Dåligt väder, nej bara dåliga kläder!

Crosscykeln redo för en träningsrunda i vinterkyla med snö

Crosscykeln redo för en träningsrunda i vinterkyla med snö och ca. -8- -10 grader

Kylan har slutligen kommit till HELA Sverige, även södra Sverige har kallt och vintrigt, om än knappt någon snö. Cykeln har för många parkerats i garaget eller boden. Den plockas fram med solsken, sommartid, och vårvindar som drar över landskapet. Så behöver det inte vara. Som man brukar få höra “Det finns inte dåligt väder, bara dåliga kläder”. En sanning med viss modifikation dock.

Även om cykling under vintern kanske är lite överkurs, det kan även vara lite kallt under vår och höst också. Vi har några få par av vinterskor kvar, de är väl egentligen inte vinterskor, de är lite grövre fodrade och vattentäta skor. Det är Gaerne Atrix som fungerar utmärkt i lite kyligare och blötare väder.

Gaerne Atrix, fodrade, vattentäta cykelskor för SPD klossar.

Gaerne Atrix, fodrade, vattentäta cykelskor för SPD klossar.

 

Vi har även lite värmare, ben- och armvärmare. Här kan det dock vara utplockat, vissa storlekar är slut.

Vi har ett några riktigt fina varmare kläder från Castelli, det rör sig om några långärmade tröjor/jackor och långa cykelbyxor. Riktigt fina, dessa säljer vi ut för 500 kr styck, några av dessa har fullpris på 13-1500 kr.

Liniment för den som vill lukta riktig idrottare, och naturligtvis för den som vill få en värmande effekt. Vi har framförallt Sporstbalms olika liniment.

Se i våra ark på första sidan, där har vi lagt upp REAlistor. Det är absolut inte allt som finns, är det något annat som du söker och kanske vill fynda, hör då av dig. Här finner du våra Kontaktuppgifter.

Dopar man sig inom svensk längdskidåkning?

Uppdrag gransknings sändning om doping inom längdskidåkning har väckt ont blod i Sverige. Sverige och  svenskar sysslar inte med sånt här hör man från många. Flera TV-personligheter, idrottsprofiler, läkare inom idrott har anklagat Uppdrag granskning för att insinuera. Är det så? Är det så att svenska idrottare inte dopar sig?

Uppdrag granskning har i mina ögon gjort ett grundligt jobb, de har 10 000 prover som de i samarbete med flera andra länders journalister, personer inom idrott och andra aktiva medier samlat in till sin databas. Prover från 2000 skidåkare under perioden 2001-2010. Av dessa prover har analyser sedan visat att det är 300 skidåkare som visar onormala blodvärden. Proverna från dessa 300 avvikande skidåkare har visats för framstående forskare som fått uttala sig om dessa. 

Det är blodprover som visar på blodets sammansättning. Det rör sig alltså inte om några analyser av förbjudna preparat. Blodprover eller blodpass som det kallas är INTE ett test, det är ett verktyg för att påvisa onormala blodvärden. Det är blodprov som tas  flera gånger per år av skidåkarna. Det är för övrigt ett verktyg som används inom många olika idrotter. Dessa blodprov sammanställs sedan till kurvor av blodvärden över tiden.

Dessa 300 skidåkare som nu vid analyser visat onormala variationer behöver inte vara dopade, det kan vara just sammanträffanden, en slumpartad händelse eller kanske helt enkelt en person som har en variation av sitt blodinnehåll som råkar vara lite avvikande. Det finns sådana personer, om än mycket få. Att det är så många som 300 av 2000 (15%) talar dock för något annat, det är en hög andel som visat sig avvika.

Sannolikhetskalkyler

Det man kan bli mer än lovligt trött på att höra är dessa som nu är negativa till uppdrag gransknings antydningar, påståenden eller vad man nu vill kalla det. Givet att värdena i databasen är korrekta, ja då har kritikerna a programmet inget att komma med. I programmet så nämns siffran 1 på 10 000 (1/10 000) , det vill säga den svenska skidåkarens blodvärden är så avvikande att det bland 10 000 personer möjligen skulle kunna dyka upp en med såna här blodvärden. Inom statistik så använder man just sannolikhet och vid analyser så brukar man använda nivåer för att förkasta en nollhypostes, dvs. En hypotes som säger att värdet man jämför ryms inom normal fördelningen av mätvärden. För att vara så säker man kan så brukar man använda en nivå på 0.1%, det vill säga en på 1000, här har man alltså hittat ett värde som sticker ut betydligt mer än så, det krävs 10 000 personer, minst för att finna ett sådant här värde.

Trots detta så vill alltså många av de som uttalat sig negativt om Uppdrag granskning få det till att det kan bero på ditt, eller datt. Doping är det dock inte tu tal om att det skulle vara. Skidåkaren är ju svensk och sånt här sysslar inte svenska skidåkare med.

De lägger i nästa andetag till att “hen” är ju inte fälld, har aldrig blivit ertappad med doping. Här kommer vi in på svårigheterna med att ertappa. Lance Armstrong blev heller aldrig testad positiv, detsamma gäller Marion Jones, eller Michael Rasmussen, många kan läggas till den lista av dopare som aldrig testats positiv för doping. De dopade sig i många av fallen genom hela sin aktiva karriär, trots det testades de inte positivt för doping. De fuskade under många år, men kunde inte sägas vara dopade.

Blodvärden och bloddoping

I de analyser som Uppdrag granskning nu gjort så är det framför allt bloddoping som är aktuellt, det behöver alltså inte handla om några förbjudna preparat, det är blod som tappats ur kroppen vid en tidpunkt, för att återföras till skidåkaren vid en annan tidpunkt. Det är precis detta som analyserna visat, en onormal sammansättning av blodet. Det kan vara en onormalt hög andel röda blodkroppar, det kan vara en avvikande andel “unga blodkroppar”. Ja något som uppkommer då man “spetsar blodet” med extra blod som tappats ut vid ett tidigare tillfälle. Man rubbar en fördelning av blodets ingående komponenter.

Blodvärden på 17 eller som man brukar säga ett Hb på 170 är väldigt högt, det är ett mycket tjockt blod. Det lite paradoxala i sammanhanget är att träning sliter på blodkroppar och hårdträning sliter ännu mer på blodkroppar, så vid hård träning/tävling är värdena ofta ganska låga. Höghöjds träning som många vill koppla det till är inte en rimlig förklaring, det har mängder av studier visat. Dessutom så normaliseras blodvärden efter en mycket kort tid på normalhöjd, det innebär att har man fått en ökad andel röda blodkroppar så producerar kroppen mer plasma då man kommer ned på normalhöjd, värdena blir då återställd, men blodmängden är i gengäld ökad. 

Här blir man ju då så trött på att få höra den ena efter den andra som uttalar sig till skidåkarens försvar. Ett värde på som avviker så påtagligt är till 99.99% säkert från en dopad skidåkare, det visar statistiken. Det finns en liten, mycket liten chans att blodvärdena skulle kunna vara som de är utan att det rör sig om bloddoping. 

Mattias Fredriksson säger i ett uttalande att det vore bra att få reda på när under säsongen proverna togs och under vilka omständigheter. Han har helt rätt i det, men att 300 av 2000 skulle vara sjuka, vara under återhämtning från höghöjd, eller något annat som kan förklara höga blodvärden är rätt osannolikt. Det var dessutom skidåkare bland dessa 300  som hade upprepade onormalt höga värden, återigen, mycket osannolikt. 

Hur ställer sig FIS till detta?

FIS är även de kritiska, jag begriper inte varför, de borde vara glada att detta kommer fram, eller kanske inte! Mattias Fredriksson säger att det är märkligt att FIS inte reagerat på så höga blodvärden, helt rätt. Det borde ha kommit fram och det borde ha testats mer. Idrottare med för höga, misstänkt höga blodvärden brukar kunna stoppas från att tävla. Det skedde inte i detta fallet med den svenske skidåkare. Det framgår inte heller hur det hanterades i de andra fallen med onormala värden. FIS kanske inte vill se sanningen och riskera att konstatera att skidåkning på elitnivå är fyllt av dopade skidåkare. Det kan vara okunskap och naivitet som gjort att dessa analyser inte gjorts tidigare. Det kan även vara korrumperat bland de inblandade inom FIS? Det kännas lite långsökt att påstå att värden skulle vara fel för 300 åkare.

Personer på positioner som är högt uppsatta och som kommer i kontakt med detta, de borde rimligtvis begripa lite enkel statistik, kan man ju tycka. Att med lite taffliga förklaringar om höghöjdsträning, magsjuka med mera förklara flera onormalt höga blodvärden, upprepade höga blodvärden, det låter i mina öron vare sig värst övertygande, trovärdigt eller vettigt.

Historien upprepas, gång på gång

Dessa 300 åkare visar att skidåkning är minst lika drabbat av doping som cykel. Jag har skrivit om detta många gånger tidigare. Bland annat

http://velocipeter.se/velocipeter_rapport/kampen-mot-doping/

I denna och några andra texter har jag påtalat att doping förekommer överallt, varför skulle det inte göra det? Konditionssporter har alla samma fördelar av att dopa sig med EPO, bloddoping, testosteron med mera. Det är garanterat lika vanligt bland längdskidåkare och långdistanslöpare som bland cyklister.

Friidrott som jag vurmar så för, det är väldigt nedtyngt av dopingfall, det ena nya efter det andra. Så trist!

