Skivbromsar – ett nytt försök i proffscirkusen

Skivbromsar introducerades bland proffsen för ett drygt år sedan. Alla lag anammade dock inte det och många röster ville få det till att det var för farligt. Efter en olycka där en bromsskiva sägs ha skurit upp en cyklist så förbjöds dessa bromsar med omedelbar verkan. Nu, något drygt år senare är det dags igen, de är tillåtna åter igen. Vilka kommer att hoppa på tåget denna gång?

Skivbromsarnas vara eller ej inom landsvägscykel har det pratats om under flera år. Det finns både förespråkare och belackare. Ett uppenbart problem är bristen på standard bland tillverkarna, det medför problem för både användare och reparatörer. De problem som uppenbaras är:

  • Skivbroms – icke skivbroms
  • Snabbkoppling – genomgående axel
  • Axel dimension – 12 mm eller 15mm
  • Bromsskivornas storlek – 140, 160 eller till och med 180 mm
  • Till dessa olika varianter så kommer det Shimano, SRAM och Campagnolos olika standarder.

Kombinera ihop dessa och man inser att det blir en mängd olika, för många kombinationer? Att vara en neutral servicebil i denna djungel är inte något att avundas. Vem efterfrågar då allt detta? Idag är det inte efterfrågan som driver på utvecklingen, det är tillverkarna som själva tar fram lösningar som sedan introduceras. Det är så inom de flesta områden, datorer utvecklas konstant, bilar, kameror, med mera.

Skivbroms - vara eller inte vara inom landsvägscykling?

Skivbroms – vara eller inte vara inom landsvägscykling?

Det skall dock nämnas att skivbromsar fungerar bra, i synnerhet så kommer de mycket bra till sin fördel vid våta förhållanden. Framför allt är det då de hydraliska bromsarna som fungerar bra, de wirebromsade skivbromsarna anser jag att man kan klara sig utan, de är inte bra.

Vem driver på utvecklingen?

För gemene man är dessa nymodigheter inte till någon fördel, som exempel sedan några år är de extra växlar man får med 11 delad kassett inte något som ger den stora massan någon förbättrad cykelupplevelse. Nya komponenter som gör de gamla föråldrade är en merkostnad för de flesta utan att ge så mycket tillbaka. Det har i vissa fall medfört betydligt sämre hållbarhet, vilket är fallet med 11-delad kassett. Kedjan har blivit allt tunnare och slits både snabbare och går sönder lättare än exempelvis för 10-delade kassetter. Samma argument fanns naturligtvis då 10-delade kassetter introducerades till fördel för 9-delade. Frågan är när det är nog? När är behoven mättade och när överväger de negativa effekterna de positiva?

Slitstyrkan

Slitstyrkan är något som blivit försämrat överlag och det gäller då det mesta. Beräknad livslängd är förkortad, är det i dagens samhället acceptabelt att ha det så? Är det inte dags att saker och ting skall få hålla länge?

Introduktion av nya produkter och slitstyrka är saker som helt och hållet idag bestäms av tillverkarna.

Vi får avvakta och se om skivbromsar nu slutligen gör sitt intåg bland landsvägscykling, att den gör det är nog redan förutbestämt, det är nog snarare en tidpunkten som är osäker.

Läs gärna mina andra bloggar Rastlös betraktare och Vakthunden, mer om annat, mindre om idrott och sport.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *