Tekniken hjälper, eller kanske stjälper?

Effektmätare är ett verktyg som verkligen funnit sin plats i cykelvärlden. Det finns idag en mängd varianter och de används av såväl elit som “Rune med träben”. Är det ett bra hjälpmedel och för vem? Vad ger den för information och hur skall den användas och tolkas?

Effektmätare är nog det mest mångsidiga och bästa hjälpmedel man kan få för att mäta en prestation. Det är lite som att säga hur mycket vridmoment och hästkrafter en bil har, men det säger dock inte allt (väghållning, acceleration, understyrning, överstyrning).

Pulsmätare som är ett populärt tillbehör för många som tränar konditionsidrott är strikt sett inte ett så objektivt verktyg, pulsen kan påverkas av så mycket, vätskebalans, temperatur, om man ätit nyligen, hur bra man sovit med mera. Saker som en effektmätare helt bortser från.

Effektmätare “för fältbruk” har nu funnits på marknaden i åtskilliga år, Tyska SRM kan nog anses som en av de första med en mätare för mer en bredare publik inom cykel. Innan SRM utvecklade sin effektmätare så var cyklister hänvisade till labbmiljö för att få reda på sin effekt. Det var för drygt 20 år sedan som SRM släppte sin första mätare till marknaden. Ohemult dyr och verkligen inte för vem som helst. Priset avskräckte nog många, men det fanns säkert även en konservatism och skepsis mot nymodigheter som dessa, som ofta med nya saker. De får jobbas in, skivbroms på landsvägscykel som ett annat exempel.

Felkällorna var flera och avvikelserna på mätvärdena stora, många ansåg inte att det var något att lita på och ha. Sin effekt kunde man få fram på en Monark ergometercykel, det var helt OK.

Idag är det något helt annat, effektmätare till cykel är idag marginellt dyrare än en avancerad pulsklocka. De har små felmarginaler, är smidiga och enkla att få ut data från. Det finns idag en mängd tillverkare, de sitter i vevpariet, navet på bakhjulet, i pedalerna, till och med mätare som uppskattar från GPS data tillsammans med vindmätare och lite uppgifter om cyklisten. Alla är inte bra, de med helt och hållet uppskattade värdena är rätt osäkra och blir då mer av en leksak.

Effektmätare, hjälp, eller kanske inte?

Mätare som rent fysiskt mäter effekten är idag pålitliga och bra. Vi ser idag ett utbrett användande av effektmätare, bland proffsen så finns det några som sticker ut i sitt användande, en av dessa är Chris Froome. Han sneglar konstant på sin mätare, ett fladdrande med blicken på omgivningen och cykeldatorn. En gissning är att de flesta (alla?) proffslagen använder effektmätare, om inte hela tiden, så i vart fall under träningsutvärdering och säkert under tempolopp.

Läser man artiklar om etapperna från Tour de France, Giro de Italia eller liknande etapplopp så är det diskussioner om snitteffekter, watt per kilo, med mera. I etapplopp med mycket cykling uppför strävar cyklisterna efter att maximera sin effekt per kilo kroppsvikt. De reducerar ibland sin kroppsvikt till det absurda. I Taylor Hamiltons bok “The Secret Race” beskriver han hur han mer eller mindre självsvälter sig, han har vid starten av Tour de France en mängd kroppsfett på 3-4 procent, det är otroligt lite, det är direkt hälsofarligt. Elitidrott är inte hälsosamt, kommer aldrig att vara det. Allt detta för att öka chanser för att cykla snabbt i bergen.

Effektmätaren har inte någon roll i viktminskningen, däremot kan man nu med dessa hjälp kontinuerligt på ett helt annat sätt utvärdera sin effekt och även ställa det i relation till sin kroppsvikt. Ett lopp som pågår under dryga tre veckor är en lång tid och mycket händer under så lång tid.

Teknologin har verkligen tagit ett steg in i sporten och har numera en central betydelse. Det är idag avancerade cyklar, kläderna, kost med mera är framtagna med vetenskapens hjälp, inget får lämnas åt slumpen. Chris Froome igen, han har ett maniskt beteende att titta på sin mätare, något man noterar som åskådare, säkert är det fler som använder effektmätaren på samma vis. Siffrorna styr till stor del hans agerande.

Teknologin tar bort lite av tjusningen

Kontrollera så mycket av dig själv och faktorer som inverkar är vad vi strävar efter. Jag vill dra det så långt och säga att teknologin i många fall förstör lite av tjusningen i tävlingar. Det är idag färre som “får hammaren”, “spränger” sig, man vet sina gränser och ser till att hålla sig innanför dessa. Faktum är att det säkerligen är hämmande för många, man tror sig inte klara att prestera bättre än vad man mätt upp med sina teknologiska hjälpmedel. Det blir en mental spärr med alla siffror och uppmätta värden, känslan och tävlingsinstinkten får ge vika.