Skidåkning har en lite trist historia vad gäller doping och det verkar ju dessvärre inte vara så värst bra trots det idag heller. Snarare värre än någonsin, med facit från Sotji OS och det systematiserade ryska fuskandet. 

FIS borde vara väldigt transparenta och hellre spela med öppna kort, ta emot sådana här granskningar och inte kritiskt bortförklara det. FIS har på lång sikt inte något att förlora på att hjälpa till, bistå med information. FIS kanske är som FIFA, korrupt och trögt, fyllt med mutkolvar? Det är en förklaring till motviljan och kritiken till denna granskning.

Makt korrumperar, inte tu tal om det. Låt inte någon person sitta mer än max 4-6 år på en högre position eller i en topporganisation, politiskt parti, regeringsställning, det blir för många ryggar att klia och för den delen bli kliad av själv.

Låt skidåkaren uttala sig och förklara detta. Är samvetet rent så är det väl inte några problem. Egentligen är det ju rätt oväsentligt vem personen är, och att det är en svenska bland dessa. Det är en person i mängden. Det är snarare omfattningen på fusket som är graverande.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om idrott.

Gråzonen med astmamediciner

Insåg nyligen att min text för ganska precis ett år sedan var synnerligen träffande, för många och på många. Det var min text En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengarDet visade sig återigen vara en av de nämna idrottarna som hamnat i blåsväder. Teres Johaug som nämndes blev till slut fälld, 18 månaders avstängning, Chris Froome som nämns, har nu ertappats med  för höga blodvärden av en visserligen tillåten substans, men långt över det tillåtna.

Härom dagen läste jag tidningen “Idrott och kunskap” på biblioteket. I nummer 5 2017 så är det en artikel om just fusket eller gråzonen med astmamediciner. Astmamediciner har ganska entydigt visat sig inte ha någon positiv inverkan på friska individer. Forskningen har visat att  ta astmamedicin leder inte till en nämnvärt bättre prestation. Det har stämt så länge doserna var normala, normala doser är de som sjuka individer tar för att lindra astma-attacker och symptom. Doserna som idrottare, elitidrottare tar är så enormt mycket högre att det är något helt annat. Här har forskningen inte gjort några större studier. De tester som nu gjorts med stora doser har visat sig ge stora positiva fördelar för de som tar dessa mediciner.

I artikeln kan visas på påtagligt ökad styrka och prestation för de som tar astmamedicin. Inom elitidrott är det ofta små justeringar och förbättringar som avgör, att då få någon/några procent förbättrade odds är en dramatiskt förbättring och sannolikt avgörande för resultatet.

Lite ironiskt i hela detta är att det återigen är Team Sky som är aktuella. Sky har uttalat gått ut och sagt att de tar starkt avstånd från allt vad fusk och doping heter. De befinner sig som jag skrev i den tidigare artikeln i denna “gråzon”, en zon där saker och ting är tillåtna, där det är lite oklart vad för effekt saker och ting har. En zon där etik och moral är lite satta ur spel.  Det är oklart vad för effekt dessa tillåtna preparat har på idrottaren, gränsvärden är inte vetenskapligt satta. Chris Froome som så starkt uttalade sig mot detta för ett år sedan är nu ertappad med dubbla det tillåtna värdet för en astmasubstans i blodet. Nivåer som är mycket höga jämfört med vad sjuka individer i normalfallet tar och kan ha i blodet. Det är inom idrott WADA som sätter dessa gränser. Varför man tillåter så mycket högre värden inom idrott än för sjuka individer i övrigt verkar väldigt oklart. I synnerhet då just astma är lite oklart definerat. Om en individ har astma eller ej är alltså inte helt glasklart, det finns olika test som visar lite olika utfall då man testar.

Hur vanligt är det med astma?

Frågan är inte ny, den var exempelvis upp tidigare då det norska skidlandslaget använde astmamedicinering och apparatur för att behandla sk. “astma” på större delen av skidlandslaget, hade då alla astma? Nej, det var fler i det norska skidlandslaget som inte diagnostiserats med astma.

I artikeln i idrott och kunskap presenteras några siffror kring astma. De som sticker ut är framför allt konditionsidrotterna, så som längdsidor, triatleter och simmare. För cykel presenteras inte någon siffra, där har det dock varit en hel del turbulens kring vissa individer, så som nu Chris Froome, tidigare Bradley Wiggins, Alberto Contador, Alessandro Petacchi och Diego Ulissi, med flera. Även tidigare hade Team Sky svårigheter att visa på varför Bradley Wiggins hade sådana allvarliga astmaproblem och i synnerhet inför de större loppen som Tour de France med flera.

Inom längdskidåkning är det 7-8 gånger vanligare med astma än bland människor i övrigt. Där har förklaringen varit att de inandas så mycket kall luft att det triggar astmatiska besvär. Bland simmare har förklaringen varit att de inandas stora mängder av klor. Triatleter är dock inte helt lätt att förklara, de tävlar under varma omständigheter och simmar inte i klorhaltigt vatten. Andelen astmatiker bland triatleter är i paritet med längdskidåkare, det vill säga 7-8 gånger vanligare än bland människor i övrigt.

Vad är rimligt för en person med astma?

Katie Compton är en tungt meriterad kvinnlig amerikansk cykelcross stjärna, med en mängd nationella och internationella vinster så har hon en mycket lång lista med meriter. Hon är och har varit astmatiker under hela sin karriär. I en intervju uttalar hon sig och säger “jag har en känsla av att det är något lurt med det här (syftar då på fallet med Chris Froome), eller så är han ett avvikande fall (vilket Skys ledare David Brailsford säger i intervjuer). Hon berättar om hennes problem med sin astma och dagar då hon har allvarliga problem så går det inte att genomföra loppen, dagar utan problem så är jag kapabel att vinna. De gånger hon tvingas bryta och ta sina medicin så är nivåerna och mängderna av astmasusbstanser i blodet likväl under den tillåtna nivån. Ta medicinen och allt blir då lugnt, men att sedan sätta sig på cykeln och  ta i igen, det utlöser bara en ny attack som leder till att man måste ta mer medicin.

Så vad som verkligen försiggår med fallet Chris Froome är för henne lite märkligt. Han presterar ju på topp hela tiden, tar de precis tillåtna mängderna och verkar inte få några anfall. Han säger sig ha tagit doser som vanligt och det är doser som är inom gränserna för det tillåtna. Att han sedan har det dubbla tillåtna värdet i sin urin, det kan han inte begripa.

Det är fler aktiva elitcyklister som reagerar på användandet av astmamediciner, det svenska skidlandslaget likaså. Skidlandslagets ledning har tydligt sagt att det är mycket tveksamt och inte i linje med vad de förespråkar. Cykelproffset  Tim Wellens (Lotto Soudal) sade även han att det är märkligt med all användning av astmamediciner, han drog sig själv ur Tour de France ifjol på grund av andningsvårigheter, hellre det är än att hamna i all denna snåriga användning av tillåtna preparat.

Astmatiker vinner mer än icke astmatiker

I artikeln kunde man även  läsa att närmare 70 % av vunna skidtävlingar var av påstådda astmatiker. Då kan man ställa sig frågan. Tränar dessa som vinner mer än övriga? Träning de hårdare, kanske mer och får på så sätt en triggad astma? Eller är det så att det vinner för att de tar astmamedicin?

Andra siffror som finns att tillgå är från OS 2012 i London, där var 700 av 10 000 påstådda astmatiker (ha då i åtanke att det var alla utövare, alltså inte enbart konditionsidrott), vilket är i linje med hur antalet ser ut i verkliga livet. Tittar man sedan på de som vann så var det dubbelt så vanligt bland astmatiker att vinna, jämfört med icke astmatiker.

Att flera utövare än genomsnittet har astma inom elitidrott är nog ingen som reagerar över. Det kastar dock ett märkligt ljus över det hela då andelen som vinner är så stor andel astmatiker. Dessutom tillåter WADA lite märkligt höga nivåer i blodet. Jag hade själv astma som barn, det var då lite som Katie Compton sa, dagar då astman triggades, då var det mer att gå och kamma sig. Det gick inte att tävla, eller träna.

Wada borde göra något åt detta.  Det är ju naturligtvis väldigt tråkigt för en som lider av astma att kanske inte kunna tävla. Sånt är livet, det är inte helt rättvist. En person som vill bli sprinter, men saknar de rätta generna? Skall den få ta del av gendoping för att kunna konkurrera med de som har de rätta genetiska förutsättningar?

Tänk om Mo Farah ville bli sprinter, vem vet? Han presterar, ju vilket fall bra på långdistans.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös Betraktare.

Hellre mekanisk doping än all annan doping, eller?

Hellre en dopad cyklist än en dopad cykel (gömd motor) i cykeln! Ett synnerligen märkligt uttalande som Riccardo Riccò slängde ur sig. Han gjorde uttalandet samtidigt som han meddelade att han tänkte börja tävla igen. Vill tydligen tillbaka till eliten, men alltså inte med en motor i cykeln, övrigt lämnat osagt.

Riccardo Riccò vill komma tillbaka (Velonews), han annonserar det med ytterligare ett korkat uttalande. Han intervjuades i två av de större nyhetssiterna om cykel på nätet. Hans andra uttalande finns att läsa i cyclingnews. Riccardo Riccò är cyklisten som bloddopade sig själv och var snubblande nära att dö på kuppen. Blodförgiftning och en massa andra komplikationer gjorde att han upptäcktes under själva utförandet, blev inlagd på lasarett och självfallet avstängd från idrott.

Uttalande om mekanisk doping är han dessvärre inte ensam om. Flera andra, bland annat en tidigare storhet som Eddy Merckx har uttalat sig precis likadant. Mekanisk doping är värsta formen av doping, MYCKET värre än exempelvis EPO, bloddoping, steroider med mera. Helt ärligt begriper jag inte det uttalandet. Är det ett sätt att urskulda sig själv, att på något sätt förmildra vad man själv pysslat med? Säger man det tillräckligt många gånger så blir det en sanning, mekanisk doping är värre än all annan form av doping…

Några exempel på böcker som handlar om fusket in om idrott.

Varför skulle mekanisk doping vara värre än all annan doping? Fuska går ju att göra på så många sätt, doping är ju ett, att hänga i följebilen för länge är ett annat, hålla i den extra vattenflaskan som man får från följebilen en annan, att kemiskt dopa sig är ett sätt, precis som att mekaniskt dopa sin cykel med en gömd motor. I slutänden är det ju likväl precis samma resultat man vill åt, man vill vinna, prestera bättre. Det är självfallet grader av fusk, att hänga några sekunder för länge i följebilen eller hålla i vattenflaskan ett par sekunder är ju naturligtvis inte den allvarligare formen av fusk.

 

En motor ger kanske 50 watt extra, EPO ger kanske 50 watt extra, anabola steroider ger kanske 50 watt extra, vad är skillnaden?

De har så fel, de beter sig synnerligen korkat. Mekanisk doping är fusk, precis som bloddoping, EPO, anabola steroider, det går inte att säga att det ena är värre en det andra. I mina ögon finns det inte skillnader. Fusk är att bryta mot uppsatta regler.

Slut på fuskandet?

Riccardo Riccò visar även lite med sitt uttalande att han ser lite förmildrande på sin bloddoping, är han verkligen välkommen till tävlingar, har han verkligen rannsakat sig själv och inset att han gjorde fel? Jag hade inte velat ha en sådan person på banan. Han är ytterligare en vilsen själ som är så fel i sin tillvaro, förmodligen inte enbart på sin cykel.

Läs gärna några av mina andra inlägg om doping.

Tillåt doping inom elitidrott
Johaugs läppsalva var för fotsvamp
En gråzon inom elitidrott där de med mycket resurser spenderar både tid och pengar

Läs gärna mina andra sidor . Vakthunden och Rastlös betraktare, mer om annat, mindre om sport och idrott.

Cykellaget utan orakade cyklister

Att cyklister och cykelsporten är på gränsen till tramsigt fåfänga och lite väl utseendefixerade var inte något nytt. Här rakar även motionärer sina ben och ibland även armar, argumenten är vitt skilda varför man gör det. Vid närmare granskning är det i slutänden fåfänga som är anledningen.

Strumpor får inte se ut hur som helst, byxor och tröja skall se ut enligt vissa snitt, hjälmen skall ha en viss form och färg. Kanske inte så mycket att lägga energi på och bli upprörd över, egentligen.

Det Belgiska cykellaget, Sport Vlaanderen tar det dock till en ny nivå. För några veckor sedan gick direkturen ut med att skägg på cyklisterna förbjuds. Vad är anledningen till detta, kan man ju undra. Lagets sportdirektör tycker man skall se elegant ut när man cyklar, smuts och snor i skägget ser äckligt ut. Säg den idrottare som verkligen tar i som är snygg och ser bra ut.

Jaha, ja det är lite som diskussionerna inom EU om röda jordgubbar, raka gurkor, hur skall en passande banan se ut.  Är fokus verkligen på rätt saker?

Vad är det för fel på ett skägg?! Det finns bra sidor på nätet som sportdirektören uppenbarligen missat. Elegant short beard eller Elegant long beard. Bara att välja, nu kan ju inte alla ha skägg.

 

Läs gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om annat, mindre om sport.

Regn och rusk, håll dig och din cykel ren med stänkskärmar

Hösten är här, dock inte någon påtaglig kyla. Åtminstone inte i Skåne. Däremot så är det blött. På vägar och i skog och mark är det nu riktigt blött. Ett par skärmar är både bra för sämjan i leden vid landsvägscykel, den som ligger bakom en utan skärmar brukar göra det en gång, inte mer. Så skärmar, gärna med “kompislapp” om det krävs är sunt förnuft och omtanke.

Soma Rain Dog 37mm skärmar till din cykel, (silver och champagne färgade). Crud RoadRaces MkII, svarta.

