6-dagars i Köpenhamn

6-dagars i Köpenhamn en fest för cykelintresserade eller ej. Cykelvärldens gocarts är på besök,  där olika moment avlöser varandra till till ljudet av hög musik och otroligt liv på läktarna.

6-dagars i ballerup är en deltävling bland ett flertal 6-dagars lopp i Europa, där det bl.a. tävlas i London, Gent, Rotterdam, Berlin, m.fl. Det är ett koncept som namnet antyder och löper över just 6 dagars tävlande. Under dessa dagar är det tävlingar varje dag och dessa startar oftast på kvällen och håller på till sent inpå natten. Olika typer av tävling avlöser varandra under dessa timmar. I Sverige är detta obefintligt, det räcker dock att åka över sundet för att få uppleva detta. Ballerup super arena håller detta evenemang årligen, cykel som sport är en helt annan grej i Danmark, kommer man sedan ned mot Holland, Belgien så är det stort. Läs gärna inlägget från ifjol, då vi också besökte tävlingen. Sverige är ett U-land inom cykel.

DSC_7547-06022016-196 DSC_7568-06022016-196

DSC_7528-06022016-196

Bild 3: Jesper Mørkøv avlöses av Alex Rasmussen under 60 minuters jaktlopp. Danmarks stora stjärnor inom denna tävlingsform.

60 minuters jaktlopp

Kvällen inleds med en presentation av de tävlande paren (de tävlar i par), mycket pampigt med nedsläckt arena och endast respektive par är upplyst när de till ljudet av hög musik presenteras ett efter ett,  varv efter varv. När det sedan är avklarat så kör det igång och start för kvällen är 60 minuters jaktlopp. 6-dagars har vissa moment som återkommer flera gånger under dessa dagar, en del mer eller mindre dagligen, just dessa jaktlopp i olika längd är återkommande. Om det är samma typ av program för alla de olika deltävlingarna ute i Europa är osäkert. Vissa av momenten riktigt bra underhållning och det händer något hela tiden, dessa jaktlopp är så, nya attacker avlöser varandra. Jag skrev vid fjolårets tävling att tavlan i centrum av arenan fyller en viktig funktion, detta gäller i synnerhet vid jaktlopp, under lördagen så var det 2 sådana lopp, ett på 60 minuter och ett på 30 minuter, först och sist på kvällen. Där går det framför allt ut på att bevaka sina konkurrenter och helst varva fältet. Under partier av loppet är fältet splittrat och det är lite rörigt, på tavlan kan man då se om ett par har varvat eller är varvat  i förhållande till övriga i fältet. Sammanfattningsvis så skall varje par, man tävlar i par där en cyklist åt gången är på banan och cyklar köra så många varv som möjligt under dessa 60 minuter. Den andra i paret cirkulerar då på banan, med jämna mellanrum så byter man cyklist som jagar. På bild 3 och 4 så är det växling av cyklister.

DSC_7569-06022016-196

Bild 4:

Derny Grand Prix

Under Derny GP så är det endast en cyklist per lag(team) på banan och de har alla varsin moped framför. Bilden nedan illustrerar hur det ser ut, först i mål vinner. Det är ett lopp på 40 varv. Det krävs god kommunikation mellan mopedföraren och cyklisten,  en god strategi krävs också. Här gjorde Lag 7 rent hus ifjol, Jesper Mørkøv lade under de sista varven (kanske 10 sista) in en riktigt hög växel och flög förbi övriga, det fungerade inte så bra under denna dags tävling. Det belgisk/danska paret (par 9) lade in en hög växel tidigt i loppet och avlägsnade sig alltmer från övriga fältet, det var till slut ett ointagligt avstånd som Jesper Mørkøv inte kunde hämta in. Det är inte helt ovanligt att kommunikationen mellan mopedförare-cyklist inte fungerat och cyklisten har blivit helt utelämnad, mopeden har helt enkelt kört ifrån cyklisten.


DSC_7955-06022016-197

Stayer Race over 20 km

Motor pace race, ett svenskt uttryck kanske finns men vilket fall är det i princip ett lopp över 20 km som körs med en motorcykel som sätter/bestämmer farten och bakom motorcykeln ligger cyklisten så nära som det tillåts. Se 2 bilder nedan. Moped duger inte här, det går för fort, det är stora BMW motorcyklar. Cykeln är i sig en lite märklig historia, där styre, ram och hjul är special anpassade till just detta lopp. Cyklisten sitter relativt upprätt, vilket kan verka motsägelsefullt, men fort går det, riktigt fort med snitthastigheter på uppemot 60 km/h. Detta är en tävlingsform som genomgått flera förändringar under årens lopp och det har inträffat riktigt eländiga olyckor, en del med dödlig utgång. Se klingan på cykeln nedan, den är enorm och ger en mycket hög utväxling.  Farten i loppet ligger en bra bit över 60 km/h varv efter var och i sluttampen på loppet säkert över 70 km/h.

