Teknologi som tar död på spänningen

I veckan som gått presenterades kommande års Tour de France (2019). Nytt rekord i antal kategoriserade stigningar, hela 30 st. och av dessa är 5 st. med målgång på toppen. Starten på nästar års Tour blir i Brussel, banans sträckningar, sevärdheter, med mera. Lite i förbifarten nämndes även en tanke om att förbjuda effektmätare på touren, ett led i att göra det hela lite mer spännande.

Valverde, årets världsmästare på landsvägscykel tyckte att idén om att på prov förbjuda effektmätare var väl värd att prova. Naioro Quintana slöt upp bakom Valverde och framhöll att det kan skapa en viss osäkerhet och ge mer spänning. Han tillade att han själv använde effektmätaren mycket, både i sin träning och under tävling. Så hur han för egen del skulle påverkas visste han inte.

Lag som Sky skulle ha mycket att förlora på detta, då deras hela koncept och upplägg bygger på effektmätning. Jag tror personligen att det är väldigt många som har sina upplägg under dessa “Grand tours” baserade på effektmätningsdata. Valverde sa även att effektmätning har sin största fördel i etapploppen, endags-klassiker, och andra endagslopp, där är inte förtjänsten med effektmätare avgörande, vilket jag även skrivit kort om tidigare.

Teknologin inom cykel är påtaglig

Cykel har blivit så teknologiskt att det kanske är dags att se över regelverk och användning av vissa hjälpmedel, lite som det som sker i Formula 1. Där har man reducerat effekten på motorer, antalet tillgängliga däck, hur många depåstopp man får gör,  med mera. Att jämföra proffscykling med F1 kanske är märkligt anser någon, men jag syftar snarare på justeringar, regeländringar och ambitioner att göra tävlandet spännande och kanske även mer rättvist. Effektmätare ger hindrar säkerligen många från att chansa och många från att kanske pressa sig lite extra.

Vissa saker är idag rätt föråldrade, tag som exempel vikten på cykeln, den är satt till ett minimum på 6.8 kg och bestäms av UCI. Kanske är de på tiden att se över den viktbegränsningen, den kom till i en tid då man vare sig viste kolfiberns potential, hållfasthet och uthållighet. Idag vet man mer, så 6.8 kg är idag en cykel som en motionär kan köpa i butiken på stan.

Sky som jag skrivit om tidigare har i runda slängar ungefär dubbla budgeten, om inte mer än så jämfört med övriga lag. För att inte tala om lagets cyklister. Skys cyklister skulle i stort sett kunna byta lag till vilket annat lag som helst och få en roll i det laget som lagkapten och förste cyklist.

Så varför inte? Prova på att förbjuda effektmätare på Touren och se vad det ger för resultat? Har det inte någon inverkan, ja då är det ju inte en stor sak att året därefter tillåta det igen.

 

6-dagars i Köpenhamn

6-dagars i Köpenhamn en fest för cykelintresserade eller ej. Cykelvärldens gocarts är på besök,  där olika moment avlöser varandra till till ljudet av hög musik och otroligt liv på läktarna.

6-dagars i ballerup är en deltävling bland ett flertal 6-dagars lopp i Europa, där det bl.a. tävlas i London, Gent, Rotterdam, Berlin, m.fl. Det är ett koncept som namnet antyder och löper över just 6 dagars tävlande. Under dessa dagar är det tävlingar varje dag och dessa startar oftast på kvällen och håller på till sent inpå natten. Olika typer av tävling avlöser varandra under dessa timmar. I Sverige är detta obefintligt, det räcker dock att åka över sundet för att få uppleva detta. Ballerup super arena håller detta evenemang årligen, cykel som sport är en helt annan grej i Danmark, kommer man sedan ned mot Holland, Belgien så är det stort. Läs gärna inlägget från ifjol, då vi också besökte tävlingen. Sverige är ett U-land inom cykel.

DSC_7547-06022016-196 DSC_7568-06022016-196

DSC_7528-06022016-196

Bild 3: Jesper Mørkøv avlöses av Alex Rasmussen under 60 minuters jaktlopp. Danmarks stora stjärnor inom denna tävlingsform.