Har du en grövre cykel som har mer plats för skärmar, då är Soma RainDog perfekt, montera en kompislapp och du är redo. Läs om dessa på Soma webbplats., dessa skärmar är 37mm breda, har även en variant som är 45mm. Mät i framgaffel och bakgaffel på din cykel, är det smalare än 37mm, läs då lite till, räddningen är nära!

Är det för trångt och vanliga stänkskrämar kanske inte passar, då har vi Crud RoadRacer, tunna skärmar som är långa nog för att skydda både dig och bakomvarande cyklist. Läs mer om dessa på vår webbsida, Crud RoadRacer MK II

Vi säljer just nu ut dessa och har riktigt bra priser på dessa skärmar.

Crud Roadracer MK II 195:-

Soma Rain Dogs 130:- (finns i två bredder, 37mm och 45mm)

 

Stänkskärmar

Soma Rain Dogs 37mm och 45mm  finns i silver och Champagne färgade.

Stänkskärmar

Crud RoadRacer MK II. Passar de flesta vanliga racercyklarna på marknaden.

 

Crosscykeln redo för en träningsrunda i vinterkyla med snö

Crosscykeln redo för en träningsrunda i vinterkyla med snö och ca. -8- -10 grader

 

Godsaker för cykling under den kyligare delen av året

Efter ett par dagars utförsäljning under sommaren så är delar av sortimentet borta, det är sålt. Det finns dock en hel del bra grejor inför höstens/vintern/våren kvar. Saker som kanske värmer mer. Se bl.a i 3 olika ark. Det kommer allt eftersom att fyllas på i dessa.

Pearl Itzumi skoöverdrag. Finns i både gult och svart.

 

Nedan är lite av de som finns kvar, bäst är nog att kika i de olika arken och kanske även i webbshoppen. Webbshoppen är dock inte uppdaterad i tillräcklig utsträckning, där kan det var så att det är slutsålt. Håll bara ögonen öppna, vi kommer under oktober att hålla öppet en helg då man kan komma och kika i butiken, kanske prova skor eller kläder. vi annonserar på Facebook och här.

 

 

Vill nämna några saker som det finns ganska mycket kvar av:

Gaerne Atrix, en varm skön sko för SPD. Den är dessutom helt vattentät.

Vi har fortfarande Bont skor kvar, passa på att köpa en av marknadens skönaste skor. Värms för att passa just din fot.

Skor – Gaerne Atrix, fina vinterskor. Bont sommarskor, ej alla storlekar, men väl stor möjlighet att göra riktiga fynd. Dessa säljer vi ut från 1500 och billigare.

Överdrag av olika typ – Skoöverdrag, både vinter-, sommar-, regn och tåöverdrag för skor. Arm- och benvärmare. En del tunnare jackor, framför allt i damstorlekar.

Campagnolo: Kör du med Campagnolo, har du inte heller uppgraderat din cykel till 11-delat. Då kan du göra fynd, vi har mycket kassetter för Campa 10-delat kvar. Likaså beomsdelar, vajrar, höljen lager med mera.

Kläder: Här är det framför allt damkläder kvar, både långa och korta byxor. Jackor, framförallt vindjackor (Pearl Itzumi). Vi hittade en kartong med Castelli kläder, byxor och jackor mycket fina, här är det endast enstaka av varje storlek så först till kvarn har störst möjlighet att välja rätt storlek.

  • Handskar – både vinter och sommar handskar.
  • Arm och benvärmare, mycket kvar.
  • Hjälmar börjar nu bli utplockat, men priserna på det som finns kvar är väldigtr attraktiva.

Sadlar: Har ett flertal riktigt fina sadlar kvar. Det är primärt Selle Italia sadlar, men det finns även andra märken.

Sadlar till racercykeln

Selle Italia sadlar.

Annat som kan vara intressant är:

  • Bromsdetaljer, framför allt bromsbelägg (både till fälgbromsar och skivbromsar), men även kompletta bromsar.
  • Minipumpar, golvpumpar,
  • slang-, däck (mycket tubdäck)

 

Är ni intreserade, skicka då ett e-post meddelande så kan vi hålla öppet. Vi har numera inte öppet i veckorna, endast på uppgjorda tider. Vi kommer som redan nämnts att hålla öppet en helg i oktober.

Läs gärna mina andra bloggar Rastlös betraktare (mer om foto och annat, inget om sport) och Vakthunden som tar upp en massa annat.

Garmins dåliga service, drivs den av profithunger?

Egentligen så vill jag helst inte skriva sådana här inlägg, men efter det sista som hänt nu så känner jag att jag tvingas till det. Det är ett klagomål och en avrådan till inköp.

