Träning inomhus – är det melodin?

Har precis sett hur Johan Olsson får kliva upp på pallen som segrare på 15km i VM i Falun. Vilken kämpe! Vilken spänning, och att få vinna på hemmaplan inför en stor publik i Sverige och Falun, som grädde på moset, ingen Petter Northug så långt ögat når. 😉

Han har haft fokus på detta under hela året, tränat mer eller mindre enbart med sikte på VM. Ingen visste ju egentligen formen på Johan, knappt han själv. Vi kan nu konstatera att det var inte något fel på den.

Han borde vara en inspirationskälla för många, för mig är han det definitivt.

Var jag vill komma med allt detta är till hans upplägg. För er som tittar på vinterstudion så har det varit mycket prat om “Johans rullband”. Han kör långpass inomhus, på rullband och rullskidor!
Han tränar alltså på egen hand och till stor del inomhus.

wpid-wp-1424876284631.jpeg

För oss som cyklar, kan detta utan problem översättas i att träna på trainer! (Se bild ovan)
För er som läst min blog tidigare så är ju inte det en hemlighet, jag gillar trainer som hjälpmedel och träningsredskap och även att cykla inomhus. Fokus på det viktiga, att bli starkare och bättre, inte någon möjlighet att gnälla på regn, blåst eller bilar som slickar en vid omkörning i mörker.

Jag har i år utan några som helst kopplingar till någon annan eller jämföra mig med någon återigen kommit igång med att träna cykel, dock lite lugnare än tidigare år jämfört med föregående år, dock cyklar jag i just till största delen inomhus. Jag tränar mindre i både tid och distans än de flesta andra i min bekantskapskrets som jag brukar cykla med. Vi får se hur väl min träning slår ut när våren kommer och det blir lite fart och distans på helger och i veckan.

Till Johan igen, han har varit sjuk under försäsongen och tidigt på tävlingssäsongen, var med på den svenska premiären sedan inte något mer tävlande.

Har har efter det tvingats eller kanske valt att träna på egen hand och mycket av träningen har varit på rullband, med betoning på MYCKET och hårt. Vad effekten av den träningen ger kan vi ju nu beskåda, det fungerar bra, riktigt bra.

Med rätt upplägg och förmodligen en otrolig förmåga och vilja att pressa sig. Ja då går det att nå så långt som Johan Olsson. Svårigheten med att träna på egen hand är ju att det dels inte blir tävlingsmoment, dels så finns inte jämförelsen med och mot andra åkare (cyklister i fallet för cyklister) inte heller sporren att träna med andra. Det måste alltså till att lägga träningen på en hög nivå, riktigt hög nivå och att verkligen kunna ta ut sig och då även det lilla sista. Motivationen måste också komma från en själv och inifrån.

För de allra flesta är detta kanske bara en massa blaj, träna det gör man för det skall vara kul, och att kanske hindra förfallet av kroppen! Eller för att se snygg ut på badstranden!

Så funkar inte jag vilket fall. Jag måste för min del sätta upp någon form av mål med träningen, finns inte dessa så är motiveringen som bortblåst. Det är så lätt att hoppa över träningar och rent av låta bli att träna under längre perioder. Det finns ju mycket som är kul som det går att göra istället för att träna.

Träning inomhus är då ypperlig, alla omvärldsfaktorer är avskalade och att mäta prestanda är relativt enkelt. För att dra parallellen mellan som Johan och hans rullband, på cykel har man trainer. Har du dessutom en Kurt Kinetic trainer, då har du redan ett redskap att kunna utvärdera dig och din prestation. Se tidigare blogg inlägg om trainer.
Vilken modell som helst, tag t.ex. Kurt Kinetic Road Machine här får man som cyklist precis det som behövs, en möjlighet att mäta sin effekt. Ett objektivt mått på sin prestanda.

Som avrundning, trainer kan man köra året runt! Kanske inte något jag förespråkar så där uttalat, men vid mörker och taskigt väder så är det enligt mig ett bättre alternativ än att cykla utomhus.

Ser nu fram emot och förhoppningsvis också väldigt spännande stafetter för både damer och herrar, likväl som de längre distanserna 30 och 50 km, vilket är de avslutande distanserna för VM i Falun.

För den som vill lägger jag med bild på min lilla träningslya, saknas på bilden, min stereo och mitt lilla bord för datorn.

wpid-wp-1424873143819.jpeg

Vi ses kanske på de skånska vägarna framöver!

Första längre passet på rullskidor på över ett år!

Helgen och i synnerhet då söndagarna brukar ju vara avsatt till distansträning med FK Trampen, idag var majoriteten av familjen bortresta, Greta och jag var kvar hemma och så hade vi farfar här på besök. Det är inte så ofta så man får ta vara på gångerna och hitta på något kull tillsammans. Vi var bl.a. ut till Krankesjön igår med fika och vi kikade på fåglar. Det var med viss oro som man vandrade genom skogspartiet ner från Stensoffa till fågeltornet, det satt jägare och kurade i varje buske, vi hade precis kommti förbi på ett ställe när det small, vet inte dom dom fick vad det nu var dom sköt på.

Dagens cykelpass gick alltså bort och fick bytas mot rullskidor som inte tar lika mycket tid i anspråk, lite ringrostig är man ju, och något uttalad uthållighet det har man ju inte. Trots det så gick det över förväntan, startade passande nog så att jag passerade i S. Sandby vid samlingsplatsen för cykel, stannade även till några minuter och pratade med cyklisterna. Rullade sedan vidare mot Revinge och Harlösa, kändes fint fram till några km efter Silvåkra och rätt nära inpå Veberöd, där började det kännas lite segt, efter Veberöd så var armarna rätt slaka. BRA! Fick nu dryga 2 timmar med hyfsad puls. Rutten kan ses nedan: