är mer än tomma ord.

Inom längskidor har nog inte sista ordet sagts om detta. Tyvärr är man dock numera väldigt misstänksam mot i stort sett alla som vinner. Tag som exempel Tour de ski som precis avslutats, vinner gör en Ryss, att Ryssland fuskat har vi ju fått svart på vitt. I en helt enorm omfattning dessutom, en mängd skidåkare är nu avstängda i väntan på att utvärderas och granskas. Vinnaren av Tour de ski stängdes dock inte av. Tvåan i tävlingen, en norrman, Norge är ju under luppen. Så de två som körde bäst kommer från två länder som verkar ha en synnerligen pragmatiskt syn på detta med att använda fel och/eller märkliga saker för att prestera på topp.

Förekommer detta överallt?

Att man söker sig till dessa gråzoner för vad som är tillåtet är nog något som förekommer lite var stans. Är det fusk? Nej i egentlig mening är det ju inte det då det går att söka dispens för användning av dessa mediciner. Det ger dock väldigt märkliga signaler till både unga utövare och andra runtomkring. Justina Kowalczyk sade vid något tillfället:

-Då jag förbereder mig i spåret och tränar så laddar Marit Björgen på apoteket.

Hon är dock själv fälld för doping, så kasta inte sten i glashus. Att få ta en medicin för att lindra/förhindra vissa saker i en sjuk kropp är inte fel, det är väl snarare en människas rättighet. Problemet uppstår då dessa mediciner används fel och kanske även ger fördelar på dessa som missbrukar medicinen. Hur skall det gå att komma åt det?

Björn Ferry sade i TV rutan att ALLA mediciner och preparat skulle vara förbjudna. Det är väldigt drastiskt, det skulle gör att en mycket stor mängd idrottsutövare skulle vara förbjudna att utöva sin idrott. Kanske är de dags att sluta med elitidrott?

wpid-shot_1431975541187.jpg

Det finns mycket intressant och riktigt bra läsning om doping. På bilden är några av de böcker som finns i ämnet.

 

Läsa gärna mina andra bloggar om Rastlös betraktare och Vakthunden. I dessa tas andra aktuella ämnen upp.

Skivbromsar – ett nytt försök i proffscirkusen

Skivbromsar introducerades bland proffsen för ett drygt år sedan. Alla lag anammade dock inte det och många röster ville få det till att det var för farligt. Efter en olycka där en bromsskiva sägs ha skurit upp en cyklist så förbjöds dessa bromsar med omedelbar verkan. Nu, något drygt år senare är det dags igen, de är tillåtna åter igen. Vilka kommer att hoppa på tåget denna gång?

Skivbromsarnas vara eller ej inom landsvägscykel har det pratats om under flera år. Det finns både förespråkare och belackare. Ett uppenbart problem är bristen på standard bland tillverkarna, det medför problem för både användare och reparatörer. De problem som uppenbaras är:

  • Skivbroms – icke skivbroms
  • Snabbkoppling – genomgående axel
  • Axel dimension – 12 mm eller 15mm
  • Bromsskivornas storlek – 140, 160 eller till och med 180 mm
  • Till dessa olika varianter så kommer det Shimano, SRAM och Campagnolos olika standarder.

Kombinera ihop dessa och man inser att det blir en mängd olika, för många kombinationer? Att vara en neutral servicebil i denna djungel är inte något att avundas. Vem efterfrågar då allt detta? Idag är det inte efterfrågan som driver på utvecklingen, det är tillverkarna som själva tar fram lösningar som sedan introduceras. Det är så inom de flesta områden, datorer utvecklas konstant, bilar, kameror, med mera.

Skivbroms - vara eller inte vara inom landsvägscykling?

Skivbroms – vara eller inte vara inom landsvägscykling?

Det skall dock nämnas att skivbromsar fungerar bra, i synnerhet så kommer de mycket bra till sin fördel vid våta förhållanden. Framför allt är det då de hydraliska bromsarna som fungerar bra, de wirebromsade skivbromsarna anser jag att man kan klara sig utan, de är inte bra.

Vem driver på utvecklingen?

För gemene man är dessa nymodigheter inte till någon fördel, som exempel sedan några år är de extra växlar man får med 11 delad kassett inte något som ger den stora massan någon förbättrad cykelupplevelse. Nya komponenter som gör de gamla föråldrade är en merkostnad för de flesta utan att ge så mycket tillbaka. Det har i vissa fall medfört betydligt sämre hållbarhet, vilket är fallet med 11-delad kassett. Kedjan har blivit allt tunnare och slits både snabbare och går sönder lättare än exempelvis för 10-delade kassetter. Samma argument fanns naturligtvis då 10-delade kassetter introducerades till fördel för 9-delade. Frågan är när det är nog? När är behoven mättade och när överväger de negativa effekterna de positiva?

Slitstyrkan

Slitstyrkan är något som blivit försämrat överlag och det gäller då det mesta. Beräknad livslängd är förkortad, är det i dagens samhället acceptabelt att ha det så? Är det inte dags att saker och ting skall få hålla länge?

Introduktion av nya produkter och slitstyrka är saker som helt och hållet idag bestäms av tillverkarna.

Vi får avvakta och se om skivbromsar nu slutligen gör sitt intåg bland landsvägscykling, att den gör det är nog redan förutbestämt, det är nog snarare en tidpunkten som är osäker.

Läs gärna mina andra bloggar Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om annat, mindre om idrott och sport.

Stopp för skivbromsar i proffsklungan

Med omedelbar verkan stoppas skivbromsar i proffsklungan. Efter olyckan under Paris-Roubaix där en cyklist från Movistar föll och blev allvarligt skadad av en bromsskiva som skar in i benet. Han fick ett skärsår så djupt att skelettbenet kunde ses i såret. 

wpid-dsc_0368.jpg

UCI skriver idag att det stoppar försöket med skivbromsar, det var ett test som pågick och skulle efter en testperiod utvärderas. Med en så pass allvarlig olycka så väljer nu UCI att stoppa försöket. Innan ett nytt försök görs så skall hela skivbroms grejen diskuteras inom den grupp som finns dör utrustning godkänns/tas fram och undersöks.

Skrev om detta i ett tidigare inlägg skivbromsar till folket, många var skeptiska redan då. Vilket det helt uppenbart finns fog för.

Jag personligen har svårt att se att fördelarna med dessa skulle uppväga riskerna. Proffsklungan är visserligen en helt annan sak än den glade amatören. För den cyklande amatören är skivbroms enligt mig är helt onödigt.

Detta beslut att stoppa testet för proffs skjuter garanterat upp skivbromsar även för amatörerna och skivbroms på vanliga racercyklar.

Läs gärna min andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om annat mindre om idrott och sport.

6-dagars i Köpenhamn

6-dagars i Köpenhamn en fest för cykelintresserade eller ej. Cykelvärldens gocarts är på besök,  där olika moment avlöser varandra till till ljudet av hög musik och otroligt liv på läktarna.

6-dagars i ballerup är en deltävling bland ett flertal 6-dagars lopp i Europa, där det bl.a. tävlas i London, Gent, Rotterdam, Berlin, m.fl. Det är ett koncept som namnet antyder och löper över just 6 dagars tävlande. Under dessa dagar är det tävlingar varje dag och dessa startar oftast på kvällen och håller på till sent inpå natten. Olika typer av tävling avlöser varandra under dessa timmar. I Sverige är detta obefintligt, det räcker dock att åka över sundet för att få uppleva detta. Ballerup super arena håller detta evenemang årligen, cykel som sport är en helt annan grej i Danmark, kommer man sedan ned mot Holland, Belgien så är det stort. Läs gärna inlägget från ifjol, då vi också besökte tävlingen. Sverige är ett U-land inom cykel.

DSC_7547-06022016-196 DSC_7568-06022016-196

DSC_7528-06022016-196

Bild 3: Jesper Mørkøv avlöses av Alex Rasmussen under 60 minuters jaktlopp. Danmarks stora stjärnor inom denna tävlingsform.