60 minuters jaktlopp

Kvällen inleds med en presentation av de tävlande paren (de tävlar i par), mycket pampigt med nedsläckt arena och endast respektive par är upplyst när de till ljudet av hög musik presenteras ett efter ett,  varv efter varv. När det sedan är avklarat så kör det igång och start för kvällen är 60 minuters jaktlopp. 6-dagars har vissa moment som återkommer flera gånger under dessa dagar, en del mer eller mindre dagligen, just dessa jaktlopp i olika längd är återkommande. Om det är samma typ av program för alla de olika deltävlingarna ute i Europa är osäkert. Vissa av momenten riktigt bra underhållning och det händer något hela tiden, dessa jaktlopp är så, nya attacker avlöser varandra. Jag skrev vid fjolårets tävling att tavlan i centrum av arenan fyller en viktig funktion, detta gäller i synnerhet vid jaktlopp, under lördagen så var det 2 sådana lopp, ett på 60 minuter och ett på 30 minuter, först och sist på kvällen. Där går det framför allt ut på att bevaka sina konkurrenter och helst varva fältet. Under partier av loppet är fältet splittrat och det är lite rörigt, på tavlan kan man då se om ett par har varvat eller är varvat  i förhållande till övriga i fältet. Sammanfattningsvis så skall varje par, man tävlar i par där en cyklist åt gången är på banan och cyklar köra så många varv som möjligt under dessa 60 minuter. Den andra i paret cirkulerar då på banan, med jämna mellanrum så byter man cyklist som jagar. På bild 3 och 4 så är det växling av cyklister.

DSC_7569-06022016-196

Bild 4:

Derny Grand Prix

Under Derny GP så är det endast en cyklist per lag(team) på banan och de har alla varsin moped framför. Bilden nedan illustrerar hur det ser ut, först i mål vinner. Det är ett lopp på 40 varv. Det krävs god kommunikation mellan mopedföraren och cyklisten,  en god strategi krävs också. Här gjorde Lag 7 rent hus ifjol, Jesper Mørkøv lade under de sista varven (kanske 10 sista) in en riktigt hög växel och flög förbi övriga, det fungerade inte så bra under denna dags tävling. Det belgisk/danska paret (par 9) lade in en hög växel tidigt i loppet och avlägsnade sig alltmer från övriga fältet, det var till slut ett ointagligt avstånd som Jesper Mørkøv inte kunde hämta in. Det är inte helt ovanligt att kommunikationen mellan mopedförare-cyklist inte fungerat och cyklisten har blivit helt utelämnad, mopeden har helt enkelt kört ifrån cyklisten.


DSC_7955-06022016-197

Stayer Race over 20 km

Motor pace race, ett svenskt uttryck kanske finns men vilket fall är det i princip ett lopp över 20 km som körs med en motorcykel som sätter/bestämmer farten och bakom motorcykeln ligger cyklisten så nära som det tillåts. Se 2 bilder nedan. Moped duger inte här, det går för fort, det är stora BMW motorcyklar. Cykeln är i sig en lite märklig historia, där styre, ram och hjul är special anpassade till just detta lopp. Cyklisten sitter relativt upprätt, vilket kan verka motsägelsefullt, men fort går det, riktigt fort med snitthastigheter på uppemot 60 km/h. Detta är en tävlingsform som genomgått flera förändringar under årens lopp och det har inträffat riktigt eländiga olyckor, en del med dödlig utgång. Se klingan på cykeln nedan, den är enorm och ger en mycket hög utväxling.  Farten i loppet ligger en bra bit över 60 km/h varv efter var och i sluttampen på loppet säkert över 70 km/h.

DSC_8138-06022016-197

DSC_8090-06022016-197

DSC_8213-07022016-197

Hemmaåkarna och ett mycket vinstrikt par,  “par nr 7” (de har alltid nr 7), se bilden nedan. De har vunnit denna tävling 4 gånger, om det blir en 5 gång återstår att se. Lördagens tävlingar leddes av paret Jesper Mørkøv/Alex Rasmussen (par nr. 7), men då lördagen var till ända så hade de passerats och låg på en andra plats. Rasmussen såg riktigt sliten ut, det var inte något tryck i benen. Det är dock 3 dagar kvar så mycket hinner hända. Bilden nedan är från momentet “1 varv på tid”, där var det en riktigt svag insatts av dem, de hamnade på undre halvan i resultatlistan. Några som åkte otroligt bra var paret med hemmaåkaren Marc Hester/Jasper DeBuyst. Jasper De Buyst är en världsåkare och har många fina placeringar trots sina unga 22 år. Han är även proffs i Lotto-Soudal ett av tidigare team inom ProTour UCI. Efter lördagens avslutande tävling så var de i ledning före “par nr. 7”.