Jag har i alla tider mätt, räknat och haft koll på data, framför allt min träningsdata. Det är puls, det är sträckor, det är effekt, ja det mesta som man kan mäta. Mina första pulsklockor var från Polar (90-talet, en Accurex, sedan en Xtrainer) och faktum är att dessa fortfarande fungerar bra. Jag övertygades dock till slut att köpa mig en GPS baserad klocka. Garmin kommer från GPS sidan och sedan lagt till pulsmätning i sina produkter. Polar kom från andra hållet, de hade en välutvecklad pulsmätning och lade sedan till GPS, dock först senare än Garmin. Jag köpte alltså en Garmin Forerunner 110 och sedan en 210.

Hur som helst så vill jag avråda de som funderar på att köpa träningsklockor från att köpa Garmins produkter, varför? Jag skall redogöra för min åsikt (andra har kanske en annan åsikt, men detta är empiriskt väl grundande påståenden) :

  • Garmin har inte ett långsiktigt tänkande i sina produkter, de håller inte för hårt och långvarigt användande. Allt de gör är i plast, plast är en miljöbov och deras plast tål inte seriös användning. Jag har som exempel haft 3st löparklockor, där alla tre fullständigt rasat samma i armbanden.
  • Garmins service är riktigt förfärlig, de reparerar inte, de byter ut!  Går ett armband på en klocka sönder så förväntas det kunna bytas ut. Inte hos Garmin, där får man köpa en ny klocka till vad de säger bra pris. De anser sig vara välvilliga och ge ett bra erbjudande. Fel! Klockarmband är ju verkligen slitage grejor i vart fall på sikt, det är helt rimligt att kunna byta,. Så ett trasigt armband kostar 800 + frakt att byta. Garmins armband går ofta sönder efter en kort tid, utan att ha använts så värst mycket. Är det en utarbetad strategi?
  • Garmin har plast i  det mesta, knappar, armband, ja i stort sett hela klockans utanpåliggande hölje med tillbehör är i plats. Plast åldras av solljus. Garmins plast verkar vara synnerligen känsligt. Alla mina 3 Garmin klockor jag haft,har efter 2-3 år börjat gå sönder i armbanden, alla på samma sätt. Se bil nedan.
  • Plast åldras men Garmin verkar ha satt i system att dels tillverka saker som inte håller, dels inte ens kunna byta batteri. Vid problem vilka verkar uppkomma väldigt lägligt, 2-3 år efter inköp så erbjuds man snarare köpa en nya produkt än en reparation. Polar som jag kan relaterar till har flera år efter garantitidens utgång fixat sina produkter utan kostnad. Jag hade kunnat betala för det, men nej det har varit kostnadsfritt. Dessutom, de reparerar sina produkter. De äldre klockor jag har kan dessutom byta batteri, till och med så att jag kan göra det på egen hand.
  • Då jag drev min affär med träningsprodukter, sålde jag både Polar och Garmin. Garmin hade en policy att sälja sina produkter var som helst, de kontrollerade inte återförsäljarens kunnande. Garmins klockor finner man på ElGiganten, Media Markt, med flera. Polar och andra seriösa märken tar kontakt och man får besök av försäljaren, man för en kontinuerlig dialog. Jag försökte göra det med Garmin, där var det profithunger som avgjorde. Jag kunde inte konkurrera med de stora köpcentran som sålde Garmin. Det pris som jag köpte in klockan för, det såldes den för på dessa stora varuhus. De värdesatte med andra ord inte kunskap om produkterna, de värdesätter uppenbarligen inte heller kvalitet och god service. Hellre då sälja fler klockor än att sälja via kanaler som kan ge passande rekomendationer om träningshjälpmedel.
  • Pulsmätningen är bättre, var i vart fall bättre på Polars och Suuntos klockor. De hade tidigare en mycket bra mjukvara, numera finns det dock en mängd fria mjukvaror som exempelvis Golden Cheetah (mycket bra).
  • Garmin har haft stora problem med sina pulssensorer, de har mycket ofta efter en tids användning börjat visa helt felaktiga pulsvärden, antingen har pulsen skenat iväg, upp emot 250 slag i minuten. Det kan även gå åt andra hållet, ligga på en mycket låg nivå, 60-70 slag i minuten, trots hård ansträngning.
  • Supporten på Garmin är vare sig trevlig eller välvilligt inställd. De gånger jag tvingats ha att göra med den så har den inte varit bra.

Har nu helt gett upp efter sista kontakten med Garmin support. De erbjöd mig alltså att byta ut klockorna mot rätt mycket betalning, vilket jag inte var intresserad av. Jag kommer nu att kassera dessa klockor och hädanefter gå helt och hållet över till Polar, Suunto eller någon annat mer kvalitetstänkande märke. Garmin är inte kvalitet enligt mig, inte deras löparklockor i vart fall.

Läs gärna mina andra sidor Vakthunden och Rastlös betraktare mer om annat, mindre med koppling till idrott och sport.