60 minuters jaktlopp

Kvällen inleds med en presentation av de tävlande paren (de tävlar i par), mycket pampigt med nedsläckt arena och endast respektive par är upplyst när de till ljudet av hög musik presenteras ett efter ett,  varv efter varv. När det sedan är avklarat så kör det igång och start för kvällen är 60 minuters jaktlopp. 6-dagars har vissa moment som återkommer flera gånger under dessa dagar, en del mer eller mindre dagligen, just dessa jaktlopp i olika längd är återkommande. Om det är samma typ av program för alla de olika deltävlingarna ute i Europa är osäkert. Vissa av momenten riktigt bra underhållning och det händer något hela tiden, dessa jaktlopp är så, nya attacker avlöser varandra. Jag skrev vid fjolårets tävling att tavlan i centrum av arenan fyller en viktig funktion, detta gäller i synnerhet vid jaktlopp, under lördagen så var det 2 sådana lopp, ett på 60 minuter och ett på 30 minuter, först och sist på kvällen. Där går det framför allt ut på att bevaka sina konkurrenter och helst varva fältet. Under partier av loppet är fältet splittrat och det är lite rörigt, på tavlan kan man då se om ett par har varvat eller är varvat  i förhållande till övriga i fältet. Sammanfattningsvis så skall varje par, man tävlar i par där en cyklist åt gången är på banan och cyklar köra så många varv som möjligt under dessa 60 minuter. Den andra i paret cirkulerar då på banan, med jämna mellanrum så byter man cyklist som jagar. På bild 3 och 4 så är det växling av cyklister.

DSC_7569-06022016-196

Bild 4:

Derny Grand Prix

Under Derny GP så är det endast en cyklist per lag(team) på banan och de har alla varsin moped framför. Bilden nedan illustrerar hur det ser ut, först i mål vinner. Det är ett lopp på 40 varv. Det krävs god kommunikation mellan mopedföraren och cyklisten,  en god strategi krävs också. Här gjorde Lag 7 rent hus ifjol, Jesper Mørkøv lade under de sista varven (kanske 10 sista) in en riktigt hög växel och flög förbi övriga, det fungerade inte så bra under denna dags tävling. Det belgisk/danska paret (par 9) lade in en hög växel tidigt i loppet och avlägsnade sig alltmer från övriga fältet, det var till slut ett ointagligt avstånd som Jesper Mørkøv inte kunde hämta in. Det är inte helt ovanligt att kommunikationen mellan mopedförare-cyklist inte fungerat och cyklisten har blivit helt utelämnad, mopeden har helt enkelt kört ifrån cyklisten.


DSC_7955-06022016-197

Stayer Race over 20 km

Motor pace race, ett svenskt uttryck kanske finns men vilket fall är det i princip ett lopp över 20 km som körs med en motorcykel som sätter/bestämmer farten och bakom motorcykeln ligger cyklisten så nära som det tillåts. Se 2 bilder nedan. Moped duger inte här, det går för fort, det är stora BMW motorcyklar. Cykeln är i sig en lite märklig historia, där styre, ram och hjul är special anpassade till just detta lopp. Cyklisten sitter relativt upprätt, vilket kan verka motsägelsefullt, men fort går det, riktigt fort med snitthastigheter på uppemot 60 km/h. Detta är en tävlingsform som genomgått flera förändringar under årens lopp och det har inträffat riktigt eländiga olyckor, en del med dödlig utgång. Se klingan på cykeln nedan, den är enorm och ger en mycket hög utväxling.  Farten i loppet ligger en bra bit över 60 km/h varv efter var och i sluttampen på loppet säkert över 70 km/h.

DSC_8138-06022016-197

DSC_8090-06022016-197

DSC_8213-07022016-197

Hemmaåkarna och ett mycket vinstrikt par,  “par nr 7” (de har alltid nr 7), se bilden nedan. De har vunnit denna tävling 4 gånger, om det blir en 5 gång återstår att se. Lördagens tävlingar leddes av paret Jesper Mørkøv/Alex Rasmussen (par nr. 7), men då lördagen var till ända så hade de passerats och låg på en andra plats. Rasmussen såg riktigt sliten ut, det var inte något tryck i benen. Det är dock 3 dagar kvar så mycket hinner hända. Bilden nedan är från momentet “1 varv på tid”, där var det en riktigt svag insatts av dem, de hamnade på undre halvan i resultatlistan. Några som åkte otroligt bra var paret med hemmaåkaren Marc Hester/Jasper DeBuyst. Jasper De Buyst är en världsåkare och har många fina placeringar trots sina unga 22 år. Han är även proffs i Lotto-Soudal ett av tidigare team inom ProTour UCI. Efter lördagens avslutande tävling så var de i ledning före “par nr. 7”.