DSC_8138-06022016-197

DSC_8090-06022016-197

DSC_8213-07022016-197

Hemmaåkarna och ett mycket vinstrikt par,  “par nr 7” (de har alltid nr 7), se bilden nedan. De har vunnit denna tävling 4 gånger, om det blir en 5 gång återstår att se. Lördagens tävlingar leddes av paret Jesper Mørkøv/Alex Rasmussen (par nr. 7), men då lördagen var till ända så hade de passerats och låg på en andra plats. Rasmussen såg riktigt sliten ut, det var inte något tryck i benen. Det är dock 3 dagar kvar så mycket hinner hända. Bilden nedan är från momentet “1 varv på tid”, där var det en riktigt svag insatts av dem, de hamnade på undre halvan i resultatlistan. Några som åkte otroligt bra var paret med hemmaåkaren Marc Hester/Jasper DeBuyst. Jasper De Buyst är en världsåkare och har många fina placeringar trots sina unga 22 år. Han är även proffs i Lotto-Soudal ett av tidigare team inom ProTour UCI. Efter lördagens avslutande tävling så var de i ledning före “par nr. 7”.

DSC_8191-06022016-197

Svensk cykel på deken?

Svenska elitcykel har en negativ trend och det har pågått under en längre tid. Svårt att säga vad Svensk cykel behöver för att locka fler till cykelsporten, att det behövs något är säkert. Sverige är idag en mycket marginel cykelnation, men med fina historiska resultat internationellt och många tidigare duktiga cyklister. Elitcykel i Sverige är mycket liten och dessvärre en krympande historia. Att Sverige helt saknar en godkänd velodrom är dessutom en riktigt trist insikt. Detta är underhållning så om inte annat så kan det locka åskådare och där det finns åskådare finns det pengar, där det finns pengar finns möjligheter.  Falun som håller Sveriges enda velodrom är bra i sig, men den är för liten för att arrangera officiella tävlingar, och den ligger dessutom en bra bit utanför de stora städernas närhet vilket gör att det inte blir en tillgänglig resurs på ett bra sätt. Trist att inte någon med lite kapital vill satsa på något sådant här, en arena som denna går att använda till mycket annat, i Ballerup så arrangeras det en mängd olika saker i arenan, det är ett vanligt golv för basket/handboll mm. inne i centrum på arenan. Koncerter går att hålla där, mm., inte minst så ger det möjlighet att träna cykel inomhus, på en velodrom!

I Sverige byggs det istället fullständigt menlösa arenor som Friends arena, Tele2 arena, arenor som blöder kopiöst. Lokalpolitiker och organisationsledare vill sätta avtryck i historien med pampiga arenor. De sätter avtryck, men dessvärre inte med önskad effekt och på ett sätt som främjar sporten. De går med så mycket förlust att fotbollsförbund, kommuner m.fl. får ta pengar från andra verksamheter och stoppa i de enorma håll som dessa skrytbyggen orsakat.

En sådan här arena kan bygga i befintliga lokaler bara de har rätt storlek, lite så som Falun gjorde. Det byggs skidtunnlar, vilka även de är stora investeringar och framför allt är det dyra att driva då de kräver kyla och ett helt annat underhåll.

Rekommenderas som underhållning,  det går att åka bil till Ballerup, parkeringen är stor så den sväljer många bilar.

Läs gärna mina andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om samhälle, foto och kultur, mindre om idrott och sport.

6-dagars i Köpenhamn, en folkfest

6-dagars i Köpenhamn, en fest fylld med fart, show och spänning. 29/1 till 3/2, 2015 är velodromen i Ballerup fylld med publik som kommit för att se elitcyklister och världsnamn som tävlar under 6 dagar i en mängd olika moment inom bancykel. Hit kommer entusiaster såväl som familjer för att se cykel i världsklass.

6-dagars har nu 50 år på nacken, från början kördes tävlingarna i arenan Forum inne i centrala Köpenhamn, numera förflyttad till Super Arena i Ballerup i utkanten av Köpenhamn.