Så befriande att läsa att effektmätare inget för Paris-Roubaix

I några intervjuer med cyklister inför starten av Paris-Roubaix så berättar några cyklister om sina upplägg.  De pratar om en bra dag,  dagsform, placering i klungan, men även lite av loppets karaktär som gör att det inte går att förlita sig på en mätare som visar ens effekt.

Går tåget är det bara att haka på, blir man efter så är det kört! Att då snegla på vilken effekt man ligger på är lönlöst.

I många etapplopp är det en laginsats som i många fall avgör, lagets körning kan starkt bidra till att en viss cyklist vinner. Paris – Roubaix är en helt annan femma, här hänger så mycket mer på varje individ. Det är som exempel ett ögonblicks verk att gå i backen, det är betydligt fler vurpor än i de flesta andra lopp. Kullerstenar, regnhala vägar med lera, sand, gropigt, ja en mängd faktor som är viktigare att ha koll på än siffrorna på cykeldatorn.

I intervjuerna med cyklisterna så är det dessutom skeptiska att saker och ting skall hålla, att ha så pålitliga och robusta saker som möjligt är betydligt viktigare än att ha en massa mätare, känslan är vad man får förlita sig på.

Teknologi är bra, men idag är det så mycket teknologi att det krävs hela staber av personer som assisterar. Det är både sårbart, kanske lite dumt och framför allt är det lite trist att både tävla och titta på sådana tävlingar. Jag tror alla uppskattar mer att individen är det avgörande, att det finns spänningsmoment och att teknologin inte är det avgörande.

Stor hjälp – rätt använd

Det går inte att bortse från potentialen effektmätare har, rätt använda är de ett makalöst hjälpmedel. För tävling och för tävlingars spänning borde kanske effektmätare inte vara tillåtna. För träning, kan de vara ett självklart hjälpmedel, rätt använda är det till stor hjälp. Det är dock inte något som alla behöver, det krävs kunskap för att nyttja detta på ett bra sätt.

 

Inspiration för träning

 

Tittade precis på denna video som jag fick skickad till min e-postlåda.

För att bli bättre måste man träna, för att bli bäst måste man träna mycket, väldigt mycket, med stor sannolikhet mest. Framför allt måste man träna med en utarbetad plan och på ett ändamålsenligt sätt.

Killen i filmen tränar med all sannolikhet galet mycket, cykel tar mycket tid i anspråk, det kommer inte som en nyhet. Han verkar leva för sin cykling, vilket är få som gör på det viset. Entusiaster kan ofta vara inspirerande, oavsett om det är inom idrott eller inom helt andra områden. Tittar ni på filmen, lyssnar och noterar vad han pratar om att han presterar så är det just effekt, han pratar en hel del om sin generade effekt, han kan hålla lite drygt 370 watt under tempotävlingen, det är mycket. För att sätta detta i relation till andra så höll som exempel Jens Voigt dryga 400 watt vid sitt världsrekord “på timmen”, dvs. då han cyklade så långt han kunde på 60 minuter, Wiggins är uppe på ännu högre siffror. En vanligt motionär som cyklar en hel del, klarar oftast inte att hålla över 300 watt i en timma. Denna kille är med andra ord närmare 30% starkare än ganska duktiga cykelmotionärer.

Detta är siffror som inte gått att relatera utan en effektmätare, så för vissa är detta intressant, andra inspirerande, för att för vissa vara lite nedslående. Man väljer själv!

Målet med sin träning varierar från person till person och det är ju fint. För att nå sina mål krävs om det är att bli bättre oftast en plan och en strategi, planlöst tränande är bortkastat, det är inte fel, men det är bortkastad tid. För alla som gillar vinterstudion och har följt det i år så har det varit lite dokumentärer om de norska skidåkarna, fenomenet Martin Jonsrud Sundby, helt galt bra. Den andra är Finn Hågen Krogh, två vitt skilda strategier i sitt träningsupplägg, den ena tränar otroligt mycket, mest av alla, han är även den bäste skidåkaren för tillfället, den andra tränar lite drygt hälften så mycket, även han är otroligt bra. Två skilda upplägg för att nå sitt mål, att bli världens bäste skidåkare, möjligen med lite olika fokus på distanser, men likväl.

Vad vill jag ha sagt med detta, jo som jag tjatat tidigare, en effektmätare till cykeln är absolut bästa hjälpmedlet för att utvärdera, lägga upp och planera sin träning.