DSC_8191-06022016-197

Svensk cykel på deken?

Svenska elitcykel har en negativ trend och det har pågått under en längre tid. Svårt att säga vad Svensk cykel behöver för att locka fler till cykelsporten, att det behövs något är säkert. Sverige är idag en mycket marginel cykelnation, men med fina historiska resultat internationellt och många tidigare duktiga cyklister. Elitcykel i Sverige är mycket liten och dessvärre en krympande historia. Att Sverige helt saknar en godkänd velodrom är dessutom en riktigt trist insikt. Detta är underhållning så om inte annat så kan det locka åskådare och där det finns åskådare finns det pengar, där det finns pengar finns möjligheter.  Falun som håller Sveriges enda velodrom är bra i sig, men den är för liten för att arrangera officiella tävlingar, och den ligger dessutom en bra bit utanför de stora städernas närhet vilket gör att det inte blir en tillgänglig resurs på ett bra sätt. Trist att inte någon med lite kapital vill satsa på något sådant här, en arena som denna går att använda till mycket annat, i Ballerup så arrangeras det en mängd olika saker i arenan, det är ett vanligt golv för basket/handboll mm. inne i centrum på arenan. Koncerter går att hålla där, mm., inte minst så ger det möjlighet att träna cykel inomhus, på en velodrom!

I Sverige byggs det istället fullständigt menlösa arenor som Friends arena, Tele2 arena, arenor som blöder kopiöst. Lokalpolitiker och organisationsledare vill sätta avtryck i historien med pampiga arenor. De sätter avtryck, men dessvärre inte med önskad effekt och på ett sätt som främjar sporten. De går med så mycket förlust att fotbollsförbund, kommuner m.fl. får ta pengar från andra verksamheter och stoppa i de enorma håll som dessa skrytbyggen orsakat.

En sådan här arena kan bygga i befintliga lokaler bara de har rätt storlek, lite så som Falun gjorde. Det byggs skidtunnlar, vilka även de är stora investeringar och framför allt är det dyra att driva då de kräver kyla och ett helt annat underhåll.

Rekommenderas som underhållning,  det går att åka bil till Ballerup, parkeringen är stor så den sväljer många bilar.

Läs gärna mina andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om samhälle, foto och kultur, mindre om idrott och sport.

Inspiration för träning

 

Tittade precis på denna video som jag fick skickad till min e-postlåda.

För att bli bättre måste man träna, för att bli bäst måste man träna mycket, väldigt mycket, med stor sannolikhet mest. Framför allt måste man träna med en utarbetad plan och på ett ändamålsenligt sätt.

Killen i filmen tränar med all sannolikhet galet mycket, cykel tar mycket tid i anspråk, det kommer inte som en nyhet. Han verkar leva för sin cykling, vilket är få som gör på det viset. Entusiaster kan ofta vara inspirerande, oavsett om det är inom idrott eller inom helt andra områden. Tittar ni på filmen, lyssnar och noterar vad han pratar om att han presterar så är det just effekt, han pratar en hel del om sin generade effekt, han kan hålla lite drygt 370 watt under tempotävlingen, det är mycket. För att sätta detta i relation till andra så höll som exempel Jens Voigt dryga 400 watt vid sitt världsrekord “på timmen”, dvs. då han cyklade så långt han kunde på 60 minuter, Wiggins är uppe på ännu högre siffror. En vanligt motionär som cyklar en hel del, klarar oftast inte att hålla över 300 watt i en timma. Denna kille är med andra ord närmare 30% starkare än ganska duktiga cykelmotionärer.

