Kampen mot doping

Såg igår ett bra program på SVTplay, en dokumentär på SVT som sändes 4 maj i år och handlade om arbetet mot doping. Ett jobb som till stor del drivits, tagits fram och utvecklats av den svenske professorn i medicin, Arne Ljungkvist. Helt makalöst jobb han gjort inom detta. Gubben är nu dryga 80 år och far världen runt som om åldern inte hade någon betydelse.

Ett otroligt viktigt arbetet och som jag ser det tyvärr nödvändigt, vem minns inte?

Ett dumhuvud och Elofsson

Det där vidriga smilet på idioten Mullegg vid prisutdelningen (dock inte på just denna bild). Han var ju helt från vettet, förmodligen sitter det kvar. Just detta fallet togs upp i programmet. Jag kan inte med den mannen, så fort hans fula tryne dyker upp så blir jag så förbannad.

Han nämner i programmet att det förs och har förts diskussioner om att släppa det fritt, doping skulle då inte klassas som förbjudet. Vilka signaler skulle det sända ut till ungdomar, blivande topp atleter m.fl.? Ett samhälle som accepterar vilka metoder som helst för att nå “resultat”. Prestationer bli ju inte något som går att jämföra eller mäta längre. Det var och är så långt från de tidigare idealen som det går att komma, pengar kan styra allt och amatörismen är då verkligen historia. Det är den ju visserligen även idag, i väldigt många sporter är det pengar som både hägrar och som även fäller avgörande för att kunna träna på ett sätt som gör att man kan nå till den absoluta toppen.

Jag kommer ofta tillbaka till doping och fusk, vet inte helt säkert vad det är som gör att jag dras till det. Fusk är något jag hatar. Idag är det vilodag i Giro d’Italia, hittills inga dopingfall. Låt hoppas att det skall förbli så hela loppet. Cykel som jag vurmar för är en sport med mycket pengar i omlopp, vilket ger incitament för doping,  det är även en sport med ett mycket mörkt förflutet  och mycket doping. Det  är även en sport som träningstiden är otroligt stor inom. Det gör att som amatör är det idag mycket svårt för att inte säga omöjligt att nå några större internationella framgångar. Doping är då för många en genväg. Astana som jag skrev om tidigare då de var på väg att bli av med sin Protour licens, dessvärre blev de inte det, som de nu kör så kan man nästan inte bli annat än misstänksam mot vad de käkar till frukost. Det är ju på gränsen till omänskligt. De har 6 åkare bland de 30 främsta, av dessa är 3 åkare bland de 5 främsta. Är dessa åkare nu rena så är det verkligen trist att jag har dessa misstankar, men det är så svårt att inte ha det.

TV-programmet är intressant och sätter även fingret på andra saker som är trista, doping eller beslutet att ta preparat för att påverka en prestation, eller ens utseende vilket är något som tenderar att bli allt vanligare, doping är alltså nu inte enbart till  för en prestation, det är idag många som tar förbjudna och farliga preparat med helt andra syften.

Dessvärre är programmet trots att det inte är så gammalt, redan lite föråldrat. Mikrodosering, mm. är otroligt svårt att upptäcka men har i nyare studier visat sig har en stor och i många fall tillräcklig inverkan på prestationen för att ge det där lilla extra som krävs för att nå toppen. Gendoping, hur skall man kunna spåra det?

Avslutningen på programmet är rätt symptomatiskt, vid VM i friidrott 2011 slogs endast ett nytt världsrekord, och de flesta av de som vann hade inte ens hamnat på prispallen för 10-20 år sedan. Detta till trots finns i dag mer dopingpreparat än någonsin tidigare att tillgå.

I bakgrunden av några av intervjuerna står några intressant böcker som skymtar förbi i rutan, jag kan rekommendera dessa för den som är intresserad av dopingproblematiken och mycket annat kring doping.

Litteratur

wpid-shot_1431975541187.jpg

Boken “Game of shadows” tar upp BALCO affären, men väger över rätt tungt åt baseball, där är dock en hel del med kopplingar till andra sporter och framför allt då friidrott.

En annan bok som doping mer generellt är Dick pounds “Inside Dope – How the drugs are the biggest threats to sport…”

Inom just cykel finns det massor av böcker att läsa, en bok som ger en annan bild av hela problemet är David Millars bok “Racing though the dark – the Fall and Rise of David Millar”.

Boken ger lite annan syn på doping och jag kan absolut inte säg att jag tycker det är Ok, men i lag som cykelsporten på proffsnivå har så är pressen helt gigantiskt tidvis på åkarna. Jag skrev om Fredrik Kessiakoff och hans Astana, där ledningen pressade åkarna till att i princip inte kunna göra något annat än ta preparat för att lindra smärta, prestera bättre osv. Fredrik valde i det läget att helt avsluta sin karriär, vilket är tragiskt, men starkt gjort.

David Walsh har fört en lång kamp mot framför allt Lance Armstrong, som med otroligt smutsiga medel och tilltag fick Walsh att gå på knäna, han har dock slutligen fått resning och hade rätt i det han skrev. Han har ett flertal böcker om den dystra sidan inom cykel, välskrivna och intressant läsning. Likaså Tyler Hamiltons bok, den beskriver i klartext hur de gick till väga med sitt fusk i US Postal, m.fl stall som han körde under sin aktiva karriär.

Vill man sedan ha lite läsning av annan karaktär så finns det massor av bra böcker, jag gillar Bradley Wiggins bok, likaså är Slaying the Badger, en bok om Bernard Hinault, den är tidvis smått bisarr och underhållande.

Vad som gläder mig är att SVT, reklamfri TV gör och sänder sådana här bra program, ingen kanal, jag menar faktiskt INGEN annan kanal har liknande program och är fritt från reklam. Eurosport är ju ett skämt med reklam hela tiden, TV4 är ju även det ett skämt med sin skit och full av reklam, de kanaler som håller en genomgående hög standard är faktiskt de som man får genom TV-avgiften. Tycker jag! Tittade efter denna dokumentär ganska omgående på en annan dokumentär, som jag dock spar att skriva om till ett annat tillfälle.

Vi ses ute på vägarna eller kanske här.