Vill just du kunna utvärdera din träning och höja den till nivåer som är svåra utan dessa hjälpmedel, ja då är det läge att köpa detta effektnav som vi nu säljer ut. Vi har nu sänkt priset till absoluta botten, lägre än så här blir det inte, då behåller vi navet.

Hjulet kan sitta på cykeln vare sig man cyklar inomhus på trainer, eller utomhus.

 

På denna cykel sitter det ett par HED Stinger 6 hjul, bakhjulet har Powertap Sl+ i svart, precis som det som är till salu.

Se tidigare länk till powertap kampanj, otroligt prisvärt.

Vill man ha ett snabbt hjul så har vi HED Stinger 6 fälgar hemma, aerodynamiska och lätta. Se bilden ovan, där sitter HED Stinger 6 hjul. Vi bygger detta hjul till halva kostnaden om man köper komponenterna från oss. Är ni intresserade så hör av er.

Läs gärna min andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om annat, mindre om idrott och sport.

Cirkus Froome och anklagelserna fortsätter

Jag skrev häromdagen om Froome och nämnde då “journalisten eller vad han nu var”, som anklagade Froome för att ha abnorm effektutveckling, “journalisten” visade sig dock vara fysiolog. Det hjälper dock inte, han har nu räknat om det hela och kommit fram till en ännu mer bisarr  siffra,  7.2 watt/kg. Fler personer har ni klivit in på scenen och anser detta vara rena nonsens, FDJs manager är intervjuad, uttalade sig och tyckte detta vara helt taget ut luften. Han uttalar sig dock inte om Froome är dopad eller ej mer om dessa vilda spekulationer.

Ursprungsartiklen kan läsas här: Artikel från Stage 2 (översatt från franska till engelska av google)

De kommer in på alla felkällor som är otaliga, inte nog med alla cyklar och omvärldsfaktorer som är olika, det finns en uppsjö av olika mätare. Sitter en effektmätare i bakhjulet så är den inte direkt jämförbar med en som sitter i vevpartiet, ännu mindre med en som sitter i pedalerna, eller kanske i en vevarm.

Jag kan inte säga om Froome är dopad eller ej, men det är inte det jag reagerar på här. Återigen är det ju helt vilda spekulationer som flyger i luften.  Det är inte möjligt det som Froome presterar, är det inte?!

Det är som när Usain Bolt dök upp på scenen, han ansågs av expertis inte kunna springa 100meter fort nog, han var för lång, på tok för lång. Det skulle inte gå att på ett så kort lopp accelerera en så stor kropp till nog höga hastigheter, är han som humlan som egentligen inte skall kunna flyga? Är även Froome som en humla? Nu vet vi ju alla att humlan kan flyga så de som sa att det var omöjligt har ju uppenbarligen lite fel!

Vi får se var detta slutar. Så länge Froome inte är bevisat dopad så är han ju ren, jag kan inte uttala mig om hur ren han är, men jag tycker synd om honom just nu med alla som hoppar på honom med det ena after det andra sjuka påståendet. Dessutom är han inte toköverlägsen, Quintana har visat prov på att klara detta väl, Sky har ju dessutom ett väldigt starkt lag som Froome har till hjälp.

 

Froome ifrågasatt och journalister vill ha effektdata

Chris Froome

Blir lite trött på att läsa om vilda spekulationer och helt galna påståenden. Nu har en journalist eller om han är något annat, jag  vet inte helt säkert,  han har vilket fall  kommit fram till att Chris Froome utvecklade runt 7 watt/kg under etapp 10 i Touren. 7 watt/kg kroppsvikt är SJUKT MYCKET. Vi pratar om stigningen som han cyklade ifrån alla andra i. För många kanske dessa 7 watt/kg inte säger någonting alls, men om jag skulle utveckla detsamma, så skulle jag ligga på en effekt uppför det berget på 581 watt, i si så där 40 minuter. Det går inte, skulle aldrig gå, helt omöjligt. Det är omänskligt! En EU-moped utvecklar som den är absolut optimerad till sitt yttersta ca 22 watt/kg, mopeder från min period i mopedåldern under 80-talet, utvecklade kanske 4-5 watt/kg, som mest.

Poängen är den att det rör sig om en uppskattning och uträknad effekt, med alla felkällor som hör till det, så dessa 7 watt/kg, skulle kunna vara 5.5 watt/kg, men då även 7,5 watt/kg om man skall anta att felet kan vara åt både håll, vilket jag är mer eller mindre helt säker på att det inte kan, för 7,5 watt/kg är inte mer mänskligt än de 7 watt/kg. Redan 6 watt/kg är otroligt högt.

Det färdiga hjulet

Powertap var en av de fösta effektmätarna på marknaden, idag finns det en uppsjö av alternativ.