Detta är siffror som inte gått att relatera utan en effektmätare, så för vissa är detta intressant, andra inspirerande, för att för vissa vara lite nedslående. Man väljer själv!

Målet med sin träning varierar från person till person och det är ju fint. För att nå sina mål krävs om det är att bli bättre oftast en plan och en strategi, planlöst tränande är bortkastat, det är inte fel, men det är bortkastad tid. För alla som gillar vinterstudion och har följt det i år så har det varit lite dokumentärer om de norska skidåkarna, fenomenet Martin Jonsrud Sundby, helt galt bra. Den andra är Finn Hågen Krogh, två vitt skilda strategier i sitt träningsupplägg, den ena tränar otroligt mycket, mest av alla, han är även den bäste skidåkaren för tillfället, den andra tränar lite drygt hälften så mycket, även han är otroligt bra. Två skilda upplägg för att nå sitt mål, att bli världens bäste skidåkare, möjligen med lite olika fokus på distanser, men likväl.

Vad vill jag ha sagt med detta, jo som jag tjatat tidigare, en effektmätare till cykeln är absolut bästa hjälpmedlet för att utvärdera, lägga upp och planera sin träning.

Vill just du kunna utvärdera din träning och höja den till nivåer som är svåra utan dessa hjälpmedel, ja då är det läge att köpa detta effektnav som vi nu säljer ut. Vi har nu sänkt priset till absoluta botten, lägre än så här blir det inte, då behåller vi navet.

Hjulet kan sitta på cykeln vare sig man cyklar inomhus på trainer, eller utomhus.

 

På denna cykel sitter det ett par HED Stinger 6 hjul, bakhjulet har Powertap Sl+ i svart, precis som det som är till salu.

Se tidigare länk till powertap kampanj, otroligt prisvärt.

Vill man ha ett snabbt hjul så har vi HED Stinger 6 fälgar hemma, aerodynamiska och lätta. Se bilden ovan, där sitter HED Stinger 6 hjul. Vi bygger detta hjul till halva kostnaden om man köper komponenterna från oss. Är ni intresserade så hör av er.

Läs gärna min andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om annat, mindre om idrott och sport.

Skivbromsar till folket?

skivbromsar kommer kanske på landsvägscyklar

Tidigare denna vecka skrev både Velonew och Cyclingnews om skivbromsar för landsvägscykel och kanske mer specifikt för proffsklungan. 2016 kommer man att finna dem bland en mängd lag skrev de, det är  en ren spekulation och återstår att se om det blir så.  Bland cyklister och inom lagen så råder det fortfarande delade meningar om skivbromsens vara eller ej. Är skivbromsar något att ha på en landsvägsracer kan man undra?

Det har pratats om skivbromsar på landsvägsracer(lvg) under en längre tid, men UCI har tidigare satt stopp. De har ansett att det är förenat med för stora risker, skivan och bromsen i sig är faran har de ansett. Nu har man dock öppnat upp för skivbromsar bland proffsen och lagen inom Pro Touren. Detta kommer att medför att det blir en del cyklister som kör med det under nästa år, helt klart. Det är dock fortfarande osäkert när man får se när dessa cyklar kommer till de vanliga döda och när handlarna kommer att stå och predika om dess förträfflighet, övertyga de stackars villrådiga konsumenterna om skivbromsarnas oumbärlighet. Många kommer nog att säga ungefär så här:

Det är självklart att du skall ha skivbroms på din landsvägsracer, det är MYCKET bättre och säkrare. Se på proffsklungan de har skivbroms!

Att skivbromsar på cykel har vissa fördelar är nog alla som provat rätt övertygade om, kanske inte lika många har klart för sig med nackdelarna, så att från detta köpa en cykel med det är en annan femma. Många handlare är dock lite av hästhandlare, de kan sälja sin svärmor och lyckas övertyga de mest motsträviga. Vissa konsumenter är pryltokiga, de måste ha det nyaste, vare sig behoven finns eller ej. Så är verkligheten och kommer att förbli så även i framtiden.