DSC_8191-06022016-197

Svensk cykel på deken?

Svenska elitcykel har en negativ trend och det har pågått under en längre tid. Svårt att säga vad Svensk cykel behöver för att locka fler till cykelsporten, att det behövs något är säkert. Sverige är idag en mycket marginel cykelnation, men med fina historiska resultat internationellt och många tidigare duktiga cyklister. Elitcykel i Sverige är mycket liten och dessvärre en krympande historia. Att Sverige helt saknar en godkänd velodrom är dessutom en riktigt trist insikt. Detta är underhållning så om inte annat så kan det locka åskådare och där det finns åskådare finns det pengar, där det finns pengar finns möjligheter.  Falun som håller Sveriges enda velodrom är bra i sig, men den är för liten för att arrangera officiella tävlingar, och den ligger dessutom en bra bit utanför de stora städernas närhet vilket gör att det inte blir en tillgänglig resurs på ett bra sätt. Trist att inte någon med lite kapital vill satsa på något sådant här, en arena som denna går att använda till mycket annat, i Ballerup så arrangeras det en mängd olika saker i arenan, det är ett vanligt golv för basket/handboll mm. inne i centrum på arenan. Koncerter går att hålla där, mm., inte minst så ger det möjlighet att träna cykel inomhus, på en velodrom!

I Sverige byggs det istället fullständigt menlösa arenor som Friends arena, Tele2 arena, arenor som blöder kopiöst. Lokalpolitiker och organisationsledare vill sätta avtryck i historien med pampiga arenor. De sätter avtryck, men dessvärre inte med önskad effekt och på ett sätt som främjar sporten. De går med så mycket förlust att fotbollsförbund, kommuner m.fl. får ta pengar från andra verksamheter och stoppa i de enorma håll som dessa skrytbyggen orsakat.

En sådan här arena kan bygga i befintliga lokaler bara de har rätt storlek, lite så som Falun gjorde. Det byggs skidtunnlar, vilka även de är stora investeringar och framför allt är det dyra att driva då de kräver kyla och ett helt annat underhåll.

Rekommenderas som underhållning,  det går att åka bil till Ballerup, parkeringen är stor så den sväljer många bilar.

Läs gärna mina andra blogg “Rastlös betraktare”, mer om samhälle, foto och kultur, mindre om idrott och sport.

Mekanisk doping!

Efter målgång i Milan-San Remo som kördes i söndags så kontrollerades över 30 cyklar!

UCI gjorde ett avsevärt stickprov och kollade Trek, Tinkoff-Saxo och Quick Step + podium cyklisterna. Vad var det då som det letades efter? Cyklarna monterades delvis ned för att se om det fanns någon mikromotor monterad!

Läs om UCIs doping kontroll

Känns ju trots allt som om det måste finnas något substantiellt bakom detta, kan ju inte tänka mig att man gör en sådan kontroll om det inte finns konkreta misstankar.

Verkar dock inte som om det hittades någon motor..

Första gången jag hörde om detta var för några år sedan då Cancellara lite förvånande anklagades för att ha en motor inmonterad i sin cykel.

Jag har inte hört så mycket om detta sedan Cancellara 2010 på mycket lösa grunder anklagades för att ha en motor inmonterad i sin cykel. Det var nog då lite mer någon konspiratoriskt påfund mer än något annat. Det jag även minns var hans helt galna tempohöjning, var det Tom Boonen som låg på rulle och inte ens kunde hålla hjul på honom. Det var även en 3:E person som jag inte minns vem de var. Ingen vill väl dock bli så tagen med brallorna nere nästintill lite förödmjukad och inte ens kan klara av att ligga på rulle! Har inte träningen skötts som den skall? Angrepp är ibland bästa försvar.

För egen del så hade det inte varit fel med en liten motor, har nog inte varit så här klen i benen på säkert 7-8 år. Det är riktiga spagettistrån som trampar just nu!