Johaugs läppsalva var för fotsvamp

Till slut har den utdragna historien om Terese Johaugs läppsalva (Trofodermin) och hennes positiva dopingtest fått ett slut. CAS, den internationella idrotts domstolen har slutligen slagit fast att avstängningen skall gälla 18 månader. 1 1/2 år, fram till april 2018.

Hon är helt förkrossad och anser sig oskyldigt dömd.  Många andra  anser inte att hon är oskyldigt dömd.

Egentligen så var hennes salva för fotsvamp, eller var det genomskinlig skokräm? Hon kikade ju uppenbarligen inte inte på tuben med salva, så det skulle ju rimligtvis kunna vara så. Det skulle kunna vara kaviar, solskydd, myggmedel, “brun utan sol”, kräm för bättre hårväxt, lädersmorning, listan kan göras lång. Jag hittade visserligen på detta med salva för fotsvamp, jag vet alltså inte vad det var hon hade för salva. Men att helt lita på en annan person, utan att ens kasta ett öga på tuben (i just detta fallet) låter som en mycket märklig och dum lösning. Det var en dum lösning! Hon kan ju inte ha kikat på förpackningen, se själva hur bilden på kartong med tub ser ut, nedan.

Även om hon kanske inte kan italienska, jag hade i vart fall funderat och frågat,  visat denna för både en och två personer. Misstänksam hade man varit. Det har ju även hänt den bäste att man tagit fel tub.

trofodermin

Så här kan det ha sett ut. Trofodermin köpt av Sveriges Radios korrespondent i Italien. Foto: Margareta Svensson/SR

Hennes resonemang är ju då lite märkligt och det är väl det som många reagerar på. CAS gjorde definitivt det. Att helt kalla sig oskyldig går inte, man har ju alltid ett eget ansvar.

Finland reagerade på detta och ansåg till och med att det var ett lindrigt straff. Hade det varit en ryss, ja då hade det minsann varit helt andra bullar! Förmodligen…

Det hade ju inte varit ens möjligt med all välvilja i världen att släppa igenom detta, oavsett hur oskyldig hon är, var. Hur hade varje annat enskilt fall då hanterats i framtiden?

Nu kan man äntligen släppa detta och ägna sig åt något annat viktigt, färgen på jordgubbar inom EU, eller kanske diskrimineringen på Jägersro. Kvinnor får nämligen komma in gratis på galopp, de får dessutom “bubbeldricka”,  hur kan det vara möjligt?

Läsa gärna mina andra sidor Rastlös betraktare och Vakthunden, mindre om sådant som har med idrott att göra, mer om annat som har med livets väsentligheter att göra.

Tips på film

Är du det minsta intresserad av doping, ja då har du en film här. Är du Rysslandsvän, eller snarare Putinvän, se då detta, kanske få du andra tankar. För en knapp vecka sedan så släptes filmen “Icarus“. Jag tittade på den igår. En film med ambitionen att avslöja tillvägagångssätten för dopinganvändning bland idrottare. Hur lyckas vissa undgå upptäckt? Vissa personer, tag som exempel Lance Armstrong, vilket kanske är det mest uppmärksammade dopingfallet. Han testades runt 500 gånger, men lämnade aldrig ett positivt test (officiellt). Med facit i hand och vetskapen om att han dopade sig under hela sin karriär, hur kan detta vara möjligt? Det som kommer fram, dessa systematiska dopare som inte åker fast, de är inte ensamma udda typer på sin kammare, nej detta är ett grupparbete. Från idrottsutövaren upp genom hierarkierna till mycket högt uppsatta personer. Skrämmande!

Syftet med filmen var till en början att försöka avslöja hur dessa fuskare kunde ta sig igenom dessa nät av kontroller och granskningar. Vad som dock kommer fram är något större och synnerligen aktuellt nu (augusti 2017).

Jag är personligen intresserad av dopingfrågor och även dessa gråzoner, dessa zoner där man är på gränsen till det otillåtna. Dessa  gråzoner förekommer inom alla sporter, i synnerhet på elitnivå. Doping förekommer inom alla sporter. Är det över huvudtaget möjligt att helt få bort det?

Se filmen, den finns på Netflix, men sannolikt även på andra ställen.

För den som vill läsa mer

För de som är intresserade av detta med doping och vill läsa eller se mer. Jag har några fler inlägg, en del länkar vidare till andra sidor.

Tillåt doping inom elitidrott
IAAF mörkar doping inom friidrott
Kampen mot doping
Dopinghärvor till höger och vänster

Läs gärna mina andra sidor, Vakthunden och Rastlös betraktare, inte så mycket om sport, men väl om annat.

Några exempel på böcker som handlar om fusket in om idrott.