Skivbromsar har funnits ett bra tag på cyklar, från tidiga med wire till dagens hydrauliska. De med wire som idag sitter på många cykelcross, dessa anser jag att man kan vara utan, utan några större motiveringar, de krånglar och är lite svampiga och och kärvar lite för ofta för att motivera ett köp. De hydrauliska är betydligt bättre men sitter inte på så många icke MTB, de är dyrare och besvärligare att serva på egen hand, även dessa kan man i de flesta fall vara utan på lvg- och crosscykeln, är min mening.

Idag är det dock svårt att köpa en cykelcross utan skivbroms, jag valde för egen del bort det. Det gör min cykel betydligt flexiblare, det är enklare att byta hjul mellan min landsvägsracer och min cykelkross. Jag behöver inte ha dubbla uppsättningar av hjul. Jag kör med 2 uppsättningar hjul, under vintern ett med dubbdäck (ståldubb)  och ett med grova gummidäck och gummidubb. Under sommaren åker ståldubbade däcken av och får släta smala racerdäck på ena och det andra har jag lite grövre släta däck. Detta göra tt jag enkelt kan byta mellan lvg racern och crossen, hade jag haft skivbroms på någon, inte på alla så hade det krävts dubbla uppsättningar hjul. Har jag då saknat skivbroms någon gång, nej faktiskt inte ännu.

Om nu skivbroms slår igenom på landsväg så återstår att se om det kommer att vara någon slags standard på skivornas storlek, är det inte det så blir det ytterligare svårigheter och krångel.

Brist på standarder

Dagens verklighet inom cykel är rätt rörig med alla olika sk. standarder, vevlagren som är en djungel av olika tillverkares egna, skivbromsar som har olika diameter på skivorna, olika bromsklossar, olika oljor, mm. Det är specifika kedjor från varje tillverkare, många kör fortfarande med 10-delat, vilket ju naturligtvis inte fungerar bra med 11-delat. Det är idag lika svårt för en person att meka med sin cykel som att ens försöka meka med sin bil, det är specialverktyg och rätt komplicerade utföranden som skall utföras, är det verkligen så den stora mängden kunder vill ha det? Skall man inte kunna göra det mesta hemma på en vanligt racercykel, om man vill. Detta utan att behöva en helt ny verktygslåda och en massa kurser.

Vem mekar t.ex. med sina elektroniska växlar, om man nu har det på sin cykel?

Är det inte så att konsumenterna är i klorna på tillverkarna? De som primärt gynnas är tillverkare och handlare, konsumenter får en bra cykel om den fungerar och så länge den inte är i behov av service.

Slanglösa däck, dessa håller på att finna sin väg till lvg cyklar, vilket syfte spelar de där? Inte ens en enkel punktering kan man laga snart. Jag ser dessutom inte någon poäng med att ha slanglöst på lvg. MTB där man vill kunna köra med lågt däcktryck är en sak, men det vill man inte med lvg. På cykelcrossen där gäller fortfarande tubdäck för tävlande, långt däcktryck gör att det kan kavla av lättare, men har man då limmade däck så sitter dessa fast på fälgen. Har sett artiklar som visar på att dessa slanglösa däck skulle rulla lättare, jag har dock inte sett en statistiskt säkerställd test så det argumentet är för mig inte hållbart.

Texten skall inte bli någon domedagsprofetia, men mycket i dagens prylsamhälle är svårt att reparera för privatpersonen, ibland omöjligt. Cykeln måste allt oftare in på en cykelverkstad för att få service, lite galet kan jag tycka.

Nymodigheter som inte är bättre!

Alla hjul man köper fabrikstillverkade har allt som oftast egna specifika ekrar, helt jäkla galet. För gemene man är detta både ren idioti och inte ett dugg bättre. Ekrar i aluminium, visst de är lätta, men helt odugliga som ekrar, en eker skall kunna töjas lite utan att deformeras, vilket stålekrar kan, de deformeras inte alls på samma sätt som aluminium. Priset på specialekrar är ju dessutom en historia för sig, stålekrar kostar om de är runda max 15 kr/st, i fallet med aluminium pratar vi 10ggr detta priset, dvs. kanske 150 kr/st.