Under den knappa veckan som tävlingarna pågår är det en mängd olika discipliner som skall avgöras, det är Keirin, madison, elimineringslopp i olika former, spurter, distanslopp på tid, mm.

Varje dag är det flera olika moment som avgörs och det i ett högt tempo. Pauserna mellan de olika tävlingsmomenten kan vara endast några minuter. Insprängt i programmet på lämpliga tidpunkter avbryts tävlandet för lite livemusik, eller andra former av uppträdande. Danmark har fina traditioner inom detta, med flera världsmästare och ett flertal världsnamn, som Ole Ritter, Mikael Mörkov, Alex Rasmussen, m.fl..

6-days opening

Det är upplagt för god underhållning. De tävlande får en värdig presentation, alla deltagande par, ja man tävlar parvis, cirkulerar i en nedsläckt velodrom med spotbelysning på det presenterade paret. Bilden ovan visar lite på hur det ser ut. Allt till dundrande musik i högtalarna, faktum är att det inte är tyst under hela tävlingen, musiken avlöses av speakerrösten.

I centrum hänger en stor display som är synlig för alla i hela arenan, den behövs. Det är under vissa av loppen otroligt svårt att hålla kolla på alla deltagande par, då varven i en fullstor velodrom är 250m så varvas cyklister om vartannat. Vid de flesta av tävlingsmomenten så räkas dels antal varv som körs, där är det bonus att försöka varva övriga cyklister, dels så samlas poäng vid spurter som läggs in med jämna mellanrum. Detta ger att varje lag dels får en summa på varv, relativt övriga lag. Så resultatlistan visar varje lags antal var, där det lag som kört flest varv står på 0, medan övriga får ett miunusvärde, de har alltså kört färre varv. Det andra värdet är antal poäng som samlats vid spurter eller vinster i de olika loppen.
Det är här som de centralt belägna tavlorna är stor hjälp, det är med dryga 30 åkare svårt att hålla koll på antal varv och poäng för respektive åkare.

Paced race

Ett lopp som är lite extra roligt att se är en variant av Keirin, här har varje åkare en egen “pace moped”, som på bilden ovan. Det går ordentligt fort där cyklist och paceåkaren måste vara synkade. De kör här 40 varv och först i mål vinner. Att ladda på för fullt är inte en god strategi, det krävs här taktik föra att vid rätt tillfälle lägga in tempoökning och om möjligt kunna gå ifrån övriga fältet. Föraren av mopeden ser lite ut som en Michelingubbe, som bilden ovan antyder, iklädd vit tröja och cykelbyxor.

Dessa mopeder som används är mycket speciella som det går att se på bilden, tanken sitter på styret och den går riktigt fort, de var uppe i över 60 km/h, kanske rent av 70 km/h. Det går att ana klingan med pedaler på som sitter på mopeden på bilden ovan, den används för att öka farten på mopeden, den som kör mopeden trampar med hela tiden och kan justera farten på lite olika sätt. Ett sätt är just att trampa på.

Ett annat tävlingsmoment som körs är 1 varv på tid. Där kör en av cyklisterna från varje par ett varv på tid, de får 5 varv på sig att få upp sin fart och med flygande start tas sedan tiden. Det är här farter över 70km/h som de snabbaste åkarna håller. Imponerande fort.

Detta är en upplevelse och kul även för de som inte är helt inbitna i denna sport. Det händer något hela tiden och under tiden finns det mat, dryck mm. att förtära och gå runt i arenan.

Vy över arenan

Något som inte framgår så tydligt och krävs att man är på plats för att framträda är hur doserade kurvorna är, de lutar 45 grader, vilket är rejält brant. Håller cyklisten inte farten väl uppe i kurvan så glider och slirar däcken cykel kanar ner, vilket är en katastrof och innebär en vurpa. Nu är det inte något dessa cyklister har problem med, de har en otrolig kontroll på sin cykel och krascher är väldigt ovanligt, detta trots att det under många av loppen är cyklister utspridda över hela banan och det är då uppemot 40 cyklister.

Detta kan rekommenderas för alla om inte varit på en bancykeltävling, det är underhållning på hög nivå. Tyvärr saknar Sverige helt velodromer frånsett den som finns i Falun, den uppfyller dock inte kraven på längd och storlek. Det är dessutom för lite med endast en enda velodrom i Sverige, i vart fall för att ge cyklister möjlighet att träna och tävla på en högre nivå. För boende i skåne är det smidigt att bara ta tåget och bussen ut till Ballerup, för övriga boende i Sverige får vi bara hoppas att det byggs lite velodromer även i Sverige.