Det har under en tid pratats om att släppa information om cyklisters data, så som effekt ,VAM, VO2max, HRmax och deras HR under ansträngning, men helt ärligt vad säger dessa saker om cyklisten i jämförelse med andra? Idag är det många som tränar och tävlar med effektmätare, men en effektmätare gör inte en cyklist till en bättre cyklist, det är ju nonsens. Lika lite som en pulsmätare gör en idrottsutövare till en bättre utövare med en pulsmätare, så är det ju naturligtvis inte.

Polar S725X TdF

Polar S725X TdF. Polar var först ut på marknaden med pulsmätare.

Det är redskap som i händer på kunniga personer hjälper till att förbättra träning/tävling och kanske planera sin träning/tävling. Får man en knippe data i knät utan vetskap om hur den samlades in så är det inte av något värde.

Det har förts fram att detta skulle vara ett sätt att se på åkare om de fuskade, dvs. dopade sig på ett eller annat sätt på olagligt sätt förbättrade sin prestation. För att kunna det så måste man ha hela bilden, tag exempelvis Cavendish, han är ju en raket i spurterna ibland, hans effektdata är dock inte så imponerande, men han är otroligt aerodynamisk i sin spurt och ligger som klistrat på överröret med hakan på styret, det ger ju mindre motstånd vilket ger att han inte behöver utveckla lika mycket som exempelvis Greipel, som är en spurtare mer på kraft.

Termerna ovan kanske skall förklaras:

VAM = medel för stigningshastighet, dvs. hur fort cyklisten tar sig upp, med hur många meter per timma, anges i m/h. Ex. 1000 m/h, då har cyklisten cyklat 1000 höjdmeter på en timma.

effekt = effekt är ju ett ögonblicks mått och här anges det oftast i snitt över en given tid, och ofta som effekten utslagen på kroppsvikten, som watt/kg

HRmax = max pulls

VO2max = max syreupptag, ett klassiskt mått på en utövares kondition

Därtill kommer redan värden som tas idag, så som olika blodvärden som ingår i “blodpass”.

För att nu komma tillbaka till Froome, hans lag Sky släppte lite av data från klättringen på etapp 10, vad hade då Froome för värden? Jo hans snitteffekt var 5,78 watt/kg under stigningen, betydligt mer mänskligt än de spekulerade 7 watt/kg som förts fram, här är citat utklippt från en av Skys medarbetare:

“It’s difficult to indicate the exact start of the climb, so I’ve analysed the last 15.3km, which is an effort of about 41 and a half minutes.

“For that 41:30, Chris had an average power of 414 watts, which gives a 1602 VAM. We know power O-symetric chainrings (used by Froome) over estimate power by about 6 per cent. That’s why it has to be considered when interpreting Chris’ power. With his weight hovering around 67.5kg that gives a correct power of 5.78 watts per kilo.”

Kerrison warned against making assumptions with the data.

Som ni kan läsa så är ett ytterligare saker som tillkommer så som osymmetriska klingor på cykeln, hans data är imponerande, men vad fanken han är proffs, tränar hårt och det är tävling, skall man då inte prestera bra?! I slutet på intervjun så säger man från Sky även, citerat:

Kerrison was critical of those who have made different assumptions about Froome’s performances and warned that commentators and scientists have a responsibility for what they say.

“With great power comes great responsibility. If you have the power to influence what millions of people are thinking about a situation, you have the responsibility to make sure that your facts are accurate.”

Så är det onekligen, journalister och kommentatorer har en väldigt stor makt, att spekulera i saker och ting är inte bra om man inte är säker på sin sak (men då är det ju inte spekulation längre) och även har för dålig kunskap i ämnet. Att gå ut med uttalanden som når väldigt många kräver att man har torrt på fötterna och inte bara spekulerar, och då i synnerhet med personliga anklagelser som dessa mot Froome, eller någon anna för den delen.

Jag är en stor motståndare till fusk och doping, men detta är nog inte rätt väg att komma någon vart i arbetet mot doping. Det är så många faktorer och felkällor som kommer med i bedömningen att det mycket lätt kan slå fel. Effektmätning är visserligen ett objektvit mått, men trots det är det tveksamt om det är ens rimligt/jämförbart/praktiskt att försöka nyttja det. Skall detta vara användbart så måste det för det första tillsättas en expertpanel för analys av sådana här data, om det är UCI eller WADA som skulle hålla i den vet jag inte, UCI känns i dagsläget som mer passande, men med deras lite luddiga historia är det inte helt självklart det heller.

Följ gärna min andra blog (peterfrodin.info), mindre om cykling, mer om annat.