Andra märkligheter är ekringsmönster som är tjusiga att se på, men för övrigt inte tillför något av rent praktisk betydelse, ett exempel är att ekra hjulen med så få ekrar att smälelr en eker så blir hjulet som ett chips, helt odugligt!

Hur som helst så är det nu vilket fall öppet att tävla UCI tävlingar ned skivbroms och vi får avvakta och se vad som sker med det.

Vi hörs och ses, ni missar väl inte att vi säljer ut allt vi har på lagret, upp till 50% rabatt på innestående lager.

 

Följ gärna min andra blog, mer om annat mindre om idrott och cykel.

Rodriguez en cyklist med hjärta

Jag gillar verkligen Joaquim Rodríguez, har gjort det under en lång tid, han är en cyklist med hjärta, och känns som en cyklist som är som andra dödliga människor. Vad jag menar med det är att han kan köra superbra vissa dagar och etapper, för att efter en sådan etapp vara helt utskiten, tom. ha svårt att hänga med huvudklungan. För mig så känns det som att han ger allt visa dagar för att vinna, men det tar så pass mycket kraft att det blir lite över till dagen efter. Andra cyklister har inte några dåliga dagar, det känns inte helt normalt. Vissa har ju inte heller bra dagar, men det är en annan femma.

Sedan gillar jag hanns fightingface och hans still, han är verkligen min favorit. I Vueltan har han kört bra och ledde ett tag, men har nu ramlat ned och är 3:a, med risk att fara ännu längre ned i resultatlistan. Jag hoppas dock på att han skall lyckas i de etapper som är kvar och jag hoppas på att han nu skall ta detta. Han har inte lyckats i de stora etapploppen, och som det ser ut nu blir det svårt även denna gång.

Här är en länk till en kort intervju med honom publicerad i velonews.

Följ mig gärna på min andra blogg, mindre om cykel, mer om annat, framför allt mer foton.

Cirkus Froome och anklagelserna fortsätter

Jag skrev häromdagen om Froome och nämnde då “journalisten eller vad han nu var”, som anklagade Froome för att ha abnorm effektutveckling, “journalisten” visade sig dock vara fysiolog. Det hjälper dock inte, han har nu räknat om det hela och kommit fram till en ännu mer bisarr  siffra,  7.2 watt/kg. Fler personer har ni klivit in på scenen och anser detta vara rena nonsens, FDJs manager är intervjuad, uttalade sig och tyckte detta vara helt taget ut luften. Han uttalar sig dock inte om Froome är dopad eller ej mer om dessa vilda spekulationer.

Ursprungsartiklen kan läsas här: Artikel från Stage 2 (översatt från franska till engelska av google)

De kommer in på alla felkällor som är otaliga, inte nog med alla cyklar och omvärldsfaktorer som är olika, det finns en uppsjö av olika mätare. Sitter en effektmätare i bakhjulet så är den inte direkt jämförbar med en som sitter i vevpartiet, ännu mindre med en som sitter i pedalerna, eller kanske i en vevarm.

Jag kan inte säga om Froome är dopad eller ej, men det är inte det jag reagerar på här. Återigen är det ju helt vilda spekulationer som flyger i luften.  Det är inte möjligt det som Froome presterar, är det inte?!

Det är som när Usain Bolt dök upp på scenen, han ansågs av expertis inte kunna springa 100meter fort nog, han var för lång, på tok för lång. Det skulle inte gå att på ett så kort lopp accelerera en så stor kropp till nog höga hastigheter, är han som humlan som egentligen inte skall kunna flyga? Är även Froome som en humla? Nu vet vi ju alla att humlan kan flyga så de som sa att det var omöjligt har ju uppenbarligen lite fel!

Vi får se var detta slutar. Så länge Froome inte är bevisat dopad så är han ju ren, jag kan inte uttala mig om hur ren han är, men jag tycker synd om honom just nu med alla som hoppar på honom med det ena after det andra sjuka påståendet. Dessutom är han inte toköverlägsen, Quintana har visat prov på att klara detta väl, Sky har ju dessutom ett väldigt starkt lag som Froome har till hjälp.